tisdag 3 april 2012

Dags igen för buande från sidlinjen, signerat Sahlin...


Ikväll är det premiär för ett nytt program i SVT och det är en pratshow av det mer nära slaget, där den som är inbjuden gäst får berätta sin version av en eller flera händelser. Den första gästen är ingen mindre än socialdemokraternas f d partiordförande Mona Sahlin och som får en timme till att ge sin syn på vad då? Jo, det som skedde efter det att Håkan Juholt hade valts till ny partiordförande och det var ett ordförandeval, som enligt Sahlin ledde till att flera socialdemokrater med utländsk bakgrund petades från partiets ledning. Sakta i backarna nu, vad är det som Sahlin säger eller rättare sagt det som får mig att haja till, varför säger hon det som hon kommer att föra fram i kvällens program? Johan Westerholm gör som brukligt en superb analys, som visar på motiv till sådant handlande som det vi nu ser Sahlin gör och han anför följande slutsats...:
Oaktat vad jag idag anser om Håkan Juholt som politiker och person så tycker jag ändå att Mona Sahlin skulle kunna hålla sig för god att gå in i den här debatten. Hon har, som före detta ordförande, ansvaret för en rad med beslut och vägval. Hennes aktiva stöd till Netroots är ett av de bättre, att inte säga nej till (V) i det rödgröna samarbetet var ett av de absolut sett sämre. Mona Sahlin har ett behov av att justera bilden av sig själv och det finns ett inslag av hämnd nu. Hon hämnas på en person, Håkan Juholt, emedan det egentligen är Berit Andnor och stora delar av Partistyrelsen som borde vara hennes främsta mål. Valet av Håkan Juholt som ordförande är inte orsaken till de problem vi brottats med sedan ett decennium. Han blev ett symptom, en logisk konsekvens, och Mona Sahlin plockar lågt hängande frukter nu när hon i SVT indirekt går till personangrepp på Juholt personligen. Mona Sahlin hade möjligheten att gå till historien respekterad. Det undergräver hon aktivt idag genom att försöka lägga hennes historia tillrätta. Hon var en del av vår kris.
Ja det är en riktig svidande analys som Westerholm gör, men som jag instämmer i för det är vare sig klädsamt att försöka att hämnas de oförrätter som Sahlin anser sig ha blivit utsatt för eller särdeles positivt för den nystart som pågår i S och som syftar till att ta vårt parti bort från det som Sahlin och Persson stod och uppenbarligen fortfarande står för. Jag blir faktiskt innerligt trött på när först Göran Persson och nu Mona Sahlin står och buar vid sidlinjen åt saker och ting som de anser vara helt galet med socialdemokraterna, om det nu är så väldigt illa ställt varför rättade ni inte till detta medan tid var, ja när ni var partiordförande...? Att komma efteråt och sätta sig i en TV-soffa för att ge sin syn på det som vart så fel, ger en mycket fadd eftersmak i munnen och Westerholm talar om att lämna kvar denna uppenbara bitterhet på glömskans skräpkammare; det kan inte bli en mer adekvat reaktion på detta utbrott från Mona Sahlins sida...

Bloggat: Peter Högberg om stolens saknad, Tord Oscarsson om Stefan Löfvens mycket skickliga medlaregenskaper, Claes Krantz om Urban Ahlin och socialdemokratisk utrikes realpolitik (hyckleri), Alliansfritt Sverige om regeringen som ignorerar Eliassons erbjudande, Johan Westerholm om tomgångskörning, Tokmoderaten om den utom kroppsliga upplevelsen?, LO-bloggen om facklig påverkan på världsbankens policy, fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Media: SVT, SvD 1, 2, Ab

Intressant?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...