Ingen stödjer någon i ett val, (s)om stämplar sig själv som en loser...

Jag har under dagen läst de artiklar med mera, som skrivits med anledning av den uppblossade krisen kring socialdemokratin i allmänhet och dess partiordförande Håkan Juholt i synnerhet. Det är ingen upplyftande läsning och det i sig gör att looser stämpeln sitter allt hårdare på S men så kommer vi till det som gör mig verkligen bekymrad. Det handlar om den laguppställning, som Juholt ånyo har ändrat i och som tydligen ska ge en skjuts framåt i opinionen. Men ack nej det doftar inte framåtanda eller vinnarinstinkt, snarare ter sig detta nya lagbygge där Urban Ahlin ska få en framskjuten roll som Juholts högra hand och där det ryktas om att Ibrahim Baylan ska göra comeback (å nä...) som ännu en spik i kistan på socialdemokratin...

Varför? Jo, det är en skadlig återanvändning i sann business as usual stil jag åser och Peter Högberg skriver också om att detta och jag instämmer i det som han för fram, då jag ser de mycket illavarslande tendenserna som pekar i en rent obehaglig men lika oundviklig riktning med bara två år kvar tills nästa val.(om nu man inte tänker om, för än finns det hopp) För det sätts krokben på vårt kära parti, men det sker inte av politiska meningsmotståndare eller media, som en del av de våra verkar tro utan av oss själva ja framför allt av de som en gång var med och förlorade ett ja t o m två val på rad. De ska tydligen göra ett äkta hattrick och jag bävar för det som är på gång att ske. Man håller på att ränna rakt in i väggen med backen i och att återanvända de personer som bär ansvaret för att det gick åt helvete är alltså inte vägen mot en valseger. Samtidigt är det allt för få förtroendevalda inom vårt parti, som ställer sig de frågor som Högberg ställer sig och ja jag har också funderat i exakt de banor som han för fram:

Ett antal gånger i veckan när jag vaknar så ställer jag mig frågan om jag passar för politiskt arbete. Jag älskar det, men det är ett förtroende som jag bär från både väljare och medlemmar. Visst kan jag hävda att jag är vald till det och det året, men utan förtroende är jag körd. För mig är de politiska idéerna viktigare än person. Min tro på att med de demokratiska socialistiska idéerna som ligger till grund för socialdemokraterna kan samhället bli mycket bättre för alla. Då kan inte min egen politiska karriär vara i vägen. Så därav som jag ställer mig själv frågan om jag gör nytta eller är ett hinder. Jag önskar flera kunde ställa den frågan. För bara med att ställa frågan och kritiskt granska sin egen roll så kan man utvecklas och göra sig förtjänt av att vara kvar och driva politiken framgångsrikt utan att ägna sig åt det politiska rävspelet. Att kunna få förtroendet på sina politiska gärningar.

Men av det synes inget i det "nya" lagbygge som nu Juholt sjösatt i spåren efter ännu en egenförvållad kris och det kombinerat med en kris för partiet som sådant, där nystarten nu likt förgasaren fått skit i sig och därmed hackar alltsammans återigen. Ja, vem stödjer någon i det här fallet ett parti i ett val som likt S verkar stämpla sig själv som loser?? Det är bara att se på opinionsmätningarna så borde läget klarna, men det gör det inte för att business as usual sitter så benhårt i väggarna att den insikten helt saknas. Detta då S som Högberg skriver tyvärr har förvandlats från en politisk organisation som vill förändra samhället till det bättre, till att istället bli en för somliga säker försörjningskälla. Därför krisar S trots att det finns ett mycket stort behov av vår politik, det är bara att titta på den sjuka sjukförsäkringen och för att inte tala om fas 3. Så med bara knappt tusen dagar kvar till valet tror sig S ledningen vinna val med en gammal laguppställning; men var är krisinsikten?! För utan den kommer inte den förnyelse, som socialdemokratin är igång med att lyfta partiet tyvärr...

Bloggat: Johanna Graf om några konkreta idéer om hur en lokalt förverkligad socialdemokratisk politik skulle kunna se ut, Annika Högberg om att det är lätt förvirrat faktiskt, Jan Andersson om sorg och besvikelse, Claes Krantz 1 om S-kvinnors nej till Urban Ahlin, 2 om flera S-bloggare som har tröttnat på partistyrelse och riksdagsgrupp, Johan Westerholm om att socialdemokraterna är en antropologs våta dröm, Mary X Jensen om att det är politiken det är synd om, fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Media: LO-tidningen, SvD 1, 2, 3, 4, DN, Ab 1, 2, 3, Expr 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, SVT 1, 2, Nyhetskanalen

Intressant?