Olof Palme - en mycket (s)tor inspirationskälla för många med mig...

(bild från Olof Palmes centers hemsida)

Idag är det den 28 februari och året är 2011 en kanske vid första anblicken helt "vanlig" måndag den sista dagen i årets kortaste månad. Men det är också en dag som betyder något mycket mer än så, ty idag är det 25 år sedan som vår dåvarande partiordförande och statsminister Olof Palme mördades i korsningen Sveavägen/Tunnelgatan (idag heter den Olof Palmes gata, klippet nedan Olof Palme samtalar med Jonas Hallberg i SVT 1982)



Jag läser en insändare i Sydöstran den 26/2 som Markus Alexandersson har skrivit och den ligger inte på nätet så jag får citera den utifrån papperstidningens publicering. Markus inlägg är faktiskt mycket bra och det tar upp det uppenbara och fruktansvärda med att Olof mördades och de minnen som jag också har från natten/morgonen den 1 mars - 86 poppar upp. Men Markus skriver också om den politiska gärning, som en dag som denna, är det som jag vill framhålla särskilt vad gäller Olof Palme (citat sid A 34 avsnitt åtta):

När Sveriges utrikesminister nu hukar för diktatorer är saknaden efter det Palme stod för - att alltid ställa sig på de förtrycktas sida - större än någonsin och kontrasterna tydligare än vad som är önskvärt. Palme vek inte ner sig mot vare sig diktaturer eller stormakter. När USA terrorbombade Hanoi 1972 jämförde Palme dådet effektfullt med massakrerna i Guernica, Katyn och Sharpeville. Det var inte stabilitet eller rädsla för flyktingströmmar som då styrde utrikespolitiken. Det var idealen.

Jag ska så avslutningsvis visa ett tal där Olof Palme vidareutvecklar just detta varför han blev demokratisk socialist och med det vill jag minnas och hedra den man, som inte bara fick mig att bli socialdemokrat utan så många fler. Ja så länge som jag lever kommer den politiska gärning, som Olof stod upp för i alla lägen och som fortfarande är högsta grad aktuell, att således vara mitt bestående minne. Men trots detta vill jag framföra att Olof, du fattas oss så oerhört mycket.....



Extra TV-tips: I SVT:s God Morgon Sverige berättade Ingvar Carlsson om vännen Olof Palme alltifrån första gången de möttes i Borås 1956 till det fruktansvärda som hände 1986; del 1 och 2.

Bloggat: Veronica Palm om att kampen går vidare 25 år senare, Ett Hjärta Rött om att det handlar om solidaritet och omtanke, Heléne Björklund om en kväll med minnet av Olof Palme, Peter Johansson om att Olof Palme inspirerade honom, Rasmus Lenefors om att vilja - 2011, LO-bloggen om att idén om den odelbara solidariteten lever fortfarande, Annika Högberg om att politik är att vilja, Enn Kokk om att det plötsligt är opportunt att omfamna Olof Palme, Bengt Silfverstrand om den lysande Palme, (S)ebastians tankar om att både Palme och Lindh fått betala demokratins högsta pris, Erlanderbrigaderna om Olof Palme, Why that om Anna Lindhs tal vid Palmes begravning, Mats Engström om det moderna arvet efter Palme, Peter Högberg om en eld som brinner än i denna dag, Johan Westerholm om sin relation till Olof Palme, Eva-Britt Dahlström om att minnas Olof Palme idag, Olas tankar om att hedra Olof Palme denna dag, Jerker Nilsson om Palmes utrikespolitik som saknas extra mycket, Sig-Britt Ahl om ett möte med Palme, Jinge om Palme älskad som ett sendrag, Jan Simonsson om Palme som förebild, Tokmoderaten om mordet på Palme för 25 år sedan, fler blogginlägg på Öppna kriskommissionen, Netroots, Politometern, Bloggar.se

Media: Sydöstran 1, 2, 3, 4, Dalademokraten, Ab 1, 2, 3, 4, 5, 6, ÖP, Allehanda 1, 2, LTZ, SR 1, 2, Sydsvenskan, GP 1, 2, DN 1, 2, 3, 4, 5, 6, BLT 1, 2, SVT 1, 2, 3, 4, 5, 6, Dalarnas Tidning 1, 2, HD, UNT, Folkbladet 1, 2, SvD 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, Dagbladet, Expr 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7

Intressant?

En FASa so(m) inte vill ta slut.....

(illustration: Robert Nyberg)

Jag har för en stund sedan läst en dikt som är skriven av Bengt Fredriksson och som publicerats på bloggen FASAN, och den handlar om jobb och utvecklingsgarantin och FAS 3. Jag rekommenderar varmt att du läser den och samtidigt funderar över är det rimligt att vi har det så? Ska de som är långtidsarbetslösa tvingas till ren och skär förnedring i den s k arbetslinjens namn? Jag läser så följande utmärkta inlägg av De Tystas Röst:

Är det detta som är den s.k. ”arbetslinjen”? Arbete utan lön? Det är precis av skäl som dessa jag för ett par dagar sedan lyfte frågan om tvångsarbete och höjde ett varningens finger för symbiosen mellan Arbetsförmedlingen och Fas 3-anordnarna. Jon Weman avslutar sin formidabla artikel med följande;

”Här beskriver Arbetsförmedlingens representant alltså själv Fas 3 som en form av tvångsarbete. Det är inte vad lagen säger. Som alla arbetsmarknadspolitiska åtgärder, är Fas 3 i teorin till för den arbetslöses egen skull, för att öka möjligheterna till jobb: ”Genom sysselsättningen får du en möjlighet att skaffa dig erfarenheter, meriter och färska referenser”, står det i AF:s informationsblad.
Däremot stämmer arbetsförmedlarens beskrivning av tvångsarbete ganska bra med hur många arbetslösa faktiskt upplever åtgärden.” (Miljonvinster för Fas 3-företag)

Ordet som återkommer obönhörligen är alltså: tvångsarbete. Hur var det nu? Har Sverige skrivit under ILO:s konventioner eller inte? Eller ska vi kontakta FN-organet och be dem ta bort underskrifterna? Den frågan tycker jag ska ställas till Fredrik Reinfeldt (m) och Hillevi Engström (m) i riksdagen.

Jag instämmer i den slutsatsen, men förutom att ställa den moderatstyrda minoritetsregeringen mot väggen för ett rent av vidrigt systemskifte, gäller det att föra fram förslag på hur vi ska kunna få till stånd riktig och meningsfull aktivitet istället för förvaring som vi ser nu med FAS 3. För även om vi skulle kunna byta regering redan idag kommer de långtidsarbetslösa att finnas kvar, så därför krävs det en helt annan politik, som ger dem en ärlig chans till ett riktigt arbete med juste lön och villkor.....



Bloggat: Krassman om hamburgarna och arbetslinjen, Alliansfritt Sverige om sagan om Reinfeldts leksakslåda, Peter Johansson om en moderat FAS 3 kritiker som anklagar Arkelsten för mobbning, FAS 3 bloggen om en tittarstorm, (S)ebastians tankar om att barnfattigdomen löses inte med indragna utflykter och välgörenhet, Akademikerbloggen SSR om hur länge ska försörjningsstödet ersätta socialförsäkringarna?, De tystas Röst om myterna kring sjukförsäkringen, fler blogginlägg på Öppna kriskommissionen, Netroots, Politometern, Bloggar.se

Media: LO-tidningen, TCO-tidningen, Ab 1, 2, 3, Newsmill

Intressant?

Bostadspolitiken som tyvärr har havererat.....

Det finns saker och ting i livet som är mer eller mindre nödvändigt att ha, för utan det går det inte att leva ett värdigt liv och ett sådant exempel är att faktiskt ha någonstans att bo. Men det är ju så att det i de större städerna är rent av knivigt att få tag i en hyrd bostad i första hand och det drabbar framför allt den yngre vuxengenerationen. Därför behövs det en aktiv bostadspolitik för att underlätta för de unga vuxna som vill flytta hemifrån att faktiskt kunna göra det. Men det fattas i den moderatstyrda minoritetsregeringens verktygslåda och Roger Jönsson skriver:

Idag ser vi resultatet med skenande bostadspriser och köer till en bostad. Det här skapar problem för svensk ekonomi. Vi har hört oron för en ny bostadsbubbla men det skapar också problem för arbetsgivare och tillväxtregioner. Dessa kan inte få tag i nya medarbetare och arbetslösa med flera kan inte flytta dit arbetena finns. Tillväxten bromsas därmed in. Sverige behöver en aktiv bostadspolitik. Tyvärr har alliansen visat att den är fast i ett gammalt tänkande som inte klarar av dagens problem, utmaningar och möjligheter. Det behövs nytt och framåtblickande. För oss socialdemokrater gäller det att på partikongressen ta upp och diskutera bostadspolitiken mer på djupet och komma med idéer om hur byggandet ska få fart igen. Det vinner alla på.

Därför måste det till en blocköverskridande överenskommelse om hur den skrala bostadspolitiken faktiskt kan förbättras för som det ser ut idag med en ung vuxengeneration som får det allt svårare att ta steget ut i vuxenlivet kan det inte få fortsätta. Dessutom slår det mot den svenska ekonomin som inte kan fullt ut dra nytta av de stora ungdomskullarna som inget annat vill än att få ett bra och juste arbete och en första egen bostad i form av en hyreslägenhet. Bollen ja den ligger nu i händerna på statsminister Fredrik Reinfeldt (m).....

Bloggat: Roger Jönsson om är det denna arbetsmarknaden som vi vill att ungdomarna ska vara en del av?, (S)ebastians tankar om faran med friskolevinster och sorteringsskola, Alliansfritt Sverige om att 600 heltidstjänster ska bort från Försäkringskassan, Johan Westerholm om historiens slut eller civilisationernas kamp?, fler blogginlägg på Öppna kriskommissionen, Netroots, Politometern, Bloggar.se

Media: Expressen, Ab

Intressant?

Om ett litet kristdemokratiskt bidragsparti, som är på dekis...

När jag nu på den tidiga morgonen gick till affären, för att där se vad som stod i dagens tidningar, stannade jag till vid Expressen och dess ledare som verkligen var klar och tydlig. Den handlade om att kristdemokraterna är ett bidragsparti, då det vårdnadsbidrag som omhuldas så av sagda parti går på tvärs mot den modell med utbyggd förskola som har gett Sveriges mammor en superb chans att ta steget ut på arbetsmarknaden:

Om KD skulle samla sig kring ett vassare hemmafrubidrag, om de skulle närma sig KDU:s linje, vore det en krigsförklaring mot förskolan. Dagens vårdnadsbidrag innebär lågintensivt krig. Om man antog idén att ge familjer pengar som motsvarar vad ett barn på förskola kostar, vore det fullt krig.
En sådan reform skulle innebära sämre förskolekvalitet och färre förskolor. Det skulle alltså minska den reella valfriheten för familjer som behöver dagis. Och den skulle göra att kvinnor med svag förankring på arbetsmarknaden fick en högre tröskel in till arbetslivet. KD har aldrig prioriterat egenmakt för kvinnor, så det är klart att mindre förvärvsarbete bland kvinnor inte är ett problem för partiet. Tvärtom.
Men sämre och färre dagis skulle ju försämra tillvaron för många barn - större barngrupper, längre restid till dagis - vilket borde vara ett problem för ett parti som säger sig stå på barnens sida.

Det finns mycket som tyder på att detta lilla värdekonservativa kristna parti riskerar att tappa så mycket mark att man får lämna riksdagen i kommande val om lite drygt 3 och ett halvt år. Något större hål av saknad kommer (kd) i sådant fall inte att lämna efter sig, för vem med någorlunda vett och sans vill åter se att kvinnorna ska stanna i hemmet som 1950 talets hemmafruar?

Bloggat: Peter Högberg om ett bidragsparti med utgång från spisen, Alliansfritt Sverige om att alliansen i Uppsala stoppar Rättvisemärkning, fler blogginlägg på Öppna kriskommissionen, Netroots, Politometern, Bloggar.se

Media: Expr, SvD 1, 2, Ab 1, 2,

Intressant?

Ett pågående syste(m)skifte - från generella socialförsäkringar till kommunalt socialbidrag....

(illustration: Robert Nyberg)

Det är en riktigt obehaglig och motbjudande samhällstrend där vi håller på att gå från generella och solidariskt finansierade socialförsäkringar, som skulle ge en tryggad ekonomi vid livets alla oförutsedda händelser, till att istället låta kommunala socialbidrag stå för en form av "trygghet" vid exempelvis just långvarig sjukdom och arbetslöshet. Den moderatstyrda minoritetsregeringen driver med stor frenesi en politik som i allt snabbare takt gör att det trygghetssystem som en gång fanns snart är ett minne blott. Ett Hjärta Rött skriver i ett mycket utmärkt inlägg:

Men det är inte försäkringskassans personal som bär skulden till att tiotusentals sjuka kastas ut från sjukförsäkringen efter bestämda tidsgränser, eller till att tusentals utförsäkrade blir helt utan ersättning. Inte heller är det arbetsförmedlarnas fel att regeringens arbetsmarknadspolitik nu visar sig vara fullständigt misslyckad, grym och kontraproduktiv. Det vi nu ser är ett systemskifte – och grunden för detta systemskifte är Anders Borg och Fredrik Reinfeldt politiska idéer. Målet med politiken är ett samhälle med större löneklyftor, sämre arbetsvillkor och kraftigt försämrade trygghetssystem. Fattigdom och hårdare tag används som ”incitament” för sjuka och arbetslösa att ”ta sig i kragen” och skaffa ett jobb. Strukturella samhällsproblem individualiseras. Arbetslöshet och ohälsa skylls på individen istället för på omständigheter och samhällsutvecklingen. Det handlar i grunden om de nyliberala idéer som professor Radetzki förde fram i Striptease 1997  – och de tankegångar Borg och Reinfeldt själva har beskrivit i sina egna politiska alster.

Ja det är egentligen ingen nyhet att Reinfeldt och Borg har dess otyg för sig men vad värre är det nyspråk som dessa båda herrar lindar in denna motbjudande politik i har gjort att de som har sitt på det torra sväljer hela den sosselight retorik som på intet sätt gör att politiken slutar att vidga klyftorna och utanförskapet. Men kanske håller småpartierna i den av moderaterna styrda regeringen på att vakna? I vart fall riktar de nu, för att vara borgerliga partier, skarp kritik mot moderaterna och deras politik som är både visionslös och själslösa; Alliansfritt Sverige skriver:

FP:s nya idé är att attackera LAS och ta bort värnskatten. C:s nya idé är att ta gamla Moderatväljare. KD:s nya idé är att kvinnor inte ska jobba. Inget nytt under solen med andra ord. Det som är nytt är den tydliga frustration som stödpartierna uppvisar.

Moderaternas framgångar har lett till en intressant utveckling. Småpartierna har kommit att bli rena stödpartier till den moderata politiken. Men än viktigare är att Moderaternas strategi att peka ut särintressen nu fungerar minst lika bra på stödpartierna. KD, C och FP har alla kommit att bli särintressen. Medan Moderaterna är de stora och ansvarstagande. Bra för Moderaterna. Dåligt för stödpartierna.

Det som är uppseendeväckande med detta är precis som AS skriver inte att kd, c och fp vill föra en annan politik än tidigare det är just det att man på detta sätt framför en mycket fränare kritik än förr. Förmodligen är orsakerna flera men att de mycket bistra opinionsvindarna som pinar framför allt kd och c har haft en inverkan är nog ingen större högoddsare. Men kommer det att få stopp på systemskiftet? Nej tyvärr blir det inte så för det krävs en annan politisk inriktning för Sverige....



Bloggat: Eva Hillén Ahlström om hur länge skall socialbidrag ersätta socialförsäkringarna?, Alliansfritt Sverige om en glädjekalkyl över socialbidraget i Uppsala, Roger Jönsson om klarar inte moderata ledningen av intern kritik?, Peter Johansson om sänker (m)an lönen så binder man ris åt egen rygg, Kaj Raving om upp till bevis för regeringen i bemanningsfrågan, Göran Johansson om vad är den ekonomiska eliten värd, Kent Persson om att välfärden går före kommunala skattesänkningar, Lisa Klaminder om lite får man väl tåla eller?, Olas tankar om att polisen lägger ytterligare ett misslyckande till handlingarna, fler blogginlägg på Öppna kriskommissionen, Netroots, Politometern, Bloggar.se

Media: LO-tidningen 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, SR, Den nya försäkringskassan, Ab 1, 2, 3, Dalademokraten, Norran, Hallands Posten, Dagens ETC 1, 2, DS, GP, Politikerbloggen, DN 1, 2, 3, Sydsvenskan, Folkbladet, SvD 1, 2,3, Nyhetskanalen

Intressant?

Om (s) partikongress och vem som ska föra dansen...

Inte så långt borta i fjärran ligger den extrakongress som äger rum mellan den 25 till 27 mars i Stockholm och att den nu börjar att kännas allt närmre märks på alla fronter. Ja det är idag mindre än en månad kvar tills våra valda 350 ombud ska samlas för att utse en ny partiordförande, men hoppas jag också en ny partiledning. Det gör att de sedvanliga mediespekulationerna fortsätter och blir allt mer uppskruvade; men det finns något som jag ser som viktigare för socialdemokratin just nu, vilket Peter Andersson skriver om:

Förnyelsen av socialdemokratin kan i sig handla om att återvända till rötterna, men också modernisera sättet att tala med och finnas i väljarnas vardag . Den som likt DN tror att enskilda sakfrågor som vinster i välfärden, a-kassegräns eller ens höjda skatter är frågor som räcker som framtidsplattform för en socialdemokrati med bättre självförtroende har missat en del. Nu tolkar DN signalerna som att kongressen inte kommer att få prata detta, av mer omtankesskäl om partiet. Min gissning är att kongressen kommer att tycka att det är okey att nu i mars välja ordförande, att den nya ledningen får ett halvår på sig att börja jobba samtidigt som partiets medlemmar får tid för politiska diskussioner som kan ligga till grund för en valplattform 2014 redan i höst. Lämpligtvis blir den kongressen också beslutande när det handlar om större organisatoriska förändringar som krävs.

Jag funderar också över vem som egentligen styr över den process som Peter Andersson skriver om ovan; för den berör först och främst oss som socialdemokratiska medlemmar. För om vi låter andra än just de socialdemokratiska medlemmarna föra dansen mot förnyelse riskerar vi att hamna ideologiskt och värderingsmässigt snett, eftersom det betyder att vi får en förnyelse av (s) som är lika med högerkantring politiskt. Den vägen kommer endast att vara till nytta för den samlade högern och det tror jag bestämt att ingen med hjärtat på rätta stället vill se.....

Bloggat: Peter Johansson om Sahlins surdegar som inte är relevanta som utgångspunkter för en framtidsdiskussion, (S)ebastians tankar om att idag skriver Lena Sommestad på hans blogg, HBT-sossen om suburbia, Johan Westerholm om en tudelad kongress, Roger Jönsson om en opinionsmätning med sikte på framtiden, fler blogginlägg på Öppna kriskommissionen, Netroots, Politometern, Bloggar.se

Media: DN 1, 2, 3, Expr, Ab 1, 2, SvD, Nyhetskanalen

Intressant?

O(m) hur man hanterar hård intern kritik mot FAS 3....

(illustration: Robert Nyberg)

Det börjar att pysa av högst berättigat missnöje inom (m) mot den s k jobb och utvecklingsgarantin, som inte leder till att de långtidsarbetslösa får en ärlig chans att komma i arbete. Det är en förvaring av yttersta cyniska sorten, som kostar förstås resurser för samhället dels själva åtgärden och dels socialbidrag men den största smällen får den enskilde långtidsarbetslöse ta. Men dessa kritiker tas inte mot med direkt öppna armar, nej det är ren och skär mobbing något som Mikael Persson skriver om på sin blogg:

Det är mycket tydligt att prestigen är stor och den släpps inte i första hand. Det är troligen detta som gör att bl a @arkelsten stänger debatten om ”arbetslinjen” på Facebook. Hon inser att hon kommer förlora och stänger av för att kunna ha lite prestige kvar i behåll. Hade hon och regeringen varit det minsta intresserad av att komma en bit på vägen för en lösning av frågan, då hade hon godtagit ett av de luncherbjudanden jag givit henne. Istället så försöker hon smutskasta och misstänkliggöra mig, genom att fråga om jag skulle gynnas av att #fas3 läggs ner. Faktiskt skulle jag på kort sikt gynnas av att det är kvar, trots det vill jag ha en förändring. Så jag gör inte detta för egen vinning skulle. Jag vill ha en human arbetslinje som bygger på att människor ges möjligheter till att komma in på arbetsmarknaden. Tyvärr är just dagens Jobb- & utvecklingsgaranti så långt bort från detta som det går att komma.

Det är ord och inga visor som Mikael levererar men det är också en korrekt analys av ett helt misslyckat och dyrt sätt att hantera den skyhöga massarbetslösheten som nu bitit sig fast p g a en ytterst valhänt "jobbpolitik" á la Reinfeldt. Men det är som att svära i kyrkan att ens lufta kritik internt i (m) mot den omhuldade arbetslinjen och systemskiftet; dock är det så att Mikael skulle vara helt ensam om att vara kritisk finner jag inte som särdeles troligt......

Bloggat: Peter Johansson om att en moderat Fas 3 kritiker anklagar Arkelsten för mobbning, Ett Hjärta Rött om Borg och Reinfeldt arkitekterna bakom systemskiftet, Löntagarbloggen om ska fas 3 vara ett hinder att komma ut på arbetsmarknaden, Roger Jönsson om att på vems sida ska kyrkan stå om inte på de svagas?, (S)ebastians tankar om att en brännmärkt pojke får symbolisera hans kamp, Tord Oscarsson om vilka som inspirerar till förnyelse inom facket, fler blogginlägg på Öppna kriskommissionen, Netroots, Politometern, Bloggar.se

Media: DN 1, 2, 3, Ab 1, 2, Sydsvenskan, Folkbladet, LO-tidningen 1, 2, 3, 4, Dagens ETC, SvD 1, 2, 3

Intressant?

Söndagsmusik - Björn Afzelius "På Mäster Olofs tid"

Fler blogginlägg på Öppna kriskommissionen, Netroots, Politometern, Bloggar.se

Intressant?

Lästips - om en ond granne och vårt tunga ansvar....

Jag har precis läst ett utmärkt inlägg, som tar upp det som just nu sker i Libyen där folket rest sig i ett landsomfattande uppror mot den sittande diktatorn Muammad Gadaffi och hur det hänger ihop med vårt eget ansvar. För det är ju så att det kan vara bekvämt att ha en "stabil" regim som styr med riktigt odemokratiska medel för att det gynnar de europeiska intressena; men är det försvarbart att befolkningen i de länder som har det så ska få betala priset för vår egen bekvämlighet? Lena Sommestad skriver:

Utvecklingen i Nordafrika ställer frågorna om vårt eget ansvar på sin spets. Hur främjar vi i Sverige utveckling och demokrati i en värld, där ett stort antal av världens fattiga och växande ekonomier leds av diktatorer? Alla som i praktiken har konfronterats med problemet vet att det inte finns några enkla svar. I det multi-laterala samarbetet är det regeringar som är samtalspartners – alltför ofta diktaturer. Biståndspolitiken balanserar i strävan att bistå världens fattiga utan att stötta korrupta regimer. Världshandeln omfattar regimer av det mest förhatliga slag – och den svenska staten stöttar denna handel genom generösa exportkrediter. Kontakter kan stärka förtrycket – eller bidra till förändring. På mitt nattygsbord ligger en aktuell och viktig bok av historikern Klas Åmark, Att bo granne med ondskan. Den handlar om ett av Sveriges stora trauman, vårt förhållande till nazismen, Nazi-Tyskland och Förintelsen. I historiskt perspektiv har många varit hårda i domen över den svenska bristen på ansvar under nazismens epok i Europa. Men hur förhåller vi oss till dagens ondska? Det finns sannerligen skäl till självrannsakan.

Ja det finns faktiskt all anledning att verkligen ta detta på allvar för det som visar sig är vår demokratisyn; att bara vi i Europa och USA ska ha rättvisa och fria val med en fri och obunden press och yttrande och åsiktsfrihet, men inte det libyska folket för att nämna ett exempel. Det säger sig självt att det i längden varken är försvarbart eller hållbart för förr eller senare kommer trycket att öka och öka med en storskalig revolt till följd. Därför är det mycket viktigt att exempelvis Sverige som är en del av Europa i ord och handling står upp för demokratin och de fri och mänskliga rättigheterna; tyvärr är det något som fattas i utrikesminister Carl Bildts uttalanden....

Bloggat: Alliansfritt Sverige om Sveriges handelsminister som hyllar handeln med Libyen, (S)ebastians tankar som befinner sig i Köpenhamn, fler blogginlägg på Öppna kriskommissionen, Netroots, Politometern, Bloggar.se

Media: Ab 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, SVT 1, 2, 3, 4, 5, SvD 1, 2, 3, 4, 5, YLE, DN 1, 2, 3, 4, Expr 1, 2, 3, 4, SR 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, Nyhetskanalen 1, 2, 3

Intressant?

Ett smygande men snabbt syste(m)skifte.....

(illustration: Robert Nyberg)

Det är något som jag har lagt märke till och som jag gång efter gång här på denna blogg har tjatat om, men det finns anledning till att göra det eftersom klyftorna ränner iväg åt fel håll. De som är sjuka kastas ut från sjukförsäkringen rätt ut i ett väntande socialbidragsberoende och de som är arbetslösa får först bekanta sig med jobbcoacherna och efter att man gått igenom detta blir det ett föga angenämt rendez vous med den s k jobb och utvecklingsgarantins beryktade fas 3. Det har också TV 4 Nyheternas inrikespolitiske kommentator Ulf Kristofferson kommit fram till, efter den granskning som har gjorts av den moderatstyrda minoritetsregeringens storvulna satsning på s k jobbcoacher. Ulf sa så här igår kväll:



Att statsminister Fredrik Reinfeldt (m) lindar in detta systemskifte i andra fagrare ord förtar inte det huvudmål, som den samlade svenska högern har. Den går ut på att Du och bara du bär ansvaret ifall du blir sjuk, arbetslös, pensionär eller vad det nu som sker i livet. Det solidariska tänk som varit Sveriges styrka har nu förbytts i ett land som slits isär. Till det kommer att det som drivs gemensamt exempelvis skolor och som betalas efter bärkraft nu reas ut till rena vrakpriser till hugade privata aktörer, som förstås gör mångmiljonvinster på detta. Voilá så har vi ett i stort sett fullbordat systemskifte där egenintresset sätts först och att det sedan går ut över jämlikheten; ja det är en annan femma. För nu är det bara jaget som ska vara i centrum i ett allt kallare moderatstyrt Sverige.....



Extra lästips: Arbetarrrörelsens tankesmedja om Borgs dogmer granskade....

Bloggat: (S)ebastians tankar om att klyftornas Sverige finns i varje ögonblick, Eva Hillén Ahlström om slå hål på lögnerna, Löntagarbloggen om ska fas 3 vara ett hinder för att komma ut på arbetsmarknaden, Alliansfritt Sverige om att regeringen bluffar om jobbcoachfiaskot, fler blogginlägg på Öppna kriskommissionen, Netroots, Politometern, Bloggar.se

Media: Nyhetskanalen 1, 2, SVT

Intressant?

Färre riksdagspartier samt ett (s)kepp som ligger i torrdocka...

Jag har under morgonen läst om en opinionsmätning av Synovate, som visar att riksdagspartierna skulle kunna vara bara sex stycken, eftersom både kristdemokraterna och centerpartiet guppat under vattenytan och numera får sälla sig till gruppen partier utanför riksdagen. Nåja det är ju en mätning, men ändå är det en trend som än så länge inte brutits. Fast nu ska jag åter ta upp den socialdemokratiska eftervalsdebatten; ja hur står det till med vår stolta skuta, som just nu ligger i torrdocka? Peter Högberg gör en eminent analys:

Tjänstemännen lämnar nu skeppet kan man läsa i media. Det är inte bra och orsakerna är säkert flera. Visst kan det vara bra att slänga ut de gamla. Men är de rätt personer som lämnar och vilka blir kvar? Många gånger så är det de eftertraktade som sticker medan de mediokra blir kvar. Det är inte konstigt men det är inte bra. Det kommer ta tid att bygga en ny besättning som lär sig manövrera det socialdemokratiska skeppet. Ett skepp som ligger i docka med stora förväntningar kring hur den ska se ut när den i slutet på mars åter, om det går enligt planerna, ska segla ut och börja jaga. Men jag känner mig inte helt säker på utvecklingen. Det känns som om de finns de i laget som hellre sätter hela rasket på spel för att klara sin egen livhanke.

Det är något som jag också funderat på i svallvågorna efter alla utspel som kringgärdar det socialdemokratiska partiordförandevalet och det behöver inte vara särdeles positivt att så många av de socialdemokratiska tjänstemännen nu ser sig om efter andra jobb. Så vad ska då göras? Att alla de som vill vara med i vår partiledning ska tydligt säga detta och bifoga en programförklaring är en förutsättning men det finns en dimension till. Peter Johansson tar fasta på följande i en utmärkt postning:

Jag har funderat över detta ända sedan jag var på förtroenderådet 4 december förra året och det är krävs helt klart en förändring. Mina tankar kan sammanfattas i nedanstående punkter

* Minska partistyrelsen till 15 personer, inklusive ersättare. Låt PS sammanträda med samma frekvens som dagens VU. På det sättet kan PS bli en arbetande styrelse
* Avskaffa VU
* Transformera om Förtroenderådet till ett bollplank för distriken med en eller två personer per distrikt. En bantad PS behöver det regionala bollplanket.

Det finns en hel del att ta tag i som synes och jag ser det som en icke omöjlig men bastant uppgift för (s) så de tankar som Peter Johansson framför tycker jag är värda att faktiskt realisera i en ny fräsch partiorganisation med fokus på den socialdemokratiska ideologin och värderingarna. Om en månad ska en ny partiordförande och partiledning (??) väljas, som jag ser det det första steget att ta skutan ur torrdockan. Steg nummer två är att se till att den nya och slimmade besättningen vet mot vilka som man bär ansvaret och tar detta på allvar.....



Bloggat: Eva Hillén Ahlström med ett kort konstaterande, Johan Westerholm om stadgevidrig maktglidning och folkrörelsedemokrati, Staffan Lindström om en cirkus som visade sig vara herrens hus, Sandro Wennberg om att partikongressen lika gärna kan ställas in, Olas tankar om ointressanta opinionsmätningar och intressanta fakta, Stig-Björn Ljunggren om gnällvänstern och Olof Palme, Enn Kokk om ett seminarium om Olof Palmes politiska gärning, Staffan Lindström om den samlade kunskapen i Netroots, (S)ebastians tankar om en titt åt höger, fler blogginlägg på Öppna kriskommissionen, Netroots, Politometern, Bloggar.se

Media: Ab, SvD 1, 2, Expr 1, 2, 3, DN, SVT

Intressant?

Lördagshumor - Hipp Hipp säsong 3 del 2...

Fler blogginlägg på Öppna kriskommissionen, Netroots, Politometern, Bloggar.se

Intressant?

(S) partiordförandeval - tyvärr mer likt en fars signerad bröderna Marx...

Det måste bero på ökad nervositet inför den extrakongress som vi socialdemokrater ska hålla om exakt en månad, för vad annars ligger bakom denna villervalla som snarare för tankarna till en fars av Bröderna Marx? Varför ser det ut som det gör och vilka konsekvenser kan det få? Ja det är ingen rolig bild som framträder när jag tar del av det som finns att läsa och lyssna till om (s) partiordförandeval. Jag läser ett utmärkt inlägg i ämnet, som HBT-sossen har skrivit:

I december 2010 sade valberedningens ordförande, Berit Andnor, att processen för att vaska fram en ny partiordförande för Socialdemokraterna inte är någon idoltävling. Nej, någon idoltävling har processen inte utvecklats till. Den är snarare att likna vid en dörrspringarfars. Någon krismedvetenhet står heller inte att finna bland våra ledande företrädare (men bland gräsrötterna finns den).

Det är en månad kvar till Socialdemokraternas extrakongress och SVT skriver att valberedning har fastnat i en rävsax. Jag är djupt bekymrad. Jag ligger sömnlös och grubblar på partiets framtid medan ledande företrädare sover gott om natten.

Ja det är något som tyvärr är symptomatiskt för socialdemokratin just nu när den i själva verket borde fokusera på ideologi och värderingar för att utifrån dessa utforma en politik som ska bygga Sverige starkt och sammanhållet. Men det krävs också att organisationen ses över och förändras för att partiet ska kunna komma i fas med den tid som vi lever i; så det krävs handling för att vi ska komma dithän för jag vill inte se hur (s) alltmer blir till åtlöje för varje utspel. Det är dags att påminna om vad Olof Palme sa om vad det innebär att vara socialdemokrat:



Bloggat: Peter Johansson om att partistyrelsen måste ställa sina platser till förfogande, Mer vänster i Uppsala om att nu förändras socialdemokraterna?, Jinge om vad skulle Palme ha sagt?, Johan Westerholm om do it or die, Mary X Jensen om att det finns andra drycker än kaffe, fler blogginlägg på Öppna kriskommissionen, Netroots, Politometern, Bloggar.se

Media: Ab 1, 2, 3, 4, 5, Expr 1, 2, 3, 4, 5, 6, DN 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, SvD 1, 2, 3, 4, 5, 6, SVT 1, 2, 3

Intressant?

Om att ta tydlig ställning för demokrati och de som är förtryckta....

De senaste dagarna ja veckorna har varit fyllda med reportage från ett Libyen som just nu alltmer närmar sig ett slutgiltigt avgörande; ska den sittande diktatorn Muammad Gadaffi trots allt sitta kvar eller ska han självmant avgå alt tvingas till att göra det och därmed låta demokratin äntligen få segra? Läget är ännu ovisst även om allt fler städer och områden faller i oppositionens händer; så då gäller det för omvärlden att ta tydlig ställning för de förtryckta och för demokratin något som Urban Ahlin (s) framhåller:

I land efter land i arabvärlden faller diktatorerna under trycket av folklig vrede. Människor har fått nog av korruption, fattigdom, förtryck och maktmissbruk. Deras rättmätiga rop på mänsklig värdighet, frihet och demokrati hörs över Medelhavet ända till Bryssel och Stockholm. Vi måste lyssna till dessa rop. Men trots att Libyens diktator Gaddafi använder enorma vapenresurser mot sitt eget folk uttrycker sig Carl Bildt med ord som behov av stabilitet och vikten av att inte stödja den ena eller den andra.

Nyligen vägrade Sveriges regering in i det sista att kräva Mubaraks avgång i Egypten. Bildt tyckte till och med att det var smart att inte kräva diktatorns avgång. Demonstranterna tyckte uppenbart annorlunda. De visste att EU och USA sedan länge stött diktatorerna och ville ha ett klart besked från EU och därmed Sverige att man bytt sida och nu stod sida vid sida med demonstranterna. Det var de som höll Tahrirtorget i Kairo och bar fram revolutionen i Egypten. De gav tydligt uttryck för sin besvikelse över EU:s flathet. Carl Bildts linje tycks vara att man inte tar ställning mot förtryckarna så länge de sitter kvar. Denna hållning anstår inte en svensk utrikesminister.

Jag håller med om att den hållningen inte passar för en svensk utrikesminister men det är inte det enda som är uppseendeväckande med den moderatstyrda minoritetsregeringens hållning till just Libyen och dess diktatoriska regim (som förhoppningsvis snart faller). Jag läser Alliansfritt Sverige som uppmärksammar handelsminister Ewa Björling (m) som hyllar handeln med Libyen och menar att det är grunden till upproret (!!):

Regeringen försökte sälja övervakningssystem till Libyen. Nu hyllar handelsministern Ewa Björling handeln och pekar ut den som grunden för upproren. Så sent som för ett litet drygt år sen var handelsministern med på en resa till Libyen. Resan hade som syfte att försöka sälja ett övervakningssystem till diktaturen Libyen. Nu hyllar ministern Sveriges handel som orsak till upproren.

Bloggat: Peter Johansson om är USA en demokrati?, Olas tankar om att man kan inte annat än skratta åt hyckleriet, Jinge om tänker sig USA bomba Gadaffi?, fler blogginlägg på Öppna kriskommissionen, Netroots, Politometern, Bloggar.se

Media: SR 1, 2, 3, 4, Ab 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, Expr 1, 2, 3, 4, DN 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 68, SvD 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, GP 1, 2, 3, 4, SVT 1, 2, 3, 4, 5, 6

Intressant?

Var det inte tvärtom det skulle bli, Björklund??

Den moderatstyrda minoritetsregeringen och dess sakpolitiskt ansvarige utbildningsminister Jan Björklund (fp) har haft föresatsen att minsann skapa en skola som inte alls skulle vara så där "flummig" som tidigare regeringars. Nåja det har nu visat sig att det inte riktigt blivit som det så storstilat utlovats och bloggen (S)ebastians tankar skriver:

Man kan lösa problem på flera sätt. Man kan förebygga dem och även direkt handla när man upptäcker att något inte står rätt till. Eller så kör man Alliansvarianten som Björklund verkar vara något av en expert på, nämligen att blunda så länge det bara går och hoppas på att det onda går över. Vad som är mest lämpligt är ganska uppenbart. Nu inser Björklund, några år senare än alla andra, att vinst ofta går före kvalité i friskolorna. Nu först säger han sig vara beredd att skärpa kontrollen och vara mer noga. Det är så dags. Thorengruppen är bara ett nu aktuellt exempel av många. Vi har varit naiva säger Björklund, kan inte annat än att hålla med. Valfrihet och offentliga system kan missbrukas och det är något som Alliansen verkar vara förvånad över?

Det är intressant att se hur allt fler friskolor poppar upp runt om i landet och ja de vill också in på "skolmarknaden" här i Ronneby med omnejd; det fick jag som ledamot i den numera f d Gymnasie och vuxenutbildningsnämnden allt oftare lämna remissvar på. När nu Björklund väljer att storstilat permanenta den nya gymnasiala lärlingsutbildningen så kommer det avslöjanden som vittnar om att den skola som den regering han sitter med i ligger bakom är flum rakt igenom. Ingvar Persson på Aftonbladets ledarsida ger följande kommentar:

Utbildningsministern hade kunnat önska sig en annan inramning. Men egentligen borde han inte vara förvånad.

Haveriet på Yrkesgymnasiet i Stockholm är nämligen en bild av ett av gymnasieskolans stora problem. Ett problem som också följer Björklunds nya lärlingsutbildning.

Hela samhället drabbas

De yrkesförberedande utbildningarna i den svenska gymnasieskolan är inte tillräckligt bra. Det är både en fråga om kvalitet och volymer. För få söker – ny statistik avslöjar en ytterligare minskning – och eleverna får många gånger inte en tillräckligt bra utbildning.

Men det var ju inte så här det skulle bli? Nej det är lätt att vara efterklok för när man som Jan Björklund har gjort öppnar upp för att friskolor kan slippa att ha bibliotek, studievägledning och skolsköterskor för att nämna några exempel och gör mångmiljonvinster på skattemedel så kan man lätt hålla sig för skratt. För var det inte tvärtom det skulle bli, Björklund??

Bloggat: Alliansfritt Sverige om Björklunds förklaring till friskoleeländet, Christer Magister om kostnaden för skolinspektioner, Robert Noord om att satsa på undervisningen och inte på fler byråkrater, Jerker Nilsson om what took you so long, Björklund?, fler blogginlägg på Öppna kriskommissionen, Netroots, Politometern, Bloggar.se

Media: SvD

Intressant?

Sjuka sjukförsäkringen - om en s k rehabkedja.....

(illustration: Robert Nyberg)

Under livets gång blir vi alla sjuka, ibland är det en förkylning och det kräver ingen längre sjukskrivning men ibland kan vi råka ut för en allvarligare sjukdom eller t o m skada på arbetet. Då behövs en rättssäker och human sjukförsäkring med ett markant inslag av rehabilitering som arbetsgivaren inte ska kunna använda som föresats att helt sonika avskeda den sjuke anställde. Men det är tyvärr så det går till idag med den moderatstyrda minoritetsregeringens sjuka sjukförsäkring och jag läser så om Christina Sandell, 59 år från Karlskrona:

– Jag visste att jag inte kunde gå tillbaka till mitt tunga och monotona städjobb och det har jag läkarintyg på. Men jag kan jobba med något annat. Jag är öppen för det. Flera gånger har jag sökt kontakt med den person som ansvarar för rehabiliteringen på kommunen, men inget händer. Hon säger bara: det reder sig, det ordnar sig. Facket har också tryckt på utan resultat. Jag har till och med anmält mig på arbetsförmedlingen, men kan inte stå som aktivt arbetssökande eftersom jag har ett fast jobb. Christina Sandell brister i gråt när hon berättar. – Det värsta är ovissheten, jag står inte ut med den. Jag har jobbat i så många år och aldrig varit arbetslös förut. Det är skamligt av kommunen att behandla sina anställda så här.

Det som gör mig extra illa berörd är att det är en kommun som beter sig så här, men den sjuka sjukförsäkringen gör att också de offentliga arbetsgivarna ser möjligheter att bara göra sig av med personal som är sjuka "alldeles för länge". För det är ju det som är intentionen från den moderatstyrda minoritetsregeringens sida att det ska se ut så här och tills denna avskyvärda "reform" är omgjord i grunden är det på sin plats att Karlskrona kommun ser till att ta sitt ansvar och ge Christina arbetsuppgifter som hon själv efterlyser. Jag vill avslutningsvis påminna om följande inlägg som jag skrev igår om att mytbildningen kring den sjuka sjukförsäkringen nu äntligen har spruckit....

Protestera mot de omänskliga sjukreglerna!

Skriv på namninsamlingen – OBS Ny lista; Påskuppropet

Gå med i Facebookgruppen; Påskupprop mot utförsäkringarna

Se också Ljuramannen som sjunger en visa om FAS 3, klicka här och Ljuramannen sjunger också en vals om FAS 3 och det klippet återfinns här...

Bloggat: De Tystas Röst om myterna om sjukförsäkringen, Alliansfritt Sverige om Wennerholms mirakulösa tillfrisknande, Tord Oscarsson om myterna om sjukförsäkringen som De Tystas Röst avslöjat, fler blogginlägg på Öppna kriskommissionen, Netroots, Politometern, Bloggar.se

Media: Sydöstran 1, 2, Ab 1, 2, BLT 1, 2, 3

Intressant?

Dag(s) att göra något, bara en månad kvar nu.....

Det är idag den 25 februari och det är nu exakt en månad kvar tills extrakongressen ska samlas i Stockholm för att där utse en ny socialdemokratisk partiordförande och förhoppningvis också en helt ny partiledning. Därför är det nu hög tid för de som vill vara med att öppet tala om att de vill men också varför i en programförklaring; men tyvärr verkar det vara lite si och så med detta. Därför finns det all anledning att agera på egen hand och det har Peter Johansson, Roger Jönsson och undertecknad gjort tillsammans i ett debattinlägg i ETC/Efter arbetet idag:

Under den senaste mandatperioden har enstaka socialdemokrater på egen hand börjat erövra de verktyg som finns för att föra en politisk diskussion över Internet. Det handlar om Facebook, Twitter och bloggar. Inför valrörelsen 2010 började några av de socialdemokratiska bloggarna att bilda lösa nätverk i syfte att lära av varandra och att bedriva en riktad valrörelse över nätet. Jag vill påstå att utan de socialdemokratiska bloggarna hade Alliansen haft egen majoritet i riksdagen.

Valrörelser blåser över, men nätverken och relationerna som byggts upp består och skiftar fokus. När Kriskommissionen inte kom ur startblocken var vi några av bloggarna som beslöt oss för att bilda en egen kriskommission, kallad Öppna KrisKommissionen (ÖKK), för att ge socialdemokrater i alla delar av landet en möjlighet att själva skriva sina valanalyser, publicera dem och diskutera dem med andra.

Ja det är nu en månad kvar tills det är dags för de 350 ombuden att utse en ny partiordförande och partiledning men för att det ska bli något gjort krävs det egna initiativ. Det är vid första anblicken kanske svårare än det i själva verket är, men ska vi hitta tillbaka till den politik som bygger på vår ideologi och våra värderingar är det dithän vi måste gå. Därför har Netroots bildats för att ta tillvara på de möjligheter som nätet faktiskt är redan idag och jag hoppas att den socialdemokratiska partiledningen också inser detta. För det finns inga om eller men längre......

Bloggat: Peter Högberg om att hans utförsåk kan gå bra men hur går socialdemokraternas, Sandro Wennberg om kommer Jesus till Sverige den 25 mars?, Johan Westerholm om do it or die, Staffan Lindström om extrakongressen worst case scenario, fler blogginlägg på Öppna kriskommissionen, Netroots, Politometern, Bloggar.se

Media: SVT, Ab, SvD 1, 2, Expr 1, 2, DN 1, 2

Intressant?