Jag tror närmare bestämt att jag inte varit med om att det kan skifta så snabbt mellan ett snabbt och ständigt kommande nyhetsflöde om socialdemokraterna och den ledarkris som medierna med hull och hår satte tänderna i, något som ledde fram till att Håkan Juholt avgick som partiordförande och Stefan Löfven valdes till samma post av en enhällig och utökad partistyrelse. Och nu är det lugna gatan, bra eller dåligt? Tja det beror på vem man frågar och visst känns det ur en aspekt skönt att det lugnat ned sig och därför gäller det att ta tillfället i akt och lägga ned kraft och energi på att slipa den socialdemokratiska politiken och organisationen, så att väljarna ser att den är både tilltalande och relevant för dem i det val som komma skall om sisådär två år. Att enbart tro att ett partis framgångar beror på vem som leder partiet och hur laget runt denne ser ut, är att göra det för lätt för sig ty det är mer mångfacetterat än så. Jag har läst ett inlägg av Johanna Graf, som skriver om att det nu råder en borgfred men hon är liksom undertecknad oroad för följande:
Tänk om de människor som idag sitter på de ledande positionerna i partiet regionalt och på riksplanet är mer intresserade av partiet än av att förändra världen...? Varför läggs annars så oerhört mycket energi på inre angelägenheter och så påfallande litet på intellektuellt och progressivt tankearbete med att ta fram moderna lösningar för de problem vi ser i samhället? Det tillsätts litet halvhjärtade arbetsgrupper, visst. En sådan leddes av just Stefan Löfven under Monas Sahlins tid som partiledare. Jag tror den handlade om arbetsliv och trygghetsförsäkringar, men jag är inte säker. Något märkbart resultat av den eller andra arbetsgrupper och kommissioner har jag i alla fall inte sett. Och om inte jag har märkt av något, är det lätt att dra slutsatsen att inte heller svenska folket har gjort det. Var ideologi är fin, absolut, men var är den praktiska idén för hur den ska förverkligas?Jag delar de tankar och funderingar som Graf för fram och visst det är bra att det nu har blivit lugnare vad gäller den intensiva och närgångna mediebevakningen utanför Sveavägen 68 i Stockholm; men om inte det sker något konkret och handfast som i sin tur gör att S åter börjar att stiga i väljaropinionen. Sker inte det finns alltid risken för att det åter börjar att blåsa och vina riktigt ordentligt igen kring partitoppen i vårt kära parti, som har så mycket att komma med vad gäller en politik som bygger Sverige både starkt, sammanhållet och modernt med jämlikhet och solidaritet som grundstenar. Frågan är är socialdemokraterna nu inne i en längre och lugnare fas där tiden används till att göra den översyn som sannerligen behövs eller är det bara så att vi befinner oss i orkanens öga och istället ägnar tiden åt ett förödande inre navelskåderi? I vart fall ser jag att Löfven nu börjar formera sitt lag och mer lär säkert komma vad gäller det, men sedan måste politiken och organisationen ses över paw-rihk-tit...
Bloggat: Vänstra Stranden om varför inget öppet partiledarval inom socialdemokratin?, Ola Möller om nästa föredetting till rakning, Löntagarbloggen om Lagena som sparkar ut bemanningsföretag som misskött sig, Eva Hillén Ahlström om det vackraste ordet..., Alliansfritt Sverige om Forssell (kd) som ändrar sig - vill nu inte att försvaret ska vara som McDonald´s, Kulturbloggen om nederländska internetleverantörer som vägrar blockera Pirate Bay, fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se
Media: Socialdemokratiska partiordföranden från hela Norden på DN Debatt om nu kräver den nordiska modellen nya lösningar, Lena Sommestad skriver idag på Aftonbladets ledarsida om de utsatta timvikarierna i den allt mer slimmade generella välfärden, Daniel Swedin skriver på Aftonbladets ledarblogg om vem ska ta debatterna mot Reinfeldt?, Sydsv, Länstidningen, Värmlands folkblad, Norrländska socialdemokraten 1, 2, Piteå-tidningen, Dagbladet, Folket, Dagens Arena
Intressant?
0 kommentarer:
Skicka en kommentar