Martin Mobergs betraktelser...

Fas 3 - utan ände, utan hopp, utan jobb....

2012-02-01T17:11:00.005+01:00

(illustration: Jan Berglin)

Jag ska nu skriva om den s k jobb och utvecklingsgarantin, som var tänkt att vara en arbetsmarknadspolitisk åtgärd eller nej det är inte en arbetsmarknadspolitisk åtgärd det är en cynisk form av förvaring av de långtidsarbetslösa som varit alldeles för "slöa" med att söka jobb. Söker man jobb tillräckligt aktivt och energiskt så får man jobb, det är den värdering som strömmar ut från regeringskansliet ut i samhället, där skulden för långvarig arbetslöshet är den enskildes fel och ingen annans. Så därför kommer fas 3 som ska få fart på sökandet av jobb, att det sedan inte finns jobb som matchar de sökandes kompetens är en fråga som inte föresvävar den moderatledda minoritetsregeringen, som bär ansvaret för att vi får dras med Sveriges största vuxendagis. Jag läser om hur en vardag som långtidsarbetslös ter sig och Susanna Svensson skriver på bloggen FASAN om hur det är att gå på de obligatoriska besöken på Arbetsförmedlingen: Några frågor säger den ena arbetsförmedlaren. Jag begär genast ordet och börjar ställa en kritisk fråga om konsekvenserna av arbetsförmedlingens praktikplatser, meningslösa coachverksamheter och annat trams. Blir givetvis nedtystad och får inget svar på min fråga utan arbetsförmedlaren påpekar bara att det är aktivitetskrav och att frågor och kritik kan vi ta enskilt efter mötet. Mitt konstaterande kritiska frågor har arbetsförmedlarna tydligen fått direktiv från sina chefer att till varje pris tysta ned när det gäller gruppaktiviteter. Syftet är med största sannolikhet att försöka förhindra att arbetslösa går samman och gaggar ihop sig mot vansinnet. Sedan börjar de vanliga flosklerna ploppa fram ur munnen på de som håller i mötet. Ni har väl CV, men suck! Vi som är kallade till detta möte är alla i fas2 det innebär att vi alla har varit arbetslösa helt eller delvis i minst 1.5 år. Om någon av oss mot förmodan inte har ett CV efter så lång tid som arbetslös så är det väl snarare dags att diskutera om det inte är dags för förtidspension pga dumhet.
Jag rekommenderar varmt att du läser hela Susanna Svenssons inlägg, för det ger en inblick i den vardag som tiotusentals utförsäkrade långtidsarbetslösa har att tampas med oavsett om de har ork och kraft till det eller inte. Det som gör att fas 3 blir extra motbjudande utöver att det är en förvaring av långtidsarbetslösa, är det faktum att det tränger undan de riktiga och juste jobb som de som idag befinner sig i jobb och utvecklingsgarantin så innerligt vill ha. För jobb får man inte i fas 3 inte på långt när i den utsträckning som arbetsmarknadsminister Hillevi Engström (m) tror att det gör eller utveckling heller för den delen. Så medan den moderatledda minoritetsregeringen låtsas som om allt är lugna gatan så blir det allt fler långtidsarbetslösa som kastas in i fas 1, 2, och sedermera i fas 3 med stämpeln på sig att man inte söker jobb tillräckligt aktivt och därför är arbetslös "alltför länge" ja våren den är långt borta i vart fall på arbetsmarknadspolitikens område...

Bloggat: Ett Hjärta Rött om sjukförsäkringskatastrofen - en pågående tragedi, Claes Krantz om att M satsade 70 miljarder på ett jobbskatteavdrag, som inte gav några jobb, Ola Möller 1 om att Sverige förtjänar bättre, 2 om kunskapssamhället och socialdemokratin, Peter Johansson om tänker Reinfeldt stoppa föreningsmomsen?, Tord Oscarsson om klarar sig verkligen svensk industri utan att kunna sälja till EU-länder?, HumanLabRat om att Reinfeldt&Borg har satt sista spiken i Sveriges kista, fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Media: Länstidningen, NSD, HD 1, 2, Ab, SvD, BT och företrädesvis om den sjuka sjukförsäkringen: Kommunalarbetaren 1, 2, Allehanda, Östran, SVT, Ab 1, 2, DT 1, 2, TCO-tidningen, MND 1, 2, LO-tidningen, SN

Intressant?

Skärpt vapenlagstiftning, Ask vad väntar du på?!

2012-02-01T16:30:00.001+01:00

Jag har med allt större olust och ilska följt den mycket alarmerande utvecklingen i Malmö, staden som har en särskild plats i mitt hjärta och kommer så att ha, där det ena upprörande våldsdådet med handeldvapen inblandat efter det andra bara formligen har exploderat under de senaste månaderna. Nu senast var det en 48-årig man, som sköts till döds igår kväll och detta följdes av ett bombattentat mot en polisstation i Fosie stadsdel. Det är dags för ansvarigt statsråd i den moderatledda minoritetsregeringen justitieminister Beatrice Ask (m) att visa handlingskraft och ta tag i den tandlösa vapenlagstiftningen d v s skärpa densamma. Dock verkar det vara svårt att få något gjort och istället står statsminister Fredrik Reinfeldt (m) och skyller ifrån sig på de styrande i Malmö (!!) mer eller mindre är det deras fel att det ser ut som det gör ja tjenare...Peter Johansson skriver också i ämnet och han undrar liksom undertecknad när kommer de skärpta vapenlagar som nu det reses krav på från bland annat Malmös politiska ledning samt vem som har det yttersta ansvaret: På kort sikt är detta en polisiär fråga. Polisen ägs av staten och styrs av staten. Kommunerna sitter inte ens med vid bordet när polisen gör sina prioriteringar. Brottsbekämpning är ett statligt ansvar och Beatrice Ask är justitieminister. Det räcker inte med att mumla om utredningar, skicka gredelina kuvert och skylla på den lokala kommunledningen. Jag undrar om hon skulle gnälla på lokalpolitikerna om de varit borgerliga. På lång sikt måste rekryteringen till kriminalitet stoppas och där finns bara en väg, nämligen att avskaffa den sociala misär som skapar en grogrund för kriminalitet. Ask efterlyser åtgärder för att komma tillrätta med den svarta sektorn i Malmö.
Det torde stå oomstritt var det måste ske politiskt ansvarstagande och det är från regeringens sida det måste ske något, men istället så svamlar justitieministern om att det finns resurser och så hamnar hon i samma blame-game-spår som statsministern, att det är kommunens ansvar. Det som man från både ministrarnas sida väljer att glömma bort är att staten har ett övergripande ansvar för det som i det här fallet behövs bli avsevärt bättre det handlar om rättspolitiken som inte håller måttet, men också som Johansson är inne på bostadspolitiken som också den är satt på undantag i det Sverige som den moderatledda minoritetsregeringen har tagit på sig själv att ansvara för. Men det gör man inte och det är svagt ja skralt till och med, så frågan jag ställer i rubriken är befogad vad väntar Ask egentligen på det är bara att skärpa vapenlagstiftningen och ta itu med den organiserade brottsligheten som jag ser att socialdemokraterna kräver...

Bloggat: Jan Rume om att rättssamhället fallerar i Sverige, Alliansfritt Sverige om von Arnold - kristdemokrat i riksdagen och lobbyist, fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Media: SVT 1, 2, 3, 4, SR 1, 2, 3, 4, 5, Skånskan, KvP, TV 4 News (1), 2, DN 1, 2, Sydsv 1, 2, 3, SvD 1, 2, 3, GP 1, 2, 3

Intressant?

Det handlar om mer bidrag inte fler i arbete - KD för fram en hemmafrulinje...

2012-02-01T11:54:00.002+01:00

Jag såg det på TV 4 News att man från kristdemokraternas sida vill se ett barnskatteavdrag som ett led i sitt familjepolitiska program och jag tog mig för pannan samtidigt som skrattet inte ville stanna inom en. För inte kan väl KD och dess partiledning med Göran Hägglund i spetsen mena allvar med detta...?

För det verkar inte bara tramsigt och dumt vid första anblicken, det är det också när man granskar det lite mer noggrannare som Peter Johansson gör i sitt inlägg i ämnet. Men varför KD vill införa mer och kostsamma bidrag är dagens aenigma, vad säger Reinfeldt om detta månne?

Bloggat: Anders Svensson om kristdemokrat som tydliggör klassamhället, Signerat Kjellberg att kristdemokraternas familjepolitik står och stampar på samma plats, Peter Johansson om att KD måste besöka den underklass de skapar, fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Media: SvD

Intressant?

Sannerligen dags att fokusera på kampen om Sverige och dess framtid....

2012-02-01T10:44:00.002+01:00

Jag kan nu efter en kortare tids lugn på den politiska fronten notera att vardagen så sakteliga börjar att infinna sig och om detta ska jag uppehålla mig i detta inlägg. Igår höll socialdemokraternas nyvalde partiordförande Stefan Löfven ett tal i samband med att socialdemokratiska partiordföranden från hela Norden hade samlats på Runö folkhögskola, som medierna idag analyserar och det är ett intressant fokus de har, för det handlar om att Reinfeldt och Löfven nu är i luven på varandra. Ja, det är ett fortsatt personfokus, även om det nu är av ett helt annat slag än det som rådde för några veckor sedan och kanske är det t o m så att man kan spåra en viss fokusförskjutning mot det som det borde handla mer om d v s politiken och vart Sverige ska vandra framgent? Peter Andersson skriver om detta: Löfven efterlyste i går en aktivare näringspolitik och gick också i svaromål mot Reinfeldts syn på näringslivet som ett "särintresse". Men inte bara näringspolitik ligger i den politiska "fabriken". Också en upplyft arbetsmarknadspolitik och som övergripande för detta vill (S) sätta upp tydliga nivåer för de delmål som måste uppnås för att vi ska kunna uppnå full sysselsättning. (...) Som alltid i S historia görs inte det bäst med skarp retorik eller genom att bygga motsättningar. Det görs genom en politik som håller ihop samhället. Det görs genom en jobbpolitik som stärker människor och tar tillvara deras förutsättningar att jobba och utbilda sig. Det görs alltid bäst när det kompletteras med välfärdssystem som också ökar tryggheten i omställningar, exempelvis vid arbetslöshet. Matchen kan börja på allvar mellan Löfven och Reinfeldt, mellan Socialdemokrati och allians.
Jag delar Anderssons analys och ser att det börjar att vända till att inte bara handla om personen utan också om politiken ja helheten som definitivt har saknats i den journalistisk som under en längre tid med hull och hår satt sig in i allt smaskigare personrelaterade spörsmål fjärran från den mer relevanta rapportering om vad partierna egentligen vill med Sverige, som väljarna faktiskt efterfrågar. Valet av Stefan Löfven har på ett sätt fått medierna att kanske börja att tänka i andra banor, detta då Löfven så tydligt satt företagande, jobb och tillväxt högt på dagordningen och det förändrade fokuset från medias sida är i sådana fall inte en dag för tidigt, ty det är sannerligen dags att på allvar fokusera på kampen om Sverige och dess framtid då det är det som konkret berör folk i deras vardag...

Extra lästips: Socialdemokraterna begär nu en granskning av försäljningen av Apoteket AB, detta då det framkommit att de delar som sålts ut har köpts av apotekskedjan Medstop, som ägs av ett riskkapitalbolag som också tillverkar och bestämmer över mediciner vilket strider mot det gällande regelverket på området...

Bloggat: Peter Högberg om trovärdighet med avgångsfrågor och middag med Bildt?, Tord Oscarsson om att bekämpa arbetslösheten och satsa på utbildning för att få fler i arbete är viktigast, Leine Johansson om att de rika är ett särintresse Reinfeldt, fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Media: Värmlands folkblad, Västerbottens folkblad, Folkbladet, Arbetarbladet 1, 2, Sydöstran, Ab 1, 2, Expr 1, 2, 3, DN, SvD 1, 2, 3, 4, SR 1, 2, GP

Intressant?

Skadad på jobbet? Ingen ersättning trots det...

2012-02-01T09:36:00.002+01:00

Jag har flera gånger än jag kan räkna skrivit om den sjuka sjukförsäkringen, vilket skedde senast igår eftermiddag och detta inlägg hör till den kategorin. Detta då det handlar om arbetsskadeförsäkringen, som under en serie av år har blivit allt hårdare och hårdare vad gäller rätten till ersättning. Det räcker inte längre med att skada sig på jobbet och därmed tro att det gör att Försäkringskassan godkänner skadan som arbetsskada, för avslagen på ansökningar om ersättning från arbetsskadeförsäkringen är numera mångfalt fler än de bifallna. Det är något som drabbar t ex de som är anställda inom vården, vilket Löntagarbloggen skriver om: En grupp som har särskilt svårt att få sina arbetsskador erkända är anställda inom vård och omsorg. Journalisten Erik Sandberg som gjort dokumentärfilmen "De oförsäkrade"berättar för tidningen att 2010 fick endast 2 av 100 sökande från den branschen sina belastningsskador erkända som arbetsskador, byggarbetare å andra sidan fick sina arbetsskador erkända i vart tredje fall. Istället för att betrakta de anmälda skadorna som arbetsrelaterade så hittar man på försäkringskassan på andra förklaringar, det kan handla om att skadan är relaterade till att personen inte har några barn(!), är från ett annat land(!) osv. I många fall fattas beslutet bara utifrån kriterierna diagnos och yrkestitel, något som påminner rätt mycket om den numera diskrediterade SVBK-diagnosen.
Socialförsäkringsminister Ulf Kristersson (m) har en hel del att ta tag i för förutom sjuka sjukförsäkringen, fungerar ju inte arbetsskadeförsäkringen som den är tänkt. Frågan jag ställer då blir; när ämnar han vidta de åtgärder som behövs för att göra något åt den allt mer njugga inställning som Försäkringskassan har i dessa spörsmål? Tilläggas ska att FK agerar enligt det lagrum som regering och riksdag ålagt sagda myndighet, så skylla ifrån sig på sagda myndighet håller inte Kristersson; det är hög tid att du tar det ansvar som åvilar dig som minister!

Bloggat: Peter Andersson om klasskamp och klassresor i Sverige 2012, Nemokrati om dags att sätta tryck på Knapptryckarkompaniet, Helga von Pitbull om arbetsmarknadsutbildning i fascism, fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Media: Kommunalarbetaren, Arbetarbladet

Intressant?

Om MP:s användande av Plastic Padding på ett illa fungerande skolsystem...

2012-02-01T08:01:00.004+01:00

(illustration: Max Gustafson)

Det är ny månad och det står den 1 februari i almanackan vilket innebär att våren är ett steg närmare även om det just nu är riktigt kallt och snön lurar i faggorna ute på Östersjön. Så vad är då på gång idag? Faktiskt en hel del och jag inleder med att hålla mig i skolans värld där jag uppmärksammats på att Miljöpartiet tydligen ryckt ut med Plastic Padding för att snabbat som attan laga ett minst sagt föråldrat och illa fungerande skolsystem. Det gör man i en debattartikel i Dagens Nyheter och det rör sig om friskolorna som istället för att ha vinsten som passion ska fokusera på utbildningen. Ett vid första anblicken fullt plausibelt argument, men när jag synar detta närmare i sömmarna så visar det sig inte hålla måttet för det går inte längre att lappa och laga på det skolsystem vi har idag. Det s k fria skolvalet har lett till en allt snabbare segregation, eleverna sorteras upp beroende på vilken socioekonomisk bakgrund de råkar ha och så har vi detta med vinstintresset som sitter så hårt i väggarna att det krävs en helt ny skola ja ett helt nytt skolsystem vilket Roger Jönsson skriver om och han anför bland annat följande: Det Miljöpartiet försöker sig på är att lindra symptom på något som visar sig urholka svenska skolelevers kunskaper på längre sikt. Miljöpartiet är kvar i det gamla tänkandet. Jag vill hellre se en utveckling där pedagogiken sätts i centrum, där de kommunala skolorna får fritt använda sig av olika pedagogiska former, där bra idéer förs vidare MELLAN skolorna och inte förhindras idag på grund av affärshemligheter. Så är det nämligen i dag. Det är stenhård konkurrens mellan skolorna där man hela tiden försöker att ta marknadsandelar av varandra. (...) Det är ett föråldrat system som Miljöpartiet försvarar. Släng bort det gamla helt och hållet. Det är dags för svensk skola att möta framtiden. Låt oss tillsammans bygga en helt ny svensk skola med rötter i vår egen samtid och framtid. För varför ska historiens skola styra framtidens medborgare?
Där ligger själva utmaningen för det politikerna i riksdagen att fatta de beslut, som sedan ska forma den skola som Jönsson och undertecknad vill se istället för en Plastic Padding lagad och illa fungerande skola som visar sig vara dags att lägga till handlingarna. Det är bara att se hur vrickat det har blivit, för att se att ett helt nytt tänk ja skolsystem behövs och det nu. Ta bara det exemplet där skolorna framför allt gymnasieskolorna lägger allt mer resurser som kunde gått till utbildningen och dess kvalité på dyrare och dyrare reklamkampanjer för att desperat locka till sig eleverna som "inte ser att just den skolan finns" om inte man gör reklam för sig. I skenet av det så säger jag att jo det är säkert en ädel tanke bakom MP:s debattinlägg i DN idag men det håller inte att lappa och laga på något som inte fungerar längre; ty vi talar om hur Sveriges gemensamma framtid våra barn och ungas utbildning ska vara utformad därför är det bara att tänka om och bygga nytt inte försöka att laga det som inte alls fungerar längre...

Bloggat: Peter Johansson om MP som hånglar upp friskoleprofitörerna, Birger Schlaug om fingret i luften, HomoPoliticus om att miljöpartiet slår en knut på sig själva för att rädda ansiktet, FotoLasse om barnfattigdom, Ola Möller om feltänk á la grande av miljöpartiet, Mikael Damberg om att våga pröva Teach First också i Sverige, Alliansfritt Sverige om veckans nyheter i korthet, Helena Ericson om goda nyheter och ett tack till Sundbyberg, fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Media: Folket, Arbetarbladet

Intressant?

Om ett utmärkt exempel för andra kommuner - Sundbyberg inför tydliga regler som stoppar avgifter i förskola och skola...

2012-01-31T17:36:00.004+01:00

När det åter har mörknat ute något senare denna tisdag den 31 januari än föregående vecka eftersom vi trots allt går mot ljusare tider allteftersom, ska jag uppmärksamma ett mycket bra exempel på hur man med ett tydligt beslut om att inte tillåta förskolan och skolan att ta ut avgifter i sin verksamhet kan se till att ta steg mot att få bukt med den ökande barnfattigdomen. I Sundbyberg har man på socialdemokraternas initiativ slagit fast att skolverksamheten där från förskolan upp till gymnasiet ska vara helt befriad från extra avgifter: Som ett viktigt steg i Sundbybergs arbete mot barnfattigdom ska alla förskolans och skolans aktiviteter hädanefter vara avgiftsfria. Inga extra ersättningar får efterfrågas från vårdnadshavare – alla aktivitetskostnader samt matsäck ska täckas av förskolan eller skolan.

- Med det här beslutet ger vi alla barn möjlighet att delta i skolans alla aktiviteter. Ingen ska behöva ta hänsyn till föräldrarnas plånbok när man väljer aktivitet på friluftsdagen, säger Marika Lindgren Åsbrink (S), grundskole- och gymnasienämndens ordförande.
Jag ger detta en stor tumme upp och hoppas att det som socialdemokraterna i Ronneby såg till att få igenom vad gäller avgifterna på Brunnsbadet som behölls på en oförändrad nivå, också följs av ett liknande beslut i denna viktiga fråga. För det är inte värdigt ett land som Sverige att vi har alltfler barn som lever i fattigdom och därför är det som skett i Sundbyberg ett rättesnöre för landets alla kommuner. För jag vill kunna gratulera alla barn i Ronneby till att avgifterna helt enkelt bannlysts från skolan, tills dess får jag stämma in i det som Annika Högberg skriver...

Extra lästips: Det kan vara svårt att ta till sig att det finns fattiga barn i Sverige trots att vi skriver 2012 i almanackan, läs mer på Rädda Barnens hemsida i ämnet och Majblommans hemsida har också en hel del ansökningsbrev från de barn som har det riktigt kämpigt...

Bloggat: Alliansfritt Sverige om skolor som lägger allt mer pengar på reklam, Tord Oscarsson om Löfvens uttalande om att vi behöver en mycket mycket mer aktiv näringspolitik, fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Intressant?

Kan det bli så mycket sjukare, Kristersson??

2012-01-31T16:55:00.003+01:00

Jag har ånyo uppmärksammats på den sjuka sjukförsäkringen, denna styggelse till socialförsäkringsreform ja egentligen ska man inte använda ordet reform vad gäller det som den moderatledda minoritetsregeringen har drivit igenom då alltfler svårt sjuka som är detta "för länge" råkar illa ut p g a utförsäkring baserat på administrativa tidsgränser. Det som fick mig att skriva i ämnet är en artikel i Dalarnas Tidningar och där intervjuas Per Sköld 61 år boendes i Mora som nekats sjukpenning trots att han har dokumenterad och diagnostiserad dystoni som är en allvarlig kronisk muskelsjukdom. Per Sköld beskriver det som har hänt när Försäkringskassan på grundval av den lagstiftning som socialförsäkringsminister Ulf Kristersson (m) är sakpolitiskt ansvarig för, helt sonika strax efter trettonhelgen i år gav det mycket beska beskedet om nekad sjukpenning: "Sluta sjåpa dig, upp och jobba!" 61-årige Per Sköld beskriver Försäkringskassans attityd.

– Den är fruktansvärd. Försäkringskassan ser inte individen. Det känns nästan som om personalen har bonus på att friskförklara sjuka människor. (...) Per ska ställa sig till arbetsmarknadens förfogande och bättra på sin kompetens genom arbetsförmedlingens introduktionskurs. Nu ska han gå där i tre månader mot sin vilja och med sin dokumenterade oförmåga, ett jobb i horisontalläge räknar han inte med.
Men det är inget, som verkar bekymra socialförsäkringsministern som trots att riksdagen har beslutat om att den sjuka sjukförsäkringen ska förändras på flera punkter låter det hela läggas i en utredning som förstås kommer att tid. Tid som inte de alltfler utförsäkrade har och de som orkar eller har stöd som Per Sköld har från facket kan kämpa och få rätt i förvaltningsdomstolarna; men de som inte har det faller riktigt hårt då det sociala trygghetssystemet numera utgörs av socialbidraget som inte på långt när räcker eller ens är tänkt att vara en långvarig försörjningskälla. För det handlar om att rehabilitera de svårt sjuka som kan komma tillbaka till arbete och de som inte har den möjligheten ska få den för borgarna förhatliga permanenta sjukersättningen. Jag ställer sålunda den fråga som jag gör i rubriken; kan det bli så mycket sjukare Kristersson?!

Extra lästips: Jag läser i Dagens Nyheter om att en KD-topp vid namn Patric Rylander, som luftar minst sagt hårresande åsikter på sin Facebooksida och det handlar om att anordna en "underklassafari" och känslorna har svallat ordentligt efter det här... Läs också Ann-Sofie Wågström som skriver i ämnet och länken finns nedan:

Bloggat: Eva Hillén Ahlström om det som jag skrivit i ämnet, Ann-Sofie Wågström om "underklassafari" á la KD, Göran Johansson om snällism från Hillevi Engström, Rasmus Lenefors om en boost, Mediebruset att Waidelich petas eller är bortrest?, Alliansfritt Sverige om en allt rörigare energiuppgörelse, fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Intressant?

Tydligt vilka som får betala notan i form av långvarig arbetslöshet och urusel a-kassa...

2012-01-31T13:24:00.001+01:00

(illustration: Robert Nyberg)

Jag har under lunchen läst ett inlägg på LO-bloggen, som handlar om vilka det är som får betala notan för när en statsekonomi inte har skötts som den ska och det är arbetarna som får ta smällen. Detta sker på ett ytterst brutalt sätt, genom att man blir av med jobbet och sedan kommer besparingarna på det sociala skyddsnätet, som gör att situationen känns än mer bitter och motvinden piskar ordentligt i ansiktet. Men som om inte detta vore illa nog, så skärs det samtidigt ned på a-kassan vad den betalar ut till de som är arbetslösa parallellt med att avgiften till densamma höjs något som skett i länder med helt andra ekonomiska förutsättningar men där den styrande minoritetshögern har gjort det i alla fall. Jag talar om Sverige och här har vi en bestående ja t o m ökande massarbetslöshet att ta tag i men det sker ingenting från ansvarigt politiskt håll eftersom Lattjo Lajban lådan är tom alla skattesänkningar är i stort sett genomförda that´s it. Vonna som bloggar på Löntagarbloggen tar upp de f d SAAB-anställda som nu tvingas möta den förda högerpolitikens cyniska avigsidor i form av en av de sämsta a-kassorna i Europa: När alltfler blir arbetslösa är det en självklarhet att man ska kunna klara sin ekonomi även under en tid av arbetslöshet. De låga ersättningarna har vi tagit upp flera gånger här på Löntagarbloggen i ett inlägg om jobb och utvecklingsgarantin skrev jag följande:

” Du blir arbetslös och får då ut max 11000kr i månaden med högsta A-kassa 680kr/dag * 21 dagar. (Man får inte ersättning lördag och söndag) Så från att ha jobb till att bli arbetslös så är det ekonomiska raset ca 9000 kr i månaden, försök att leva på det under en längre tidsperiod. Det här är ändå de som fortfarande har rätt till A-kassa.”

Det är hög tid att ta strid och debattera för en höjd A-kassa. Debatten kan ses här med start 13.00.
Den riksdagsdebatt som det handlar om sker med anledning av att socialdemokratiske riksdagsledamoten Lars Johansson, som tillika är näringspolitisk talesperson, har lämnat in en begäran om en interpellationsdebatt med arbetsmarknadsminister Hillevi Engström (m) i riksdagen om de urusla villkor för a-kassan som de f d SAAB-anställda nu har att tampas med oavsett om de har ork och kraft till det eller inte. Det ska bli mycket intressant att få höra vad och om vilka konkreta åtgärder som Engström ämnar vidta, för att de som nu blivit av med sina jobb på SAAB i Trollhättan ska få minst 80 % av sin tidigare lön ifrån omställningsförsäkringen som a-kassan är tänkt att vara. Själva interpellationen finner du här i sin helhet och att taket i a-kassan måste höjas samt en översyn av de villkor som gjort denna både dyr och urusel är det minsta man kan kräva av den moderatledda minoritetsregeringen eller är det bara prat i nattmössan om arbetslinjen, som mestadels handlar om fas 3 och socialbidrag för de som är arbetslösa allt för länge...

Extra lästips: Socialdemokraterna i Sundbyberg har fått igenom ett beslut om att förskolan och skolan där ska vara helt avgiftsfri och det är ett första bra steg i arbetet mot barnfattigdomen...

Bloggat: Helena Ericson om den sjuka sjukförsäkringen och en lista som heter utförsäkrade.se som du absolut ska skriva under, Claes Krantz om moderaterna som satsade dryga 70 miljarder på ett jobbskatteavdrag som inte gav några jobb, Alliansfritt Sverige om FP-politikern som hävdar att samhällsklass väljer man själv, Tord Oscarsson om dagens interpellationsdebatt om a-kassan och dess villkor, fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Intressant?

Socialdemokratin nu inne i en längre lugnare fas eller enbart kortvarigt lugn i orkanens öga...?

2012-01-31T10:43:00.008+01:00

Jag tror närmare bestämt att jag inte varit med om att det kan skifta så snabbt mellan ett snabbt och ständigt kommande nyhetsflöde om socialdemokraterna och den ledarkris som medierna med hull och hår satte tänderna i, något som ledde fram till att Håkan Juholt avgick som partiordförande och Stefan Löfven valdes till samma post av en enhällig och utökad partistyrelse. Och nu är det lugna gatan, bra eller dåligt? Tja det beror på vem man frågar och visst känns det ur en aspekt skönt att det lugnat ned sig och därför gäller det att ta tillfället i akt och lägga ned kraft och energi på att slipa den socialdemokratiska politiken och organisationen, så att väljarna ser att den är både tilltalande och relevant för dem i det val som komma skall om sisådär två år. Att enbart tro att ett partis framgångar beror på vem som leder partiet och hur laget runt denne ser ut, är att göra det för lätt för sig ty det är mer mångfacetterat än så. Jag har läst ett inlägg av Johanna Graf, som skriver om att det nu råder en borgfred men hon är liksom undertecknad oroad för följande: Tänk om de människor som idag sitter på de ledande positionerna i partiet regionalt och på riksplanet är mer intresserade av partiet än av att förändra världen...? Varför läggs annars så oerhört mycket energi på inre angelägenheter och så påfallande litet på intellektuellt och progressivt tankearbete med att ta fram moderna lösningar för de problem vi ser i samhället? Det tillsätts litet halvhjärtade arbetsgrupper, visst. En sådan leddes av just Stefan Löfven under Monas Sahlins tid som partiledare. Jag tror den handlade om arbetsliv och trygghetsförsäkringar, men jag är inte säker. Något märkbart resultat av den eller andra arbetsgrupper och kommissioner har jag i alla fall inte sett. Och om inte jag har märkt av något, är det lätt att dra slutsatsen att inte heller svenska folket har gjort det. Var ideologi är fin, absolut, men var är den praktiska idén för hur den ska förverkligas?
Jag delar de tankar och funderingar som Graf för fram och visst det är bra att det nu har blivit lugnare vad gäller den intensiva och närgångna mediebevakningen utanför Sveavägen 68 i Stockholm; men om inte det sker något konkret och handfast som i sin tur gör att S åter börjar att stiga i väljaropinionen. Sker inte det finns alltid risken för att det åter börjar att blåsa och vina riktigt ordentligt igen kring partitoppen i vårt kära parti, som har så mycket att komma med vad gäller en politik som bygger Sverige både starkt, sammanhållet och modernt med jämlikhet och solidaritet som grundstenar. Frågan är är socialdemokraterna nu inne i en längre och lugnare fas där tiden används till att göra den översyn som sannerligen behövs eller är det bara så att vi befinner oss i orkanens öga och istället ägnar tiden åt ett förödande inre navelskåderi? I vart fall ser jag att Löfven nu börjar formera sitt lag och mer lär säkert komma vad gäller det, men sedan måste politiken och organisationen ses över paw-rihk-tit...

Bloggat: Vänstra Stranden om varför inget öppet partiledarval inom socialdemokratin?, Ola Möller om nästa föredetting till rakning, Löntagarbloggen om Lagena som sparkar ut bemanningsföretag som misskött sig, Eva Hillén Ahlström om det vackraste ordet..., Alliansfritt Sverige om Forssell (kd) som ändrar sig - vill nu inte att försvaret ska vara som McDonald´s, Kulturbloggen om nederländska internetleverantörer som vägrar blockera Pirate Bay, fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Media: Socialdemokratiska partiordföranden från hela Norden på DN Debatt om nu kräver den nordiska modellen nya lösningar, Lena Sommestad skriver idag på Aftonbladets ledarsida om de utsatta timvikarierna i den allt mer slimmade generella välfärden, Daniel Swedin skriver på Aftonbladets ledarblogg om vem ska ta debatterna mot Reinfeldt?, Sydsv, Länstidningen, Värmlands folkblad, Norrländska socialdemokraten 1, 2, Piteå-tidningen, Dagbladet, Folket, Dagens Arena

Intressant?

Svenskt ja till europakten och ett IMF-lån på icke marknadsmässiga villkor...

2012-01-31T08:03:00.007+01:00

Igår kväll blev det till sist klart efter segdragna förhandlingar mellan EU:s stats och regeringschefer att den europakt som ska vara garanten för att den galopperande skuldkrisen i ett flertal EU-länder med euron som valuta nu så sätts i sjön. Sveriges linje var att man skulle gå med i denna pakt eftersom S och den moderatledda minoritetsregeringen kommit överens om det, trots att vi inte har euron som valuta men t ex Storbritannien ställer sig avvisande till att medverka och Tjeckien sällar sig också till den brittiska nej-linjen. Deras nej vittnar om en klokskap, som statsminister Fredrik Reinfeldt (m) definitivt borde ha tagit till sig innan han åkte ned till toppmötet med de andra EU-ländernas ledare...

Men ack nej, istället hoppar han och finansminister Anders Borg (m) glada i hågen i galen tunna utan vare sig eftertanke eller reflektion och det sorgliga är att detta sker med en hjälpande hand från socialdemokraterna och vår ekonomisk politiske talesperson Tommy Waidelich verkar inte se några bekymmer med detta då S krav tillgodosetts. Men hallå, det kommer inte att göra europakten bättre för det, då det i grund och botten är nyliberala tankar och idéer som denna står på. Att en och annan planka med spik är utbytt hjälper inte att förändra detta faktum och jag hade hoppats att socialdemokraterna inte gett grönt ljus till att hjälpa Reinfeldt och Borg att leka Eberöds bank med skattebetalarnas pengar...

För detta är också något som märks i det lån till IMF, som Sverige ställer upp med på 100 miljarder kronor, där räntan är skamligt låg ynka 0,1 % (lönekontoränta) och Alliansfritt Sverige skriver mycket bra om denna snabba och föga förtroendeingivande kursändring från Reinfeldts sida, som kostar skattebetalarna sisådär två miljarder kronor. Äh, det är bara kaffepengar tycks Reinfeldt och Borg tycka och ger för det första klartecken till att låna ut stora summor till urusel ränta och sedan för det andra skriver på ett svenskt deltagande i en svajig europakt. En europakt som bygger på nyliberala och cyniska principer som i sig slår undan benen för både vad gäller jobben och tillväxten, men det är ju en världslig sak tycks Reinfeldt och de andra 26 stats och regeringscheferna tycka alltmedan protesterna rasar allt högre och högre utanför...

Bloggat: Lena Sommestad om europakten ett sorgens dag, Annarkia om en ohelig allians bakom svenskt ja till europakten, Ola Möller om att djävulen sitter i EU-detaljerna, Jinge om att Reinfeldt saknar folkligt stöd, Helena Ericson om att här förlorade vi 300 000 jobb, Peter Högberg om gör europakten röd istället för att sitta och tjura, Roger Jönsson om att socialdemokratin måste ta fram en offensiv europeisk politik, Jonas Sjöstedt om att Europakten är dålig för Europa, Tord Oscarsson om europakten, Annorlunda om korthuset, Thomas Böhlmark om vart är drömmen om Europa på väg?, Mikael Andersson om det svenska ja-et till europakten, German Bender om Barack Obamas storsatsning på högskolan, Mediebruset om att Sverige halkar ned i mätning över pressfriheten, Johan Westerholm om den enda vägen med döden som klassmarkör, Helga von Pitbull om den eviga livskrisen, fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Media: Sydöstran, Arbetarbladet, Västerbottens folkblad, E24, SR 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, SVT 1, 2, 3, DN 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, SvD 1, 2, GP 1, 2, DT, DI, Folkbladet, VLT, VBK, Ab 1, 2, Expr

Intressant?

Att inte se skillnad på vitt skilda roller, Wetterstrand ute och vevar om kärnkraften...

2012-01-30T16:30:00.001+01:00

Jag har noterat att det nu reses anmärkningar mot den nyvalde socialdemokratiske partiordföranden Stefan Löfven t ex vad gäller kärnkraftspolitiken, där han i sin egenskap som ordförande för IF Metall intog en tydlig ställning för att kärnkraften måste finnas kvar för att jobben i industrin inte ska hotas utan istället bli fler. Maria Wetterstrand reagerar på detta och ser problem med att Löfven i sin ordföranderoll stod upp för denna linje då det måste ju påverka den förda miljöpolitiken från socialdemokraternas sida...

Men ack nej, det kan inte bli mer fel vad gäller att så snabbt döma ut S miljöpolitik och jag tycker inte alls att det är konstigt att Löfven som ordförande i industrins största fackförbund så tydligt tog ställning för kärnkraften. Det är en uppfattning, som också Peter Johansson anför i sitt inlägg och jag instämmer därför helt i de slutsatser som Johansson kommer fram till. Frågan är när Wetterstrand ska inse att i rollen som IF Metall ordförande stå upp för mer kärnkraft inte per automatik innebär att detsamma gäller nu när Löfven valts till S-ordförande...

Bloggat: Rasmus Lenefors om ett trött kärnkraftspåhopp, Löntagarbloggen om en duckande arbetsmarknadsminister för frågor om "tillfälligt arbete" med elektronikåtervinning, Johan Westerholm om white political male trash, Ola Möller om att lönerna faller långt under "Äpplet", Annarkia om vill man chansa så..., Annika Högberg om gärna rökförbud även på semesterresmål, fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Intressant?

Det (S) märkta dilemmat - kraftigt sänkta skatter, boostat egenintresse och fungerande välfärd...

2012-01-30T15:24:00.007+01:00

Ja, det är en fråga som jag tror att mången socialdemokrat nu går och grunnar på, det handlar om huruvida vi i S ska acceptera de stora skattesänkningar på drygt 105,4 miljarder kronor som den moderatledda minoritetsregeringen drivit igenom och som inte har lett till fler arbetstillfällen, men som ändå verkar ha boostat egenintresset hos den enskilde metallarbetaren i industrin, som har fått sänkt skatt även om de är i form av brödsmulor från de rikastes bord där den största andelen av dessa skattesänkningar har hamnat. För det är inte så enkelt att enbart dra in dessa skattesänkningar under en mandatperiod för riskerna med det är att vi åker på däng valet efter och så är skattesänkningarna tillbaka igen med en högerregering vid spakarna.

Peter Högberg skriver också om detta dilemma, som nu S har att bara ta tag i och fundera över hur vi ska komma runt det ja vrida vapnet ur händerna på regeringen Reinfeldt som hittills har drivit S framför sig. Högberg anför bland annat det dilemma som socialdemokraterna står mitt i och som jag fått till dels i form av kommentarer både här och på stan för det handlar om verklighetsbilden som inte stämmer överens mellan det som S för fram retoriskt och den som väljarna ser där det trots allt är så att den generella välfärden fungerar när man behöver den samtidigt har skatterna sänkts kraftigt. Det är en motsägelse som än så länge fungerar trots att det är en sådan hur länge till kan man fråga sig med tanke på eurokrisen som nu upptar mycket tid för EU-ländernas regeringar inklusive för Sveriges med pågående förhandlingar om europakten...

Det är därför viktigt att samhällsanalysen görs noga för att vår politik ska bli både tilltalande och relevant för väljarna, det första steget handlar om att ta till sig att den förda högerpolitiken går hem hos de allra flesta och utifrån det formulera problemet därefter leverera en lösning på det som de facto inte fungerar i Sverige anno 2012 och framför allt i september 2014 då väljarna har ett val att förrätta då. Ska det bli fortsatta skattesänkningar med en Potemkinkuliss uppbyggd välfärd som ser ut att fungera och i de allra flesta fall med nöd och näppe gör det eller ska det istället bli en politik som skapar fler och juste jobb vilket ger den generella välfärden det som den behöver, men där det nödvändigtvis kanske inte blir så att skattesänkningarna dras in helt utan kanske bara med en femte eller som mest tredjedel? Det dilemmat måste (S) med Stefan Löfven i spetsen lösa a s a p...

Bloggat: Lena Sommestad om eurokrisen och kvinnorna - risker och möjligheter, LO-bloggen om europakten - några tankar i Strindbergs anda, Peter Johansson om att magsur Wetterstrand borde räkna till tio, Ola Möller om AK5 som komplement till Fas 3, Johanna Graf om lugnet efter stormen, Socialdemokraterna i Region Skåne 1 om vård efter behov ifrågasatt, 2 om socialdemokraternas protest mot höjningen av avgiften för sommarkortet, Löntagarbloggen om strängare strejklagar i Frankrike som fått motsatt effekt, Mediebruset om Odells bostadsrätter och plötsligt ändrade omständigheter, Jonas Sjöstedt om inför solidaransvar, Annarkia 1 om att alliansens adelsmärke är desarmerat, 2 om den totala allomfattande övervakningen är här, fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Media: Värmlands folkblad, Norrländska socialdemokraten 1, 2, Gotlands folkblad 1, 2, 3, Folkbladet, Arbetarbladet, Piteå-tidningen, Västerbottens folkblad 1, 2, 3, Östran, Dagens Arena, Folket, SR 1, 2, 3, 4, DN 1, 2, 3, 4, SvD 1, 2, Expr 1, 2, 3, Ab, SVT 1, 2, 3, 4, TV 4 News

Intressant?

Om vad det innebär att vara öppen respektive sluten....

2012-01-30T11:15:00.002+01:00

Jag ska återvända till det ämne, som jag skrev om tidigare i morse och som handlar om hur media fokuserade riktigt mycket på det som hände i Socialdemokraterna alltmedan det som håller på att hända med samhället lämnades åt sidan. Det finns emellertid så mycket mer att anföra i ämnet, att jag valde att inte uppdatera det redan publicerade inlägget från morgonen och varför det är så beror på att jag nämligen har läst ett blogginlägg, som Peter Högberg har skrivit och som på ett tankeväckande sätt sätter fingret på detta med öppenheten i media kontra den i S. För det finns en hel del för media att ta tag i vad gäller sig själva och det sätt som man agerar på så fort det "vädras blod". Högbergs analys är därför både bra och säger det som jag också tycker: Så när de stora tidningarna ska förhålla sig ”neutrala” kan man grubbla på vissa reportrars agerande. Men det är här som det finns redaktionella ledningar som ska hålla sidorna rena och upprätthålla balansen. Det är här som det brister Lena Melin/Jan Helin som var/är ansvarig på Aftonbladet inte tog i jakten på Sven-Otto Littorin och som Thomas Mattsson inte tar i jakten på Juholt. När sedan frågor ställs till bland annat agerandet kring Juholt blir det locket på, men ursäkter om principer. Vill säga att även om det finns likheter så hjälpte Juholt och (S) till att gräva graven på ett helt annat sätt än det kring Littorin. Men fortfarande så är metoderna tveksamma och när kritiken kommer så blir svaret tystnad och principer… Om denna utveckling fortsätter, vilket vi verkar se, och accelererar kommer media förlora sin roll som sanningsbärare. Det är allvarligt. Och när inte ansvariga ser vart vi är på väg så undrar man var agendorna finns. Vi kan se hur de stora internationella mediehusen med dess ledning har tydliga politiska agendor där de står emot varandra.
Här har precis som Högberg anför avslutningsvis i sitt inlägg medierna en hel del att arbeta med vad gäller att å ena sidan kräva öppenhet av just S i bland annat dess ledarvals process medan å den andra så fort det reses krav mot att medierna ska rannsaka sig själva bl a efter det osedvanligt tuffa mediedrevet mot f d partiordförande Håkan Juholt; ja då blir det locket på och att allt som rör enskilda publicistiska alster och kritik mot dessa är internt d v s inget som ska dryftas i offentlighetens ljus. Jag ser också att Högberg ställt frågor om detta till Expressens chefredaktör Thomas Mattsson på Twitter och under dagen väntas förmodligen svar på dessa, jag väntar också på att få ta del av vad Mattsson svarar samt viktigast av allt egentligen hur han svarar...

Bloggat: Helena Ericson om journalistiska ideal, Peter Johansson om vågar någon Wallraffa Expressen eller Aftonbladet?, Paul Ronge om mediedrevet som fällde Håkan Juholt, Rasmus Lenefors om ett trött kärnkraftspåhopp, Johan Westerholm om exit euro, Tokmoderaten om ett försvar för de skoltrötta?, fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Media: Sydöstran, ETC, EK, Dala-demokraten, Expr 1, 2

Intressant?

Medan media fokuserade på S, passade de ökade klyftorna och utanförskapet på...

2012-01-30T08:53:00.002+01:00

...att göra livet riktigt surt för allt fler långtidssjuka, långtidsarbetslösa och för de allt fler fattiga barn som lever i de familjer där den förda högerpolitiken sett till att slå undan benen på föräldern/föräldrarna genom att utförsäkra rätt ut i ett väntande socialbidragsberoende. Om bland annat detta skriver Fredrik Virtanen och Eva Franchell om idag på Aftonbladets ledarsida: Måndagen den 23 januari handlade om 12-åriga Emilie Lörhammer som besegrat cancern. Hon behöver fortfarande vård, men hennes mamma får bara 6 000 kronor i månaden i vårdbidrag. Mamman söker socialbidrag, men får inget eftersom familjen äger en bostad. Emilie och hennes mamma bor numera i en sommarstuga utan rinnande vatten. Lägenheten är till salu.
Det finns förstås en hel del till som Virtanen/Franchell har listat på ett eminent sätt, och framför allt handlar det om vanvårdsskandalerna inom äldreomsorgen där det privata vårdföretaget Carema inte verkar ha lärt sig någonting trots att man skulle rätta till de brister som avslöjats. Så nog hände det saker i och med samhället, alltmedan media häckade utanför Sveavägen 68...

Bloggat: Veronica Palm om ett avstamp för att bli ett än bättre parti i opposition mot orättvisor, Alliansfritt Sverige om Borg som tar åt sig äran för 63 % av alla nya jobb, Roger Jönsson om att klart att vi kan gå i pension vid 65 år även i framtiden, Löntagarbloggen om att Byggnads vill införa en arbetsmiljöcertifiering, fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Media: Sydöstran, Dala-demokraten, Expr 1, 2

Intressant?

Om en klockren samhällssatir i form av en #överklassafari...

2012-01-30T08:09:00.002+01:00

(illustration: Robert Nyberg)

Att Sverige under en serie av år har blivit allt mer uppdelat ja segregerat p g a om du har turen att ha ett arbete eller inte, om den inkomst du har är hög eller låg och hur mycket i kapital som du eventuellt har torde vara rätt oomtvistat ifall man inte är helt bergtagen av den retorik som den styrande minoritetshögern basunerar ut. Just för att det är så här ledde fram till en bussresa som nätverket "Allt åt alla" arrangerade till den fashionabla stadsdelen Saltsjöbaden i Stockholm och det hettade till riktigt ordentligt med både äggkastning mot bussen och olika former av verbala tillmälen, något som förstås gjorde att denna resa blev den klockrena satir över ett samhälle som mår riktigt riktigt dåligt efter flera år med en förd politik som gett mest till de som redan hade det riktigt bra.

Fast har de som tillhör denna privilegierade grupp det så bra som man kan tro vid första anblicken, ja materiellt och ekonomiskt har de det men av de upprörda och uppseendeväckande reaktioner som bussresan utsattes för tyder på att man mår inte så bra egentligen för ökad ojämlikhet tär även på de allra rikaste. Det är något som Peter Johansson skriver om, när han också uppmärksammar denna bussresa, att segregationen är som allra värst just i sådana finare bostadsområden där de som inte hör hemma ses med ytterst stor misstänksamhet. Men det är inget som det samtalas omkring vare sig i det politiska samtalet, i media eller vid köksborden förrän nu när nätverket "Allt åt alla" anordnade en bussresa eller #överklassafari till Saltsjöbaden där #klasshatet visade sig från sin allra grinigaste sida...

Bloggat: Alliansfritt Sverige om att Borg tar åt sig äran för 63 % av alla nya jobb, Rasmus Lenefors om skäl att sträcka på ryggen, Helga von Pitbull om så stundar en ny arbetslös vecka, Göran Johansson 1 om en godtrogen/okunnig minister, 2 om inte om..., Tord Oscarsson om Stefan Löfven och det socialdemokratiska lagbygget, fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Media: TV 4 News

Intressant?

(S): att inte tillåta den socioekonomiska bakgrunden avgöra hur det ska gå i skolan och framgent...

2012-01-29T16:33:00.002+01:00

(illustration: Robert Nyberg)

Det är dags för lite programkommission igen nu efter några dagars uppehåll och efter att ha förra gången skrivit om vikten av det livslånga lärandet och gången dessförinnan om att det är dags för full sysselsättning att i ordets rätta bemärkelse göra comeback, ska jag i det tredje inlägget fokusera på hur vi ska kunna bryta socioekonomins skadliga inflytande över elevernas resultat i skolan samt hur vi ska kunna säkerställa att alla barn får en lika bra start i livet. Det är något som är en utmaning, som sannerligen heter duga men som vi för den sakens skull inte kan banga för då det handlar om att bygga ett samhälle som är mer jämlikt och sammanhållet. Så vad kan vi som parti göra åt det? Peter Johansson skriver följande om det som torde vara den oomtvistliga startpunkten, vad gäller att uppnå en varaktig samhällsförändring: Det handlar i grunden om skolan. Skolan måste börja med att se de elever de har och inte tråna efter de elever de skulle önska sig. Vi måste analysera skolans arbetssätt och förändra de delar i skolarbetet som tillåter socioekonomiska faktorer att slå igenom. Vi måste också långsiktigt koppla denna fråga till visionen om det jämlika samhället. Det enda sättet att helt eliminera socioekonomins inflytande över skolresultaten är att eliminera socioekonomiska skillnader.
Ja det är i skolan som det grundläggs hur det sedan ska gå i livet som vuxen, vilka chanser till ett juste och riktigt arbete som ges samt icke att förglömma vilka möjligheter att under arbetslivets gång få kompetensutvecklas, för att det livslånga lärandet är i sig något som gör att arbetskraften blir bättre rustad för den ständiga omvandling av arbetsmarknaden som pågår. Skolpolitiken är därför mycket viktig för att bygga en varaktig samhällsförändring, ty det vi ser nu i skolan med ökande socioekonomiska skillnader som i sin tur påverkar elevers resultat kommer att framgent påverka arbetsmarknaden och hela samhället i en negativ riktning; det är dags för socialdemokratin att åter visa varför det är viktigt med en skola där alla barn får en lika bra start i livet. Det är dags att göra skillnad och klicka här för att komma till programkommissionens diskussionsunderlag eller här på Peter Johanssons slideshare konto välkommen med just dina tankar och idéer...

Bloggat: Kulturbloggen om ett försäkringserbjudande världen inte kan tacka nej till, Alliansfritt Sverige om bu eller bä vecka 4, Leine Johansson om epic fail av moderaterna, Löntagarbloggen om att låglönearbetare bekostar våra prylar med sina kroppar, fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Intressant?

Dags att sätta jobben i förarsätet på allvar, men också vässa politiken, ledningen och ledar(s)kapet...

2012-01-29T15:53:00.002+01:00

Söndagen har så hunnit bli eftermiddag för länge sedan, när jag skriver detta inlägg och det kommer att handla om jobben samt hur det nu med den nyvalde socialdemokratiske partiordföranden Stefan Löfven ska bli möjligt att åter på allvar sätta jobben i förarsätet igen efter flera år med en minst sagt havererad borgerlig jobbpolitik. Det finns flera bra inlägg i ämnet som alla tar upp hur detta ska bli möjligt att realisera detta, för det finns ett alldeles uppenbart behov av en annan och mer seriös politik som skapar fler och juste jobb. Men då krävs det som sagt en hel del hemarbete för det socialdemokratiska partiet och jag läser så Staffan Lindström som skriver att det i sådana fall måste ske utifrån och in, med det menar Lindström helt riktigt att det går inte bara att fråga medlemmarna hur den förnyelse som sker av både politiken och organisationen ska gå till. Ansatsen från vårt partis ledning måste vara bredare än så och det är något som jag också känner fattas för att väljarna i nästa läge ska känna att jo S har de politiska lösningar som gör att min vardag blir lättare och att jobben blir fler för sysselsättningen är av yppersta vikt för att ta hem framtida val. Så för att politiken ska bli framgångsrik, måste också organisationen ses över ordentligt och alla stenar lyftas noga på som detta med hur stadgar ska tolkas, något som Johan Westerholm trycker särskilt på.

Det gäller att sålunda börja i rätt ända för att matchen om jobben som kommer att stå mellan Löfven och Reinfeldt ska bli sådan att Löfven tar hem sagda match, när väl domen ska avkunnas av väljarna i valet den andra söndagen i september om två år. Ty det är en trestegsraket som måste fungera, ja vart och ett av de tre delarna som utgörs av politiken, ledningen och ledarskapet kan inte; ja får inte klicka när det väl gäller. Jag vill mena att utan tydliga visioner om framtiden och med en samhällsanalys värd namnet kan inte ens det allra bästa av ledarskap nå fram till en varaktig samhällsförändring alltså inte enbart till ett kortsiktigt maktskifte. Det är dags att vi som oppositionsparti väljer en väg som gör att de förslag om jobben blir sådana att andra i det här fallet den moderatledda minoritetsregeringen måste förhålla sig till den. Där är vi inte ännu men det är definitivt möjligt att det blir så, om vi som socialdemokratiskt parti sätter löntagarna först som vi gjort sedan S begynnelse dock har vi tappat den förmågan något som Roger Jönsson skriver om och som jag ser som en av anledningarna till att vi helt enkelt ligger tvåa på bollen. Det i ett läge när högern istället har gjort sin tjusiga och ytliga make-over något som vi förhållit oss till och som bara gjort att massarbetslösheten bitit sig fast och dessutom tenderar densamma att öka. Därför är det dags att sluta med att vara alliansens dörrmatta och våga vara socialdemokrater igen, med andra ord är det dags för hela vårt parti med Löfven i spetsen att spotta i nävarna och börja jobba nu...

Bloggat: Peter Andersson om att jobbmatchen står mellan Löfven och Reinfeldt, Göran Johansson om LO:s och partiets vägval, Rasmus Lenefors om respekt för det nya uppdraget, Peter Johansson om att Löfvens princip måste vara 1 partimöte, 3 väljarmöten, Kristian Krassman 1 om inte Löfvens problem, det är Reinfeldts, 2 om att verkligheten ÄR utanför riksdagen, Eva Hillén Ahlström om Mats Knutssons pudel och Huitfeldts halva pudel i Medierna om medierna, Fyra nyanser av rött om Mona Sahlin och den lilla vita lappen, Peter Högberg om partiets stabilitetspakt - en söndagskrönika av det kritiska slaget, fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Media: Ab 1, 2, 3, Expr, 2, 3, 4, 5, 6, Sydsv, DI, Resumé, DN 1, 2, 3, SvD 1, 2, 3, Dagens Opinion, SR, GP, Fokus

Intressant?

Om att ta en risk och åka på pisk - Reinfeldt illa ute igen nu om f-skatteregeln....

2012-01-29T14:19:00.004+01:00

Jag noterar efter att ha läst Peter Johanssons inlägg att statsminister Fredrik Reinfeldt (m) ånyo är på väg att åka på pisk. Denna gång handlar det om f-skatteregeln, som gör att det räcker med en uppdragsgivare, för att en f-skattesedel ska beviljas och här vill nu oppositionen se till att detta skärps till. Detta då man vill undvika att anställda sägs upp, för att sedan tas tillbaka men då som "egna företagare" med F-skattsedel och den otrygghet som det för med sig. Det är en motbjudande och illavarslande trend, som satte fart efter det att den moderatledda minoritetsregeringen för tre år sedan genomförde en förändring av hur F-skatt ska hanteras och vad som krävs för att få denna. På svensk arbetsmarknad ska vi inte konkurrera med försämrade villkor och löner, men denna regelförsämring som nu kanske förhoppningsvis rivs upp har lett till att vi tyvärr är på god väg dithän...

Det är inte en dag för tidigt, men som vanligt intar arbetsmarknadsminister Hillevi Engström (m) en Pang i bygget Manuel inställning och förstår inte vad hon och den moderatledda minoritetsregering som hon sitter med i har ställt till med. Jag rekommenderar varmt att du lyssnar till SR:s Kaliber, som har gjort den granskning som lett fram till att nu den väldigt risktagande Reinfeldt och dennes arbetsmarknadsminister nu ännu en gång kommer att få på tafsen i riksdagen och länken hittar du här. Så jag hoppas att det nu blir en ordentlig skärpning vad gäller F-skatt, för det är inte ok att avskeda personal och sedan ta tillbaka samma personer som egna företagare med F-skattsedel hörududu Reinfeldt...jag rekommenderar dessutom läsning av Peter Johanssons inlägg om vad menar egentligen Sofia Arkelsten med begreppet full sysselsättning...??

Bloggat: Löntagarbloggen om att oppositionen vill sätta stopp för den ofrivilliga företagaren, Helena Ericson 1 om ofrivilliga företagare, 2 om att korta jobb är tillväxthämmande, Tord Oscarsson om möjligheterna till ett majoritetsskifte, Kent Persson om att jobben visst är viktigast, Löntagarbloggen om den Fasliga effekten på lönerna, fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Media: TV 4 News, LO-tidningen 1, 2, Expr

Intressant?

En "seger" för Hägglund, men förlust ändå för KD som parti...

2012-01-29T13:45:00.004+01:00

(foto: M Moberg, Almedalen 2010)

Igår kväll vid sjutiden så blev det klart att kristdemokraternas riksting i Västerås hade med röstsiffrorna 198 röster för och 88 röster emot valt Göran Hägglund till partiledare för sagda parti. Det var en seger som de flesta bedömare hade räknat med, men är det egentligen en seger att tala om eller är det t o m så att det egentligen är en förlust? Jag vill mena att det är det sistnämnda, då Hägglund under en längre tid varit utsatt för mycket hård kritik internt mest från det högerkristna lägret som stödde utmanaren Mats Odell något som förutom försvagat Hägglund också skadat partiet. Detta märks i det sviktande väljarstödet, där KD ligger på nivåer som väl underskrider gränsen på fyra procent som man måste ha i val för att partiet ska komma in i riksdagen. Denna underbara januarisöndag läser jag ett inlägg i ämnet som Peter Johansson har skrivit och han anför följande: Helvetesgapet delar den Borg där rövarhövdingen Mattis besitter den ena halvan och hans fiende Borka den den andra. Ingen av dem är tillräckligt stark för att driva ut den andre. På samma sätt är det med helvetesgapet inom KD. Hägglund vann striden med 69% – 31%. Det skulle i andra sammanhang räknas som en klar seger, men i Hägglunds värld är det stabliliteten som är avgörande. Smärtgränsen för interna fraktioner är olika beroende på parti, men ingen ledare kan acceptera en fraktion på säg 40%, och dit är det inte långt kvar. Nu säger visserligen Odell att hans kamp är slut, men vad säger Odell-falangen. De gör den läpparnas bekännelse valdramaturgin kräver, men de egentligen tänker avslöjar de spända anletsdragen.
Jag noterade samma sak, efter det att omröstningsresultatet vart känt och de som stött utmanaren Odell bistert kunde konstatera att stödet för Hägglund trots allt var ointagligt denna gång, men kommer detta att göra så att KD nu försonas som Hägglund ville se i sitt anförande efter att omröstningen ägt rum? Jag tror inte att det kommer bli så för de som stödde Odell kommer inte att ge sig. Ty liksom Johansson kommer de förmodligen att satsa på en yngre förmåga vid namn Ebba Busch och även om hon kanske får stryk vid det första utmaningsförsöket året innan valet kan en respass från riksdagen i valet 2014 leda fram till att försök nummer två lyckas väsentligt bättre. Men då är det redan kört, för en sådan utveckling kommer att göra KD till ett fäste för de högerkristna krafterna som inte alls likt ett bränt barn skyr elden trots nederlaget igår kväll och inte lär det ge riksdagsplatserna tillbaka i nästa vända...

Bloggat: Alliansfritt Sverige 1 om världens minst bekväma kram, 2 om SDU plus KDU lika med sant?, Johan Westerholm om distriktspiskan och interndemokratin, Peter Högberg om likheter och olikheter mellan S och KD, Jan Rume om Mats Odell kristdemokrat, Alliansfritt Sverige om att falang striden är ett faktum, Tokmoderaten om att det är kanske slutet på början?, fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Media: Ab 1, 2, Sydsv, Expr, DN 1, SvD, SVT 1, 2, SR

Intressant?

Söndagsmusik - Orup "Jag blir hellre jagad av vargar"

2012-01-29T10:31:00.002+01:00

Fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Intressant?

Om en ledarskapsfajt i KD och en Pyrrhusseger för...

2012-01-28T15:41:00.002+01:00

Idag är det kristdemokraternas riksting som har inletts efter gårdagens kommundagar och det beror på att det ska ske stadgeändringar och icke att förglömma ett partiledarval. Det är ett val, som minst sagt har varit en infekterad historia med två huvudaktörer den nuvarande partiledaren Göran Hägglund, som många tror ska kamma hem det hela idag och utmanaren Mats Odell som riskerar en hel del för att vinna över Hägglund bl a har Odell petats från partiledningen i valberedningens förslag...

Men oavsett vem det är som tar hem det, blir det en pyrrhusseger för kristdemokraternas problem är långt mer än råkurr om partiledarposten i detta lilla värdekonservativa parti som är på väg utför i en allt raskare takt. Peter Andersson skriver också om det som sker inför öppen ridå och menar att de förändringar av den förda politik som Hägglund gjort bara blivit misslyckat och jag kan inte annat än att hålla med om det allt medan fajten stegras på rikstinget i Västerås...

Bloggat: Alliansfritt Sverige om kristdemokraterna - ett främlingsfientligare Sverige, fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Media: Piteå-tidningen, Värmlands folkblad, Folkbladet, SR 1, 2, SVT, Ab, SvD, Expr, DN 1, 2

Intressant?

Lördagsbetraktelse över S partiordförandeval och dess möjligheter....

2012-01-28T15:06:00.004+01:00

Jag har under en stunds lösande av korsord haft tid att fundera över det val av partiordförande som Socialdemokraterna har gjort i och med fredagens beslut i partistyrelsen där man med ett rungande ja såg till att ge Stefan Löfven chansen att bygga det lag som vårt parti behöver för att på kort men framför allt på lång sikt nå valframgångar. För mig är det faktiskt viktigt att vi som parti och som del av arbetarrörelsen inte stirrar oss blinda på att vinna valet 2014 enbart för att vinna makten, för det ger ingen bestående samhällsförändring mot ett mer jämlikt och sammanhållet samhälle som är till gagn för oss alla. Peter Högberg skriver också om detta och framhåller det som jag nu vill se av Löfven då han ska bygga det lag som behövs för att den nystart vi är inne i också ska bli en framgångssaga. Det är dags att vi vågar skifta fokus från det bedrägliga suget efter kortsiktig makthunger och istället ser förändringen av samhället som prio ett och kanske svär jag i kyrkan när jag säger att det kanske inte sker 2014 först kanske valet därpå som det ger full utväxling.

Men att det är just Löfven som ska bygga sitt lag och att ge "goda råd" från sidlinjen och vråla att utse den eller den som jag ser att Karin Pettersson gör på Aftonbladets ledarsida idag får mig att höja på ögonbrynen och undra vem är det som leder socialdemokraterna Löfven eller Pettersson? Johan Westerholm reagerar också på detta och finner det ytterst märkligt skrivet och jag kan inte annat än att hålla med om det för mig är det solklart vem det är, som ska utse talespersoner med mera i vårt partis ledning och inte är det Karin Pettersson på Aftonbladets ledarredaktion. Det som nu är viktigt är också att definiera vad det är för uppgift som socialdemokraterna har och varför vi behövs för utan detta kommer inte den förnyelse/nystart som nu pågår att göra S till ett för väljarna solklart alternativ i kommande val. Roger Jönsson skriver om detta och anför följande analys som nu vi har att ta till oss från Stefan Löfven på partiledarposten och ned till partiets enskilda s-föreningar ute i landet: Jag anser att vi socialdemokrater måste nu noga rannsaka oss själva och diskutera ned på djupet varför väljarna ska lägga sin röst på socialdemokraterna. En del i partiet verkar tro att det nu behövs byggas en helt ny politik = en politik som ligger mycket närmare borgerligheten och att vi ska vara ett fullsortimentsparti. Det dessa personer glömmer är att den omsvängningen som de vill göra och därmed driva en annan politik finns det redan idag andra partier som redan gör. Är det den vägen som socialdemokratin ska gå? Jag tror att svaret på varför socialdemokratin har backat i Europa, inklusive i Sverige, beror faktiskt på en enda sak. Den går inte att blunda för, inte att förneka. Vi har backat för att vi inte driver en egen politik och visar på att ett annat samhälle kan faktiskt byggas.
Just så ser jag också på det som har gjort att vi som parti har gått kräftgång under en serie av år och val efter val fått på tafsen av väljarna, för ingen röstar på ett parti som vare sig tror på sin egen politik och ideologi eller som står och skrapar med foten nästan ursäktande att förlåt att vi finns typ. Jönssons analys ligger sålunda i linje med det som jag redan har anfört i detta inlägg, man har helt enkelt fastnat i suget efter att vinna makten och därmed tappat bort den samhällsförändrande fokus som gjort att vi kommit dit vi en gång gjorde när den generella välfärdsmodellen byggdes upp på en grund som bestod i arbete åt alla. Jönsson framför att S åter måste bli ett löntagarparti och jag kan inte annat än hålla med om det, så nu finns det ingen tid att ägna sig åt blygsamt gluttande åt det moderatledda lägret för att göra som dem vi måste våga tro på vår egen politik, vår ideologi och våra värderingar...

Bloggat: Peter Andersson om en skuggregering ja tack, Staffan Lindström om att skita i politiken och tänka efter en stund, Annarkia om när politik börjar lukta, Eva Hillén Ahlström om Stefan Löfvens installationstal, Erik Laakso om ett tomrum, Peter Andersson om en välkommen självkritik hos medier om Juholt-bevakningen, Camilla Wedin om att finnas där, Peter Johansson om programkommissionens arbete, Gyra nyanser av rött om arbetarrörelsen 2.0, Johan Westerholm om svensk politisk journalistik, fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Media: Sydöstran 1, 2, Arbetarbladet 1, 2, Dala-demokraten, Östran, Värmlands folkblad, Länstidningen 1, 2, Gotlands folkblad 1, 2, Folket, Folkbladet, Norrländska socialdemokraten 1, 2, Västerbottens folkblad 1, 2, Ab 1, 2, 3, 4, Expr 1, 2, 3, DN 1, 2, 3, SvD 1, 2, 3, 4, SVT 1, 2, MS

Intressant?

Lördagshumor - Mr Bean målar om hemma....

2012-01-28T10:31:00.003+01:00

Fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Intressant?

KD partiet som närmar sig den oundvikliga förångningspunkten...?

2012-01-27T17:20:00.002+01:00

Det är sen fredag eftermiddag och jag ska i dagens sista inlägg ta upp det faktum att det i helgen är dags för det lilla värdekonservativa och högerkristna partiet kristdemokraterna att samlas för sitt riksting. Denna gång blir det en fajt om ledarskapet i ett parti som är ordentligt på dekis och om det blir Mats Odell som utmanar den sittande partiledaren Göran Hägglund tar hem matchen eller inte låter jag vara osagt, men att denna fajt är ett i raden av tecken på ett parti som är på väg utför framgår tydligt och Peter Johansson skriver också om det som komma skall och jag kan höra klagosångerna inifrån KD:s led vad är det som pågår egentligen? Tja vi öppnar dörren, så får vi se:

Bloggat: Alliansfritt Sverige om att den amerikanska drömmen finns i Sverige Ohlsson, Heléne Björklund om att "du kan inte tvätta av lukten av åsna", Ola Möller om ett triangeldrama mellan Fredrik, Filippa och Beatrice, Annika Högberg om en surdeg på riktigt, fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Media: Folket, SvD, SVT

Intressant?

Grattishälsningarna strömmar in till Stefan Löfven, men en partiledare gör ingen varaktig opinionsframgång...

2012-01-27T16:34:00.006+01:00

På slaget tolv idag meddelade så socialdemokraternas partisekreterare Carin Jämtin på en välbesökt presskonferens att partistyrelsen under förmiddagen hade beslutat att välja Stefan Löfven till ny socialdemokratisk partiordförande. Själva beslutet applåderades ordentligt för det är stora förhoppningar som nu ställs till Löfven att han ska kunna lyfta S upp ur den djupa grop som partiet alltför länge rumlat omkring i utan att komma någonvart. Det är en alldeles fullt förståelig och from förhoppning, men en partiledare gör ingen varaktig opinionsframgång och framför allt inte en valseger bara för att han heter Stefan Löfven utan politiken måste vara sådan att väljarna attraheras av den. Det är också viktigt hur Löfvens lagbygge kommer att se ut och än så länge vet vi inte hur detta kommer att se ut, men det måste till för att Löfven ska kunna leda S på ett ändamålsenligt sätt som ger förtroende hos väljarna då ledaregenskaperna idag betyder minst lika mycket som politiken. Ja allt hänger ihop och det är lätt att glömma bort i dessa dagar efter en tid av riktigt tuff och mödosam prövning för Sveriges största parti, ett parti som har en politik som likt en oslipad diamant måste slipas till för att dess attraktionskraft ska synas i väljarnas ögon...

Det skrivs nu hyllningsartiklar i de tidningar som rent ideologiskt är våra motståndare och grattis hälsningarna från de andra partierna strömmar också in med de sedvanliga artiga formuleringarna om Löfvens samarbetsegenskaper och möjligheter att bygga breda uppgörelser i riksdagen; något som de borgerliga partiernas ledare trycker särskilt på av fullt förståeliga skäl då man sitter i en minoritetsregering. Men oaktat detta så gäller det nu att vi i S med Löfven som partiordförande formar vår politik och organisation så att vi fokuserar mer på den samhällsförändringen och inte det kortsiktiga maktövertagandet, för det är en samhällsförändrande rörelse som socialdemokratin är som allra bäst. För det som jag är lite orolig för är att man tror sig kunna vinna valet om två år bara genom att köra på med business as usual och genom att utnämna Löfven som frälsaren av ett hårt prövad socialdemokrati. Det kommer att krävas som jag redan varit inne på en ordentligt gjort hemläxa och där kommer organisationsutredningen och programkommissionen in i bilden, för att nystarten verkligen ska vara startmotorn för valsegrar framgent. Ja jag är förstås glad över att Stefan Löfven nu är partiordförande och det ska han förstås gratuleras till, men det är nu resan börjar (om) efter en turbulent tid som sällan skådats för en partiledare gör ingen varaktig opinionsframgång...

Bloggat: Johan Westerholm om feghet, lögner och medlöperi som ledaregenskaper, Claes Krantz om att Löfven inte är lösningen på socialdemokratins ledningskris, Anna Vikström om att S nu har valt Stefan Löfven till partiordförande, Rasmus Lenefors om tre råd till Stefan Löfven, Peter Högberg om den bittre som bloggar om S, Monica Green med ett grattis till Löfven, HBT-sossen om smolk i glädjebägaren, Ola Möller om reflektioner kring Stefan Löfven, Jan Andersson om att valet av Stefan Löfven är ett utmärkt val, Peter Johansson 1 om att Löfven går från en roll till en annan - inget märkvärdigt med det, 2 om att Löfven leder, gruppledaren följer, Tokmoderaten om hyllningarna i S till Löfven, Mikael Andersson om vad valet av Löfven betyder för europakten, Helena Ericson om det nya laget och en lagad punktering, Anders Svensson om att borgartidningarna hyllar högermannen Löfven, Badlands hyena om när börjar Löfvendrevet?, Jonas Sjöstedt om S ja till europakten ingen bra start för Löfven, Kristian Krassman om riksdagsdebatternas betydelse, Unionen Opinion med ett grattis till Stefan Löfven, Socialdemokraterna i Region Skåne om oroande siffror för den skånska arbetsmarknaden, fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Media: SR 1, 2, 3, 4, SVT 1, 2, 3, 4, 5, 6, Ab 1, 2, 3, 4, LO-tidningen, SvD, Expr 1, 2, 3, 4 5 Ab 1 2 3, SvD, GP 1, 2, 3, 4, DN 1 2, 3, 4, 5, Sydöstran, Östran, Länstidningen, Dagens Arena, Värmlands folkblad 1, 2, Dala-demokraten 1, 2, Folket, Gotlands folkblad, Norrländska socialdemokraten 1, 2, Folkbladet, Piteå-tidningen, Västerbottens folkblad, Dagbladet 1, 2, 3, Arbetarbladet, Nyheter 24, Ab 1, 2, Veckans affärer, DN 1, 2, 3, 4, KvP, SvD 1, 2, Expr 1, 2, 3, SVT, SR, GP 1, 2, 3

Intressant?

När frågorna blir för "besvärliga" för Reinfeldt, så...

2012-01-27T10:45:00.002+01:00

Jag tänkte när förmiddagen håller på att nalkas, ja den är redan här faktiskt, ta upp det som jag skrev om igår kväll nämligen hur bekvämt det är för statsminister och tillika partiledare för moderaterna Fredrik Reinfeldt att uttala sig om den mycket bistra verklighet, som den politik han är ytterst ansvarig för leder till eller han gör ju inte det eftersom han inte vill ta till sig hur det faktiskt ser ut och blir frågorna sedan besvärliga så slår han bara dövörat till. Det rör sig om både sjuka sjukförsäkringen och fas 3, det går liksom inte fram att det som sker leder till ett samhälle som både slits isär och blir kallare, ja då är det bekvämt att låtsas som om verkligheten såg annorlunda ut och beskriva det som sker på ett sätt som ter sig så långt från de sakliga förhållandena det går. Men detta att inte lyssna eller att inte svara på frågor om det som sker är han inte alls ensam om, för landstingsrådet i Stockholms läns landsting och hustrun Filippa Reinfeldt (m) är precis lika god kålsupare hon och det skriver Heléne Björklund om idag. De slutsatser hon kommer fram till delar jag till fullo: Den senaste tidens affärer med utförsäljningar av bland annat Serafens husläkarmottagning är ändå av den digniteten så att landets journalister borde fördjupat sig mer i denna transaktion än i vad Juholt äter till middag och med vem. Den landstingsdrivna vårdcentralen såldes till de anställda läkarna för knappt 695 tusen kronor 2007. Nu är den såld, köpesumman är sekretessbelagd, men enligt mediauppgifter handlar det om minst 20 miljoner kronor. Här ryktas också om vänskapsband mellan de borgerliga landstingspolitiker som mer eller mindre skänkte bort skattebetalarnas vårdcentral och de läkare som fick köpa. Om detta, och en hel del annat, skulle jag gärna se en fördjupad artikelserie som ger fakta. Men då den högst ansvarige politikern vägrar svara på några som helst frågor om sitt politiska uppdrag eller om de beslut hon är med och fattar så blir det omöjligt för media. Jag är chockad över att det kan gå till så här i Sverige.
Den debattartikel i Dagens Nyheter som Björklund syftar på, handlar om det faktum att en offentligt driven vårdcentral i Stockholm som heter Serafen, sedermera privatiserats i enlighet med den rådande ideologiska högerdiskurs som vi har att dras med och det till en alldeles för låg summa när vårdcentralen blev privatägd. Men det kommer mer för det visade sig sedan att när denna såldes vidare gjorde en ordentlig dusör på tiotals miljoner åtminstone för de som köpt den billigt av landstinget i Stockholm och frågan är vad anser egentligen Filippa Reinfeldt om detta? Men här är det alltså taktiken tiga-ihjäl-besvärliga-frågor taktiken som gäller och det är minst sagt svagt ja ynkligt faktiskt och det går igen när statsminister Fredrik Reinfeldt ska svara för sina tillkortakommanden som nu senast i SR:s telefonväkteri. Dock beror inte den bristande verklighetsbeskrivningen på att man från bl a paret Reinfeldts sida inte skulle förstå vad som pågår för det gör man; det är bara det att nu ska Sverige stöpas om i ett oåterkalleligt system/värderingsskifte att svara på "besvärande" frågor i det läget låter sig inte göras. Men kanske finns det ändå ett hopp om att det blir en förändring på denna punkt...?

Extra lästips: Krister Andersson 1:e ombudsman för LO distriktet i Västra Sverige skriver på Borås Tidnings debattsida om skenande kostnader för fas 3... Jag rekommenderar också att du läser LO:s utmärkta granskningsrapport om just fas 3 den nya tidens AK-arbeten. Dagens Arena skriver om hur Filippa Reinfeldt försöker att undvika alla besvärliga frågor...

Bloggat: Alliansfritt Sverige 1 om Reinfeldt som menar att alla journalister är sossar, 2 om ännu en Carema skandal - tyst från moderat håll, Eva Hillén Ahlström om att granska Filippa Reinfeldts vägran att granskas, Ett Hjärta Rött om att Reinfeldt beskriver verkligheten vi lever i den, Peter Andersson om Fredrik Reinfeldt med kritik mot Filippa Reinfeldt, Bloggarkivet 1 om fas 3 som dränerar arbetsmarknaden på juste och riktiga arbetstillfällen, 2 om sjuka sjukförsäkringen ännu en mycket bister påminnelse, Helga von Pitbull om att be på sina bara knän, Jan Rume om det uppblossade bråket och striderna inom SD Blekinge, fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Media: DN 1, 2, 3, DM, Ab, SR

Intressant?

Dagen efter och inför dagens beslut - ledarskapet som delades....

2012-01-27T08:13:00.005+01:00

Jag har under morgonen läst en hel drös med blogginlägg och artiklar, som handlar om att igår lade det Verkställande utskottet i socialdemokraterna fram sitt förslag till ny partiordförande och det blev Stefan Löfven som nu föreslås bli vald när partistyrelsen sammanträder nu på morgonen och förmiddagen.

Beslutet ska sedan offentliggöras på en pressträff vid lunchtid idag och jag har ändå hunnit fundera lite vad det innebär att vi nu med allra största sannolikhet får en partiordförande som inte sitter i riksdagen och att riksdagsdebatterna får tas om hand av socialdemokratiska riksdagsgruppen som då har att välja den som ska debattera mot Fredrik Reinfeldt, Annie Lööf och Jan Björklund m fl.

Det är ju egentligen ett delat ledarskap, som S nu har valt att köra med och det är faktiskt bra att man vågar prova på detta men det gäller att köra hela vägen in i kaklet. Det är något, som Peter Högberg skriver om och jag hoppas liksom han att Löfven nu formar sitt eget lag samt att Löfven och den som ska ta debatterna i riksdagen får ett starkt mandat från partistyrelsen så att de blir likvärdiga i position.

Det som glädjer även mig är Löfvens uttalade stöd för att det är jobben och utbildning som ska vara i fokus för socialdemokraterna framgent, då det är detta som är fundamentet i det generella välfärdsbygget som behöver en rejäl upprustning efter åratal av borgerligt moras. Idag kl 12 hoppas jag att förutom att beslutet blir som det förmodas bli också blir ett tydligt mandat för det delade ledarskap som S nu äntligen vågar prova.

Uppdaterat kl 13:15: Då har socialdemokraternas partistyrelse fattat det formella beslutet att till partiordförande välja Stefan Löfven och jag kommer att under den senare delen av eftermiddagen att återkomma med mer analyser med anledning av att nu socialdemokraterna har en ny partiordförande. Under tiden kan ni se på följande videohälsning som Löfven spelade in i samband med partistyrelsens beslut:

Bloggat: Ulf Bjereld om Stefan Löfven kan han föra S ur krisen?, Roger Jönsson om jobben, utbildning och miljön i centrum av socialdemokratisk politik, Heléne Björklund om att det blir bra med Stefan Löfven, Löntagarbloggen om att allt fler går med i facket, Staffan Lindström om felgissningar, Peter Andersson om ett riktigt bra förslag, Thomas Böhlmark om valet av Stefan Löfven och öppenheten på Twitter, Tokmoderaten om ett fientligt övertagande?, Leif Haglund om där satt den, Kulturbloggen om Olof Palme en pjäs från Sverige, fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Media: Sydöstran, Östran, Länstidningen, Dagens Arena, Värmlands folkblad 1, 2, Dala-demokraten 1, 2, Folket, Gotlands folkblad, Norrländska socialdemokraten 1, 2, Folkbladet, Piteå-tidningen, Västerbottens folkblad, Dagbladet 1, 2, 3, Arbetarbladet, Ab 1, 2, Veckans affärer, DN 1, 2, 3, 4, KvP, SvD 1, 2, Expr 1, 2, 3, SVT, SR, GP 1, 2, 3

Intressant?

Alla överenskommelser behöver inte ingås, bara för att man på pappret fått gehör...

2012-01-27T07:28:00.003+01:00

Jag läste om det igår kväll på socialdemokraternas hemsida under rubriken senaste nytt så stod det att man från S sida nu hade kommit överens med den moderatledda minoritetsregeringen om ett svenskt deltagande i den europakt, som är tänkt att vara garanten för att eurozonen inte ska rämna och därmed skapa en ekonomisk superkris värre än den på 1920-talets slut. Det som gjorde mig aningens förvånad för att uttrycka det milt är att för bara några dagar sedan, var den socialdemokratiska linjen tydlig d v s nej till ett svenskt deltagande i europakten. Men nu låter det sålunda tvärtom och jag kan inte direkt säga att jag gjorde vågen över detta och mina dubier som jag har, handlar om dels det faktum att moderaterna bara säger sig stå upp för fackliga rättigheter och konflikträtten och dels att en uppgörelse mellan EU och Sverige innebär att man ger och tar av varandra. Sålunda betyder det att vi får med allra största sannolikhet avstå något till EU och det gillar jag inte alls, eftersom risken att vi dras in i något som vi absolut inte ska vara med i (ett euromedlemskap) inte är ringa. Helena Ericson skriver en mycket läsvärd och bra analys över det som nu S och den moderatledda minoritetsregeringen har kommit överens om och hon utgår från den fyra punkter som S listat i sitt pressmeddelande: Det jag funderar över är hur nära vi är att frångå svenska folkets klara och entydiga nej till Euron 2003? Svaret på detta är att S genom dessa fyra punkter verkar ha klargjort att Euron inte är med på dagordningen. Men vi ska inte vara naiva. Den nyliberala politiken är inte en framgång för tillväxten. Den är inriktad på att skapa en federation. Tysklands förbundskansler Angela Merkel ser framför sig att Europakommissionen blir mer av en regering i framtiden. Ett första steg är mer samordning mellan Europas länder, mer samordnade skatter och mer samordnad arbetsrätt. Syftet är att verka för att arbetskraften blir mer rörlig.
Så mitt slutomdöme av socialdemokraternas beslut att säga ja till ett svenskt inträde i europakten blir inte nådigt, bara för att man på pappret får gehör för sina hjärtefrågor så behöver inte en överenskommelse ingås för den sakens skull framför allt inte sådana som rör EU-relaterade spörsmål...

Bloggat: Peter Johansson om att det är fel att säga ja till Europakten, fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Media: Arbetarbladet, Västerbottens folkblad, Ab, DN, SVT, SvD

Intressant?

Det bekväma att på säker mark "tala om" den mycket bistra verklighet, som fler och fler får känna på...

2012-01-26T18:00:00.001+01:00

(illustration: Robert Nyberg)

Jag ska åter fokusera på den moderatledda minoritetsregeringens politik och den retorik som statsminister Fredrik Reinfeldt (m) ägnar sig åt när han på säker mark beskriver den mycket bistra verklighet som allt fler får stifta en högst oangenäm och påträngande bekantskap med. Vi har för det första en bestående massarbetslöshet, som nu är på väg uppåt och där det enda som väntar på den som är arbetslös "alltför länge" är en fas 3 placering med vare sig jobb eller utveckling i sikte. För det andra finns det en sjuk sjukförsäkring som också den gör tiotusentals sjukas vardag till ett helvete med en utförsäkring och långvarigt socialbidragsberoende. För det tredje har vi en den ideologiskt motiverade privatiseringshysterin av allt fler sektorer av den generella välfärden däribland äldreomsorgen, något som jag kommer till. Så detta beskrivande av det som pågår från Reinfeldts sida är sålunda inte särdeles träffsäker för att uttrycka det milt och det beror på att Reinfeldt just inte har den bild klar för sig, som behövs för att kunna göra det. Jag läser ett inlägg i ämnet som Ett Hjärta Rött har skrivit och som tar fasta på en annan lika bister indikation på den cynism som hela den förda högerpolitiken bygger på. Det handlar om Vårdval Stockholm och det sätt som privatiseringen av offentligt drivna vårdenheter har hanterats av ansvarigt landstingsråd i e Filippa Reinfeldt (m): I går framträdde så Filippa i en sällsynt intervju i SvD. Med tanke på den kritik som riktats mot de moderata utförsäljningarna i Stockholm under den senaste tiden måste man säga att Filippa kom lindrigt undan. Förutom en lam kritisk fråga om vårdvalet fanns inte ett ord om varför hon sålde ut Serafens vårdcentral till moderat kompispris, eller om den kritiserade upphandlingen av S:t Görans sjukhus, eller om hennes och moderaternas relation till riskkapitalbolaget Carema. Istället blev det ett slags underdånigt idolporträtt där Filippas ”vision” för framtidens vård stod i centrum. Citat; ”I Filippa Reinfeldts (M) vision måste du ge för att få del av framtidens vårdstockholm.” I dag konstaterar en rad chefredaktörer och nyhetschefer i DN att Filippa Reinfeldts sätt att undvika alla besvärliga frågor är ”ett hot mot demokratin”. Både Filippa och hennes man Fredrik tycks ha satt i system att, så gott det går, undvika alla politiska intervjuer, debatter och utfrågningar, istället försöker de kommunicera via pressmeddelanden.
Ser man till helheten framträder alltsammans som ett mycket allvarligt symptom på den isande människosyn som stödjer den förda politiken, som leder till att marknadskrafterna sliter isär den generella välfärden där bland annat sjukvård, äldreomsorg och skola ingår och som gör övervinster parallellt med att det kommer larm om den ena vanvårdskandalen efter den andra vilket företrädesvis handlar det om äldreboenden som det numera skandalomsusade Carema driver. Carema är ett privat vårdföretag med riskkapitalister till ägare som har sina, ännu inte utredda, kopplingar till moderaterna och att det får se ut så här med det som vi gemensamt byggt upp är förstås inte ok eller ens acceptabelt. För man ska inte göra den generella välfärden till en marknadskrafternas High Chaparal, där den s k valfrihet blir så mycket bättre (för vem eller vilka?) om man gör det som moderaterna och deras stödpartier på den borgerliga kanten driver på allt under glättiga tillrop om att man är en ny och medkännande höger. Frågan är hur länge till man från M:s kan lyckas med att slå blå dunster i ögonen på framför allt den del av befolkningen, som har gynnats av den förda politiken men som också på sikt kommer att fara illa av ett samhälle som slits allt mer isär och som på kuppen blir mer otryggare för alla även för den som sitter med vinstlotten...

Bloggat: Alliansfritt Sverige om att fler dör i vinstdriven vård, LO-bloggen om vill vi verkligen skattesubventionera fram en amerikansk välfärdsmodell?, Tord Oscarsson om att det blir allt svårare att få jobb, Homo politicus om Serafenaffären som exploderar i Filippa Reinfeldts ansikte, fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Media: DN 1, 2, 3, 4, 5, 6, SvD 1, 2, 3, 4, 5, Ab 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, SVT 1, 2

Intressant?

Stefan Löfven ett bra val med tanke på omständigheterna och nu dags för nästa steg...

2012-01-26T16:06:00.011+01:00

(bild inlånad från Peter Högberg)

Jag har så hört på den pressträff som socialdemokraterna kallat till idag på slaget 15 och det var två personer som stod framför alla kameror och mikrofoner, partisekreterare Carin Jämtin och IF Metalls ordförande Stefan Löfven. Det var förstås inte svårt att räkna ut att Löfven skulle föreslås som partiordförande för socialdemokraterna eftersom uppgiften redan varit känd sedan sent igår kväll och jag ska nu i detta inlägg sammanfatta mina intryck av det som nu presenterats för oss. Det som jag är tveksam till och det ska jag inte hymla med handlar faktiskt om hur processen har gått till och som har lett fram till att Löfven nu föreslås efterträda Juholt som partiordförande för Sveriges största parti. Jag hade helst sett ett helt öppet förfarande, men nu har vi inte fått se det även om man från partiledningens sida försökt att bredda den snabba process vi nu ser resultatet av. Det ska också tilläggas på det positiva kontot, att man gick ut till oss medlemmar via SMS och mail före pressträffen och det uppskattar jag förstås mycket, ser fram emot mer i den riktningen framgent. Med det sagt ska jag försöka att sammanfatta vad jag tycker om att Stefan Löfven nu ska axla det finaste förtroendeuppdrag en socialdemokrat kan få och det som Peter Högberg skriver fångar det allra mesta av det som jag står för så här nära inpå själva pressträffen: Så kommer det ett mail från partisekreterare Carin Jämtin som bekräftar det som media spekulerat i Ett mail som kommer innan presskonferensen börjar. Äntligen vill jag ropa. Så det blir Stefan Löfven som föreslås leda det socialdemokratiska partiet. När är så fallet och jag ser en ledare som är förankrad i arbetslivet genom sitt uppdrag som ordförande för IF Metall. Det är bra och kan ge arbetslinjen och näringspolitiken en positiv knuff framåt. Med tanke på den växande arbetslösheten som den moderatledda regeringen inte verkar ha en politik för. Vidare så hoppas jag att Stefan Löfven tar tillfället att verkligen åka landet runt och träffa medlemmarna. Inte de regionala ledningarna utan medlemmarna ute i föreningarna. Att få bilden av vart partiet befinner sig och vilka behov som finns.
Jag delar det som Högberg för fram här och dessutom att Löfven har en bakgrund som har en mycket tydlig koppling till arbetsmarknaden och hur det är att faktiskt vara löntagare. Detta då vi behöver en partiordförande, som faktiskt kan relatera till hur vardagen för landets löntagare ser ut; sedan kan det förstås skilja på individnivå men rent generellt sett är den yrkesbakgrund som Löfven har bra och viktig sett ur den aspekten. Det finns förstås brister med att Löfven nu föreslås bli partiordförande och det handlar om riksdagsförankringen. Handen på hjärtat, det går inte att komma runt det faktum att debatter i kammaren mot exempelvis statsminister Fredrik Reinfeldt (m) inte låter sig göras något som förstås är en nackdel. Jag hoppas i likhet med Peter Högberg att Stefan Löfven verkligen vågar att ta ut svängarna och bygga sitt alldeles egna lag och inte låta de gamla strukturerna som sitter fast i business as usual få ha et fortsatt och skadligt inflytande över S organisation och politik. Så jag har förhoppningar att det ändå ska bli bättre vad gäller öppenheten, men denna dag kan jag inte annat än att ändå göra annat än att gratulera Stefan Löfven och jag avslutar också med Carin Jämtins slutord:

Vi i det verkställande utskottet är överens om att vårt partis valprocesser måste bli mer öppna framöver. Organisationsutredningen fortsätter därför sitt arbete med att ta fram förslag för att utveckla valprocesserna i partiet mot mer öppenhet. Inom kort kommer ett remissmaterial skickas ut som jag hoppas att många av er kommer att diskutera och lämna synpunkter på. Nästa ordinarie partikongress hålls om ett år och tre månader, 3-7 april 2013 i Göteborg.

Med detta vill jag förstås varmt gratulera Stefan Löfven till ett mycket viktigt uppdrag som partiordförande i socialdemokraterna, ty utmaningarna är många och behovet av en socialdemokratisk politik är så stor att det inte ens går att beskriva det. Det finns arbetsuppgifter som behöver tas itu med internt och det arbetet hoppas jag nu ska få all uppmärksamhet för att valen som komma skall, också ska bli valsegrar för socialdemokratin...

Bloggat: Roger Jönsson om en käftsmäll som heter duga och socialdemokratins framtid, Marta Axner om att Löfven blir nog bra - men laget blir avgörande, Peter Andersson om Stefan Löfven ett riktigt bra förslag, Helena Ericson om att VU föreslår en som inte tiger, Johan Sjölander om hela listan av utmaningar som Löfven har att ta tag i, Johan Westerholm om att Nordkorea får vänta, Annarkia om ny partiledare som väntat?, Annika Högberg om en ny partiordförande idag, Fredrik och hans Sollentuna om ska Löfven klä upp den avlövade socialdemokratin?, Tokmoderaten med sin synvinkel på Löfven, fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Media: Dala-demokraten, Länstidningen, Dagbladet, Arbetarbladet, Ab 1, 2, 3, 4, Östran, Västerbottens folkblad, Expr 1, 2, 3, 4, 5, 6, DN 1, 2, 3, 4, 5, LO-tidningen 1, 2, 3, 4, 5, 6, SvD 1, 2, 3, 4, 5, 6, SVT 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, SR 1, 2, TV 4 News, 2, GP 1, 2, ETC

Intressant?

När medierna fiskar, gäller det att även ens mamma kan stå emot....

2012-01-26T15:07:00.003+01:00

Jag har under dagen noterat att medierna förstås nu tagit reda på att Verkställande utskottet kommer att föreslå Stefan Löfven, som ny partiledare för socialdemokraterna och det har kan jag se nu blir så också, Carin Jämtin har precis för en stund sedan presenterat honom på en pressträff. Det som får mig att bli betänksam är inte det att Löfven nu föreslås partistyrelsen att bli vald som partiledare utan själva medierapporteringen som föregick detta. Här togs det kontakt med Löfvens mamma och hon kunde förstås inte stå emot de närgångna frågorna och media fick det bekräftat som man var ute efter. Jag vänder mig å det bestämdaste mot detta sätt att få tag på nyheten med stort N, som politiker sätter jag gränsen vid familjen den är inte tillgänglig för media att härja fritt i för att bekräfta rykten även de som nu visat sig stämma. Då man kan vänta tills pressträffen ägt rum och Peter Högberg reagerar också mot detta sätt att få fram nyheten: När drevet passerar mammas dörr är det en gräns som media överträder för mig. Man jagade Håkan Juholts mamma och satt i hennes kök och nu så gör man detsamma med Stefan Löfvens mamma. Allt i jakten på nyhet jagas den
enskilde medborgaren som inte kan värja sig för smilande skjutjärnsjournalister
som inte drar sig för nått allt för lösnummer försäljningen. Efter att jakten på Juholt har börjat lägga sig så drar nästa drev igång och åter så är det genom släkt och vänner ”sanningar” ska fram. För mig så har en anständighets gräns passerats då. Att vi som politiker jagas och krävs på besked är ok för vi är valda och har valt en roll i offentligheten. Vi har möjlighet att träna oss i att möta media (även om få verkar ta den möjligheten).
Jag delar till fullo Högbergs ståndpunkt och hoppas att det blir ett uppvaknande för media så att man förstår att denna sötsliskiga och närgångna journalistik som inte har några spärrar vad gäller den personliga sfären inte är ok. Jag kommer att återkomma med mer analyser vad gäller VU:s förslag till beslut vad gäller socialdemokraternas partiordförande under dagen och morgondagen framför allt och nu ska så partistyrelsen säga sitt imorgon dock vore det en stor överraskning ifall ett annat beslut antas...

Bloggat: Tord Oscarsson om Stefan Löfven, Löntagarbloggen om fackliga tidningar utrensade från riksdagens bibliotek, Ett Hjärta Rött om Reinfeldt beskriver verkligheten - vi lever i den, fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Media: Ab 1, 2, Expr 1, 2, DN 1, 2, 3, SvD, SVT, SR, GP

Intressant?

Reinfeldts telefonväkteri - ännu en studie i floskler, undanflykter och cynism...

2012-01-26T10:44:00.005+01:00

(illustration: Robert Nyberg)

Jag har under morgonen lyssnat på radio på nätet och då på ett telefonväkteri med statsminister Fredrik Reinfeldt (m), som för tredje gången är med i sådana sammanhang och jag kan inte direkt säga att jag blev imponerad av politiskt ansvarstagande från sagde statsminister. Tvärtom uppvisade Reinfeldt sin sedvanliga arrogans och stöddighet som blir än mer accentuerad, så fort det är någon som vågar att ens det minsta lilla ifrågasätta den förda politiken vilket också skedde när frågan om den orimliga skillnaden i beskattning mellan de som har ett arbete och de som är sjuka och arbetslösa. Kulturbloggen skriver följande utmärkta analys, då just en fråga om detta med skattesänkningarna och sjuka sjukförsäkringen kom på tal och jag återger hela ordväxlingen för den säger en hel del om den isande människosyn som Reinfeldt är ytterst ansvarig för: Bengt Hansson från Skepplanda ställde frågor om jobbskatteavdraget och sjukpengen. En person som jobbar och blir svårt sjuk får dels lägre inkomst, eftersom han/hon får sjukpeng istället för lön, dessutom betalar den som är sjuk högre procent i skatt än vad den som arbetar betalar. Den som arbetar har ju jobbskatteavdrag, som sänker skatten.

- Tror du att vi blir friskare när vi får sämre ersättning? frågade Bengt Hansson. - Vi gick till val på att det ska vara bra att jobba. Vi har sänkt skatt för förvärvsinkomster och det är ett mycket verkningsfullt sätt att höja arbetsnivån, sade Fredrik Reinfeldt. - När vi blir sjuka får vi ju högre skatt, envisades Bengt Hansson. Och Reinfeldt fortsatte med sina argument, som ett väl inövat mantra:

Vi har inte höjt skatten utan vi har sänkt skatten för de som jobbar. Vi för en jobbskapande politik. - Du glömmer att den som är sjuk får betala högre skatt och högre avgifter till sjukvården efter att ni höjde högkostnadsskyddet, fortsatte Bengt Hansson. Bengt Hansson fortsatte och Reinfeldt tycktes bli lite irriterad och sade: - Nu tycker jag att du drar iväg i partipolitisk argumentation. Fel på partipolitik? Hmm? Jag som satt och lyssnade reagerade på det. Är det något fel på partipolitik? Bengt Hansson avslutade med:

- Verkligheten för den som blir sjuk är krass. Jag tycker du skulle lyssna lite mer på sjuka människor. Reinfeldt för sin del stod förstås fast vid sin åsikt:
- Vi hade en icke-hållbar utveckling i Sverige av alldeles för många som lyfte bidrag.
Det kom förstås andra frågor också men de var mer av en mjukare och för Reinfeldt tacksammare karaktär som Sveriges eventuella medverkan i europakten där det lutar åt ett nej (lär få återkomma till det i en separat postning) och om det som sker i socialdemokraterna just nu med partiledarvals processen som pågår och han kunde enkelt spela på sitt s k statsmannaskap som han är så mån om att framhålla. Det som jag, liksom Rosemari Södergren som var på plats för Kulturbloggens räkning, saknade frågor om var förstås om fas 3 Sveriges största vuxendagis. Ja, här hade det varit på sin plats att ställa Reinfeldt mot väggen för den cyniska hantering av allt fler långtidsarbetslösa som vare sig får ett riktigt och juste jobb eller utveckling. Jag kan också notera det för Reinfeldt pinsamma faktum att det visar sig enligt en rapport från IFAU vara ytterst oklart om det s k jobbskatteavdraget ens lett till den ökande sysselsättning som den moderatledda minoritetsregeringen säger sig vara ute efter och som är grunden till skattesänkningarna på drygt 105,4 miljarder kronor. Jag blev inte imponerad av Reinfeldts framträdande och jag hade önskat fler frågor om den misslyckade jobbpolitiken, där också de sänkta skatterna är en del...

Extra lästips: IFAU:s rapport om de i stort sett obefintliga effekterna av de sänkta skatterna på arbetsinkomster har och har haft på sysselsättningen finns här i sin helhet....

Bloggat: Alliansfritt Sverige 1 om regeringens nya lösning på arbetslösheten - be snällt, 2 om dagens kortnyheter, Helga von Pitbull om fas 3 busklubben, Heléne Björklund om vad som händer idag, fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Media: SR, Dala-demokraten, Folkbladet, Gotlands folkblad, Arbetarbladet, LTZ, BT, SvD 1, 2

Intressant?

Om Jämtins besked - processen blir kort och val av partiordförande sker imorgon men...

2012-01-26T08:05:00.012+01:00

Igår kväll satt jag i styrelsesammanträde med Ronneby (s) förening och på slaget sju kunde vi via en mobiltelefon följa den presskonferens på nätet, som socialdemokraterna hade kallat till och som partisekreterare Carin Jämtin höll med anledning av att processen att vaska fram en ny partiordförande fortgår. Beskedet igår var alltså att det blir inte en extrakongress som ska välja den som ska efterträda Håkan Juholt utan det blir partistyrelsen med utökat antal för detta specifika sammanträde extra inkallade ledamöter som alltså imorgon fredag ska fatta beslutet. Men frågorna är många inte bara vem det ska bli utan också vilket mandat blir det, är det tänkt som en nödlösning fram till den ordinarie kongressen i april nästa år eller inte?

Jag kan nu på morgonen se medieuppgifter om att det ser ut att bli IF Metalls ordförande Stefan Löfvén som kommer att utses men än så länge är det rykten dock ser man till det som hänt hittills med alla läckor så ser det ut som att dessa uppgifter som härrör från Västerbottens folkblad kan vara med förhållandena överensstämmande. Dessutom ska Sven-Erik Österberg ingå i partiledningen enligt medieuppgifter som kommit för en stund sedan och ja vi får se om ryktena stämmer eller inte imorgon. Det som gör det hela tillspetsat är inte valet av vem det ska bli utan hur den som nu ska väljas får för mandat och det ser jag att Peter Högberg skrivit om.

Han är liksom jag ytterst frågande till processen och hur den handhas av VU, som nu hänskjuter frågan till partistyrelsen att besluta. För det som nu är mycket viktigt är att definiera mandatet, tillfällig lösning eller någon som ska få sitta över kongressen 2013..? På fredag vet vi vem det blir men sedan vilket mandat det rör sig om är i skrivande stund oklart och det oroar mig samtidigt som ännu en opinionsmätning visar att S dyk i väljaropinionen bara fortsätter och fortsätter. Så vem det än blir kommer arbetet bli långt ifrån enkelt och för att det ska bli lättare måste mandatet alltså vara klarlagt hur det ser ut så VU och partistyrelsen har att klargöra sig på denna punkt för det blir ånyo tyvärr en snabb lösning som sker i slutna rum och det gillar jag inte alls. För visst skulle S ha tid med mer öppenhet, eller hur Jämtin??

Bloggat: Peter Högberg om att partistyrelsen ska lyssna på oss, för vi har ett alternativ, Lena Sommestad om att en kort process ställer stora krav, Johan Westerholm om igenkännbara SSU-takter som sitter i, Katarina Nyberg Finn om att Löfvén behöver basen så att inte toppen återigen rasar, Johan Sjölander om att det är en bra början, Monica Green om varannan herrarnas tack, HBT-sossen om ett öppet parti inte ett befästat del X, Heléne Björklund 1 om att det kom ett mail, 2 om att det är inte lätt att vara mamma, Thomas Böhlmark om inte bara ledarskapet brister i S, Kent Persson om när det omöjliga blir möjligt, Tokmoderaten om socialdemokraternas nomenklatura och partiledarvalet, Leine Johansson om att Stefan Löfvén nästa partiledare, Staffan Lindström om att vi gör processen kort, Mary X Jensen om att S håller oss på sträckbänken, Peter Andersson om ett nytt besked om S-partiledare och om valprocess, Kulturbloggen om på telefonväkteri med Fredrik Reinfeldt, fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Media: Sydöstran, Gotlands folkblad 1, 2, Dagbladet, Piteå-tidningen, Norrländska socialdemokraten 1, 2, Arbetarbladet, Västerbottens folkblad, Värmlands folkblad, Östran 1, 2, SvD 1, 2, 3, 4, 5, HD, Nyheter24, Dagen, Skånskan, Laholms tidning, Folket, Ab 1, 2, 3, 4, 5, 6, DN 1, 2, Expr, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, SVT 1, 2, 3, 4, 5, 6, Nyhetskanalen, SR 1, 2, 3, 4, 5, 6, GP 1, 2, 3

Intressant?

Fas 3 som dränerar arbetsmarknaden på juste och riktiga arbetstillfällen...

2012-01-25T18:08:00.000+01:00

(illustration: Jan Berglin)

Jag ska i dagens sista inlägg skriva om ett ämne, som berör mig och det handlar om den s k jobb och utvecklingsgarantin i allmänhet och fas 3 i synnerhet. Det har under en längre tid blivit allt tydligare att denna s k arbetsmarknadspolitiska åtgärd inte leder till vare sig ett riktigt och juste jobb eller utveckling (vad det nu innebär, för det är rent av flummigt i sig). Det hade varit bättre med ett uttalat och seriöst menat fokus på utbildning, som faktiskt kan leda tillbaka till arbetsmarknaden och vara en del av det livslånga lärande jag skrev om i morse. Anledningen till att jag åter skriver om FASan som jag kallar Sveriges största vuxendagis för, beror på att jag har läst ett mycket bra inlägg på Löntagarbloggen som sätter fingret på det som är fas 3 huvudproblem förutom att det leder till bidragsberoende i en eller annan form oftast socialbidrag för de långtidsarbetslösa som drabbas. Det som Löntagarbloggen gör är att uppmärksamma de två föregående faserna innan man hamnar i fas 3 och dessa heter föga förvånande fas 1 och fas 2 och följande analys av den s k jobb och utvecklingsgarantin säger en hel del om varför det finns hugade arbetsgivare som hellre tar 5 000 kr/månaden per fas 3:are än anställer den arbetslöse, som är i de två föregående faserna: Fas3. Som ska innehålla följande: Sysselsättning hos anordnare som kan pågå i 2 år med förlängning ytterligare 2 år. I den 3:e fasen står det som information till arbetsgivare på Arbetsförmedlingens hemsida
” Som arbetsgivare betalar du inga löner, arbetsgivaravgifter eller försäkringar utan får 225 kronor per dag för att täcka handledarkostnader med mera. ”
Min reflektion, Är det då konstigt att fas2 ”hoppas över”? Givetvis väljer en arbetsgivare eller en ideell förening att ta in någon från Fas3, om avsikten är att inte anställa någon, men ändå ha tillgång till arbetskraft. Detta kan ju en högstadieelev räkna ut. Dessutom – 2 år med möjlighet till förlängning ytterligare 2 år, är det så vi ska behandla arbetslösa?
Ja den frågan och flera till riktar jag till arbetsmarknadsminister Hillevi Engström (m), som idag har debatterat om detta i riksdagen och som vanligt kom det en hel drös med svammel om fas 3:s förträfflighet från Engström trots att Ylva Johansson (s) kom med flera bra motargument som stack hål på den moderatledda minoritetsregeringens cyniska försöksballong. Själva debatten ska gå att se här om nu tekniska fungerar som det ska och nej det sista ordet är inte sagt ifråga om fas 3 och min uppmaning till arbetsmarknadsministern kvarstår; när ska du ta initiativ till att fasa ut fas 3? Men detta beror på den människosyn och ideologi som högern har och som manifesteras i förvaring av långtidsarbetslösa och utförsäkring av svårt sjuka från en sjuk sjukförsäkring samt vilket Helena Ericson skriver om märks när högern för fram ett av sina skötebarn, vilket är den s k valfriheten något som Carl Bildt (m) har gjort idag på ett rent av uppseendeväckande sätt och jag rekommenderar varmt att du läser hela Ericsons inlägg för det visar tydligt vad det är för sorts valfrihet högern egentligen vill ha. En valfrihet för vem kan man sannerligen fråga sig...?

Bloggat: LO-bloggen om vill vi verkligen skattesubventionera fram en amerikansk välfärdsmodell, Mediebruset om att Nyheter24 låter lögnanklagad komma till tals, Ola Möller om att Carema har gjort det igen, fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Media: LO-tidningen 1, 2, 3, 4, Allehanda, Västerbottens folkblad, Nyheter24 (1), 2, SvD, Expr

Intressant?

Att lyssna men utan att verkligen göra det och dess följder...

2012-01-25T17:05:00.000+01:00

Jag ska i detta inlägg återvända till det ämne som jag skrev om tidigare idag och som handlar om att vi socialdemokrater nu har att visa enighet eftersom det finns flera politiska utmaningar som sannerligen behöver tas itu med som sjuka sjukförsäkringen och fas 3. Med det sagt läser jag ett inlägg, som Johan Westerholm har skrivit och som handlar om detta fast han sätter det i ett mycket intressant perspektiv för det blir ett fokus på lyssnandet. Dock utan att man egentligen lyssnar på den kritik som kommer utan "jag hör vad du säger" är det enda som sker sedan är det som vanligt igen ja business as usual andan är så stark att den anförda och vid första anblicken motsatta uppfattningen viftas bort och en skadlig enighet uppnås till vilken nytta då? Westerholm skriver: Vem bestämmer när vi bråkat klart och att vi sluter upp i raka led likt ett nordkoreanskt begravningståg bakom den ledande likbilen och dennes arvtagare? Förlåtelse, försoning och framför allt viljan att börja med en dialog måste komma inifrån var och en. Jag skulle sannolikt be min Arbetarekommuns främsta företrädare fara till ett varmare ställe om de ens kom på tanken att beordra mig till att se glad ut och klappa händerna taktfast. Att le och samarbeta på kommando utan att jag kände att jag fick prata till punkt. Och. Bli lyssnad på. Få ett kvitto på att det jag framfört nått adressaten med mer än orden

”Jag hör vad du säger”

av en företrädare som sedan går ut i bilen för att åka iväg från mötet. Nästa gång jag såg den ledande företrädaren när det begav sig, och som jag hänvisar till i det specifika fallet, var på TV på väg in i något möte. ”Jag hör vad du säger” betyder, för de som inte fattat det, ”Jag skiter i det”. Inget bra utgångsläge för en dialog. Och då är det ett internt möte i mitt eget partidistrikt. En av de mest framträdande personerna som helt enkelt stänger av i dialogen. Vill inte se. Vill inte höra. Kräver endast att bli sedd utan att behöva ge något tillbaka.
Sådant är inte till gagn för vårt parti och vill man bygga en enighet på den typen av villkor så betackar jag mig också för det. För enighet för mig är det som Westerholm tar upp i slutet på sitt inlägg, att vi har olika infallsvinklar och bakgrunder dessa leder till att det uppstår diskussioner men om man delar de grundläggande socialdemokratiska värderingarna hamnar man för det mesta i samma slutposition eller om man så vill förslag till beslut. Det kan vara så att i en fråga så hamnar jag till höger och i en annan till vänster, så har det faktiskt blivit för mig under de dryga tjugo år som jag har varit socialdemokrat. Men jag känner starkt för de socialdemokratiska värderingarna och ideologin, men för den sakens skull kan en diskussion med någon som synes vara till höger eller vänster eller vad det nu rör sig om inte göra att jag efter att vi kommit fram till ungefär samma slutsats att jag då är höger eller vänster; jag är kort och gott socialdemokrat och det är vi alla det handlar om att hantera lyssnandets konst väl och utifrån det kan vi nå det som behövs för att möta den förda högerpolitiken och slå tillbaka med socialdemokratisk politik...

Bloggat: Norrköpingsbloggen om att sluta slåss sinsemellan, Peter Högberg om vad har han egentligen skrivit om Juholt?, Kristian Krassman om blåljusjournalistik och ljusblå media, fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Media: Ab 1, 2, 3, 4, 5, DN 1, 2, 3, 4, SvD 1, 2, 3, 4, 5, Expr 1, 2, 3, 4, GP, Second Opinion

Intressant?

Lite om Barack Obamas State of the Union och en jobbkris som sätter krokben för...?

2012-01-25T11:15:00.002+01:00

Inatt svensk tid höll så USA:s president Barack Obama sitt årliga tal till nationen som också kallas för State of the Union och det var ett tal som hade ett fokus på det som komma skall senare i höst då det är presidentval i november. Jag noterar att Obama bl a vill sätta stopp för kryphålen som de allra rikaste i landet har och det ska bli intressant att se hur han lyckas med detta då budgetförhandlingarna i kongressen minst sagt gått trögt den senaste tiden. Det som också präglade talet var förstås jobben och analyserna i media här i Sverige var inne på att Obama kan få det svettigt p g a att arbetslösheten biter sig fast på höga nivåer. Nu är jag inte lika pessimistisk utan att Obama kommer att vinna i november tror jag på och jag läser så ett inlägg av Peter Andersson, som också skriver om Obamas tal men han anför en faktiskt bredare och bättre analys av det genom följande: Nu har ju även svenska medier haft uppslag och rubriker som den om USA:s jobbkris. Om detta har jag själv bloggat vid några tillfällen. Men trots det verkar bilden av att alliansregeringen gör tillräckligt för jobben ha fäst i människors medvetande. Så är det inte. Och i ett land där, oavsett den exakta riktigheten i jämförelsen, en så usel arbetsmarknadsinsats som FAS 3 har växt till åtminstone jämförbart i storlek med Volvo, borde jobbfokuset behövas ännu mer. Regeringens nya lösning, sänkt krogmoms, duger inte som lösning. Dagens riksdagsdebatt bör ge en del svar om de politiska skillnaderna i synen på hur fler jobb ska skapas och arbetslöshet bekämpas.
Ja det är något som av någon anledning inte får samma fokus i den mediagranskning som sker av den svenska inrikespolitiken där det som bekant är lekande lätt för den moderate statsministern att glida igenom trots mycket uppenbara brister vad gäller både den förda politiken och sättet som han förmedlar bilden av hur läget ser ut. Detta ställs emellertid inga kritiska frågor eller braskande rubriker i svart om liknande det som nu skrivs om att jobbkrisen kommer att fälla Obama, trots att Fredrik Reinfeldt (m) som regeringschef har det yttersta ansvaret för en bestående massarbetslöshet och en som nu är på väg uppåt vi får se vad riksdagsdebatten idag landar i och jag hoppas i likhet med Peter Andersson att det som rör de politiska skiljelinjerna i synen på hur fler jobb ska skapas och arbetslöshet bekämpas kommer tydligt i dagen...

Extra TV-tips: Hela Barack Obamas tal finner du här...

Bloggat: Peter Andersson om LO-ekonomerna som tar initiativ till skatteöversyn, Mikael Damberg om fokus på det som fungerar, Socialdemokraterna i Region Skåne om Henrik Fritzons kommentar om den skånska hälso- och sjukvården, fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Media: SvD 1, 2, SVT 1, 2, Nyhetskanalen 1, 2

Intressant?

Dags för enighet i (s), då utmaningarna är många och isande kalla...

2012-01-25T10:13:00.003+01:00

Det är lätt att förledas att tro att rubriken skulle syfta på rättning i ledet eller något i den stilen, det är inte det som jag ser behövs i socialdemokraterna just nu efter en längre tids nedgång och den senaste tidens turbulens som föregick och kom efter Håkan Juholts avgång som partiordförande. Jag har nämligen läst ett mycket bra inlägg som Roger Jönsson har skrivit i ämnet och jag delar hans analys då det nu efter en tids minst sagt gnagande ovisshet om partiordförandeskapet, som har saktat ned det arbete som nystarten innebär är dags att samlas och vara som en röst mot den mycket bistra högerpolitik som den moderatledda minoritetsregeringen driver på allt den kan. Det finns ett stort behov av en politik för ett bättre och mer sammanhållet Sverige och Jönsson tar upp följande om just den biten: Frågorna fokuserar på hur socialdemokraterna ska bli ett relevant parti för väljarna men också på hur ska socialdemokraterna kunna lägga sina inre strider år sidan och faktiskt fokusera på det som är det viktigaste; nämligen att bygga ett bättre Sverige. Ann-Marie Lindgren skriver i en debattartikel i Aktuellt i politiken just om detta. Partiet måste ta itu med de inre striderna, fraktionskamper och liknande. Carin Jämtin har helt rätt i att de som står mot varandra måste diskutera med varandra, samtala och börja förstå den andres synpunkter och idéer. Den motviljan som finns mot varandra måste läggas åt sidan och fokus måste vara att komma överens om hur vi gemensamt ska bygga ett bättre Sverige.
Jag har vid ett antal tillfällen varit inne på just samma sak, att ska socialdemokratin vara ett parti som på allvar attraherar väljarna i kommande val med en politik och en organisation som håller måttet, ja då krävs det ett tydligt fokus på samhällsförändring och inte på att kortsiktigt roffa åt sig makten i ett val, för enkelt fånget är oftast enkelt förgånget. Därför måste ideologin och värderingarna utgöra den bas i den pågående nystart som programkommissionen och organisationsutredningen utgör, det finns kan jag idag läsa i Aftonbladets ledare flera skäl egentligen till det som både Jönsson och jag vill se mer av vad gäller (S) för att få Sverige bort från ojämlikheten och klyftorna som bara växer. Men särskilt ett, som Daniel Swedin skriver om, berördes jag riktigt ordentligt av ja sorgen och ilskan över att Sverige blivit cyniskt bitande kallt kom över mig: Allt fler slås ut från de stora socialförsäkringssystemen. Under första halvåret i fjol utförsäkrades drygt 12 600 personer från sjukförsäkringen. Inte för att de har blivit friska, utan för att regeringen har bestämt det. Av de som i dag är arbetslösa är det en minoritet som får ersättning från sin a-kassa. I går berättade Aftonbladet om 12-åriga Emilie som besegrat cancern men som kommer att förlora sitt hem. Det vårdbidrag – 6 000 kronor i månaden – mamman får för att vårda sin fortfarande sjuka dotter räcker inte till räkningarna. I flera år har familjens skulder vuxit och nu har de tvingats lämna sin bostad. Under hösten har Emilie och hennes mamma bott i en sommarstuga utan rinnande vatten och Kronofogden har mätt ut deras ägodelar.
Det finns hur många skäl till för att vi i S ska samlas oss och slå näven i bordet, det blir allt fler barn som lever i socialt utsatta familjer och som får det allt tuffare och tuffare p g a att en eller båda föräldrarna antingen utförsäkrats från sjuka sjukförsäkringen eller hamnat i Sveriges största vuxendagis d v s jobb och utvecklingsgarantins fas 3. Ja barnfattigdomen i sig räcker som skäl till att jag nu tycker att det är dags för enighet i S, alltmedan spekulationerna om vem eller vilka som kan tänka sig att ställa upp som partiordförande fortsätter att komma på nyheterna. Detta i ett läge då de politiska utmaningarna är många och isande kalla...

Bloggat: Johan Westerholm om kris, kultur och kommunikation, Kulturbloggen om Jan Eliasson, drömkandidaten som partiledare för S, Leine Johansson om hotet mot LÖFTET, Ann-Sofie Wågström om ett illamående, Göran Johansson om att allt färre får ersättning från a-kassan, Peter Högberg om ett gånget styre av S då det var kul och lite kaos, Tokmoderaten 1 om statsminister-parentesen Fredrik, 2 om den klassiska konspiratören?, Heléne Björklund 1 om en resurs att räkna med, 2 om ett besök idag på TitanX, Löntagarbloggen om den ekonomiska krisen i Grekland, Tord Oscarsson om LO:s debattinlägg på DN Debatt om ny skattereform, fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Media: Sydöstran 1, 2, Gotlands folkblad 1, 2, 3, Länstidningen, Dala-demokraten, Östran 1, 2, Värmlands folkblad, Arbetarbladet, Dagbladet, Folkbladet 1, 2, 3, Piteå-tidningen, SVT, Nyhetskanalen, SR, Ab 1, 2, 3, SvD 1, 2, 3, DN 1, 2, Expr 1, 2, 3, Dagens Arena

Intressant?

(S): Det livslånga lärandets vara eller inte vara....

2012-01-25T07:29:00.002+01:00

Det är onsdag och det är dags att inleda dagens bloggande vilket jag gör med nästa avsnitt i socialdemokraternas programkommission och dess arbete som nu pågår med oförtruten hastighet framåt. Igår skrev jag om vikten av att vi socialdemokrater tar tydligare ställning för full sysselsättning och definierar detta begrepp som det ska se ut och idag fortsätter jag med att ta upp frågan om det livslånga lärandet. Är det en vision som är relevant och hur ska vi kunna förverkliga denna i praktisk och konkret politik? Jo, det är både en relevant vision och en som går att göra till politik som märks i människors vardag, och jag ska kort utveckla hur jag funderat kring det.

Det finns idag på arbetsmarknaden, något som heter kompetensutveckling men hur väl spritt är detta? En del yrkeskategorier där de anställda har en längre eftergymnasial utbildning har mer av detta och kan under sitt yrkesliv bygga på med de nödvändiga kunskaper som krävs för att vara up to date med de senaste kraven som ställs. Det är inte lika bra ställt för de som arbetar inom yrken där utbildningsnivån är lägre och där det krävs att du "bara" har en gymnasiekompetens med dig in och sedan händer det oftast inte så mycket mer på kompetensutvecklingssidan.

Detta är till stor men för de som berörs av denna oskäliga skillnad, då arbetsmarknaden idag precis som Peter Johansson är inne på är mycket mer föränderlig och ställer krav på att du ska ha färska kunskaper vad gäller utbildning och yrkeserfarenhet. Har man inte det blir det svårt att byta jobb och risken att hamna i arbetslöshet med allt omak det för med sig ökar. Det som Johansson föreslår som en möjlig lösning innebärande ett utbildningskonto/kompetensutvecklingskonto för alla är en väg som jag tycker att S ska pröva, för det livslånga lärandet omfattar idag inte alla på arbetsmarknaden och det borde det göra...

Extra läst/agera tips: Det diskussionsmaterial som jag utgår ifrån i dessa inlägg som jag skrivit finner ni på Socialdemokraternas hemsida eller på Peter Johanssons slidesharekonto. Oavsett vilket du väljer, så tycker jag att du bör delta och delge programkommissionen dina synpunkter, det är dags att göra skillnad nu!

Bloggat: Löntagarbloggen om att SKL vill ställa arbetare mot varandra, Michaela Leo på Fyra nyanser av rött om framtiden för arbetarrörelsen, Peter Johansson om att S fixar klöver till vuxenutbildningen, Helga von Pitbull om inget nytt under molnet, fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Intressant?

Tydligt att regeringen Reinfeldt inte har koll på den bistra verkligheten...

2012-01-24T18:10:00.000+01:00

Jag ska i dagens sista inlägg återvända till riksdagen och denna gång handlar det om utbildningspolitiken där den moderatledda minoritetsregeringen har fått på tafsen vad gäller statsbidraget till den kommunala vuxenutbildningen. Detta då socialdemokraterna, vänsterpartiet och miljöpartiet fått igenom ett återinfört riktat statsbidrag till den kommunala vuxenutbildningen (Komvux) i utbildningsutskottet och detta får nu regeringen rätta sig efter trots att biträdande utbildningsminister Nyamko Sabuni (fp) knotar riktigt ordentligt över detta. Mikael Damberg skriver följande om varför det är så viktigt med satsningar på just Komvux: Arbetslösheten är 8,6 procent och ungdomsarbetslösheten över 20 procent. Arbetsförmedlingen visade nyligen att läget på arbetsmarknaden förväntas bli ännu sämre. Att dra ned på vuxenutbildningen i det här läget är huvudlöst. Att satsa på vuxenutbildning är ett av de mest effektiva sätten för att se till att människor kan få jobb. Och i lågkonjunktur gäller det att ta till vara möjligheterna att bygga på människors kunskaper så att de står redo när de nya jobben kommer.
Jag delar till fullo det som Damberg för fram som grund till varför man nu från S, V och MP:s sida agerar i riksdagens utbildningsutskott. Enligt mitt sätt att se på det, måste det nu ske en rejäl satsning på utbildning då massarbetslösheten är ett mycket allvarligt samhällsproblem. Dagens beslut är i skenet av detta, ett viktigt första steg i en riktning mot ett samhälle där det livslånga lärandet får en framskjuten placering, sedan kan Sabuni gnälla så mycket hon vill för det som nu den moderatledda minoritetsregering som hon är en del av har att efterleva i form av ett tydligt beslut i utbildningsutskottet...

Bloggat: Peter Johansson om att S fixar klöver till vuxenutbildningen, Bloggarkivet om en moderat statsminister som går på slak lina, Löntagarbloggen om att bemanningsföretagen utnyttjar ungdomars oerfarenhet i arbetslivet, Helena Ericson om rökridåer och lögner högerns dilemma, Johan Westerholm om ett råd i elfte timmen, Ola Möller om att lite sakpolitik skadar inte ibland, fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Media: Socialdemokraterna, Utbildningsutskottet, Metro, SvD

Intressant?