En "seger" för Hägglund, men förlust ändå för KD som parti...

(foto: M Moberg, Almedalen 2010)

Igår kväll vid sjutiden så blev det klart att kristdemokraternas riksting i Västerås hade med röstsiffrorna 198 röster för och 88 röster emot valt Göran Hägglund till partiledare för sagda parti. Det var en seger som de flesta bedömare hade räknat med, men är det egentligen en seger att tala om eller är det t o m så att det egentligen är en förlust? Jag vill mena att det är det sistnämnda, då Hägglund under en längre tid varit utsatt för mycket hård kritik internt mest från det högerkristna lägret som stödde utmanaren Mats Odell något som förutom försvagat Hägglund också skadat partiet. Detta märks i det sviktande väljarstödet, där KD ligger på nivåer som väl underskrider gränsen på fyra procent som man måste ha i val för att partiet ska komma in i riksdagen. Denna underbara januarisöndag läser jag ett inlägg i ämnet som Peter Johansson har skrivit och han anför följande:

Helvetesgapet delar den Borg där rövarhövdingen Mattis besitter den ena halvan och hans fiende Borka den den andra. Ingen av dem är tillräckligt stark för att driva ut den andre. På samma sätt är det med helvetesgapet inom KD. Hägglund vann striden med 69% – 31%. Det skulle i andra sammanhang räknas som en klar seger, men i Hägglunds värld är det stabliliteten som är avgörande. Smärtgränsen för interna fraktioner är olika beroende på parti, men ingen ledare kan acceptera en fraktion på säg 40%, och dit är det inte långt kvar. Nu säger visserligen Odell att hans kamp är slut, men vad säger Odell-falangen. De gör den läpparnas bekännelse valdramaturgin kräver, men de egentligen tänker avslöjar de spända anletsdragen.

Jag noterade samma sak, efter det att omröstningsresultatet vart känt och de som stött utmanaren Odell bistert kunde konstatera att stödet för Hägglund trots allt var ointagligt denna gång, men kommer detta att göra så att KD nu försonas som Hägglund ville se i sitt anförande efter att omröstningen ägt rum? Jag tror inte att det kommer bli så för de som stödde Odell kommer inte att ge sig. Ty liksom Johansson kommer de förmodligen att satsa på en yngre förmåga vid namn Ebba Busch och även om hon kanske får stryk vid det första utmaningsförsöket året innan valet kan en respass från riksdagen i valet 2014 leda fram till att försök nummer två lyckas väsentligt bättre. Men då är det redan kört, för en sådan utveckling kommer att göra KD till ett fäste för de högerkristna krafterna som inte alls likt ett bränt barn skyr elden trots nederlaget igår kväll och inte lär det ge riksdagsplatserna tillbaka i nästa vända...

Bloggat: Alliansfritt Sverige 1 om världens minst bekväma kram, 2 om SDU plus KDU lika med sant?, Johan Westerholm om distriktspiskan och interndemokratin, Peter Högberg om likheter och olikheter mellan S och KD, Jan Rume om Mats Odell kristdemokrat, Alliansfritt Sverige om att falang striden är ett faktum, Tokmoderaten om att det är kanske slutet på början?, fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Media: Ab 1, 2, Sydsv, Expr, DN 1, SvD, SVT 1, 2, SR

Intressant?