lördag 19 maj 2012

Fas 3 - anordnarnas ekonomiska Eldorado...

(illustration: Maria Raymondsdotter)

Jag har skrivit så många inlägg om den s k jobb och utvecklingsgarantins fas 3 som numera har döpts om till sysselsättningsfasen (som om ett namnbyte skulle göra Sveriges största vuxendagis bättre) att det inte skulle kunna finnas mer att ta upp om den moderatledda minoritetsregeringens cyniska arbetsmarknadspolitiska experiment. Men det finns det, för det blir fler och fler långtidsarbetslösa, som förvisas in i fas 3 och som där blir till de allt fler anordnarna vandrande kassakistor fulla med lättillgänglig gratis arbetskraft och så förstås icke att förglömma en hygglig dusör på 5 000 kr per månad och placerad fas 3:a. Jag har läst det senaste numret av Dagens Arbete och fas 3 var förstås med i ett antal artiklar, där en av de drabbade med det fingerade namnet Tomas, som helt förståeligt vill vara anonym, beskriver den rent av hopplösa situationen:
Tomas känsla är att det finns många lycksökare bland anordnarna. – Det verkar som att vem som helst kan starta upp en verksamhet och ta in folk. Det är sjukt!

Han ifrågasätter det och seriositeten hos flera av föreningarna. – Värst var nog ett ställe där jag skulle lära mig sökoptimering på internet. Den anordnaren hade inte ens en hemsida där han kunde presentera sin verksamhet. När jag frågade efter visitkort så skrev han bara sitt förnamn och nummer i bläck på ett papper.

Tomas valde ändå att gå vidare med en av anordnarna. – Jag har inget val. Jag måste få in aktivitetsersättningen på 10 000 kronor varje månad. Han tvivlar på att det kommer leda till ett jobb.
Tomas är en av drygt 30 000 långtidsarbetslösa som istället, för att få en ärlig och juste chans till ett riktigt arbete genom att det satsas på utbildning och på att höja efterfrågan på arbetskraft, förvaras i fas 3 och som i bästa fall får en viss ersättning för det. Men det finns också en växande andel fas 3:or, som är nollklassade (2 100 av de 30 000 fas 3:orna är i dagsläget berörda) d v s de får ingen ersättning (p g a att man inte uppfyller de krav på ersättning från den dyra och urusla a-kassan) alls för de arbetsuppgifter som utförs och ett oundvikligt socialbidragsberoende är det som väntar dem. Det är rent sagt för j*vligt och arbetsmarknadsminister Hillevi Engström (m) har ett oundvikligt ansvar för att fasa ut fas 3 men icke för det finns inget incitament för Engström att agera. Varför ändra på ett "vinnande koncept"? Göran Johansson skriver också i ämnet och tar upp att det är många lycksökare bland anordnarna av fas 3 platser och anför följande klockrena analys om varför sakernas ordning är som de är trots en bitvis stark kritikstorm mot fas 3:
Detta är måhända inte modellen för hur majoriteten av FAS3-placeringar ser ut. Men det är en av många som vittnar om hur oseriös denna verksamhet allt för ofta synes vara. Det är en arbetsmarknadsaktivitet som den borgerliga regeringen tvingats improvisera fram allt eftersom långtidsarbetslösheten fortsatte att öka. Med denna den borgerliga regeringens arbetsmarknadspolitik riskerar Sverige att få en allt ökande grupp av människor som hamnar i ekonomisk misär. Jag förmodar att det är så som den borgerliga regeringen vill ha det.

Rekommenderad läsning: LO-bloggen om ökad arbetslöshet - ökat lidande, Eva Hillén Ahlström om o s a Fredrik Reinfeldt eller Kent Persson - vem är en etnisk svensk?, Peter Högberg om opposition, Helena Ericson om det censurerade människovärdet, Social Aktion Nu om jaha så här det ser ut i socialtantsträsket?, Lotta Abrahamsson om psykiatrins skampåle - bältesläggningarna, Martin Moberg om vad som leder till arbetslöshet och det som skapar jobb, fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Rekommenderad medialäsning: Dagens Arbete 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, GP, Ab, SvD 1, 2

Intressant?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...