Det var mycket åsikter som kringgärdade euron inför den process som ledde fram till den svenska folkomröstningen den 11 september 2003. Ja-sidan som, till skillnad från nej-sidan, hade hur mycket resurser som helst for land och rike runt för att predika eurons lov och jag minns själv hur Ronneby torg var väl frekventerat av dessa ja-kampanjer i stort sett dagligen. De framförde med stor inlevelse likt frikyrkliga demagoger att vi i Sverige med vår krona inte kunde stå ensamma, när det blåser upp till full storm på den ekonomiska fronten. Det var tyckte jag då hösten 2003 var rent prat i nattmössan och svenska folket röstade sålunda nej till ett inträde i EMU:s tredje och sista del. Nu anno 2011 är det en av de tuffaste ekonomiska stormarna i mannaminne som rasar och då borde ju euron vara den där säkra hamnen; men det är just det den inte är eftersom det är i eurozonen som krisens epicentrum återfinns. Det känns verkligen som att det som var fel då i september 2003, också är fel nu i december 2011; Mattias Lundbäck som bloggar på Den hälsosamme ekonomisten skriver följande:
Inom kort nedgraderas stabila länder som Finland, Tyskland och Holland av Standard & Poor. Det enda skälet till nedgraderingen är att de har euro och därmed saknar en "lender of last resort". Nedgraderingen leder till högre räntor och sämre ekonomiska villkor för näringslivet i respektive land. (...) År 2003 säger Carl Bildt att Sverige kommer att få en sämre utveckling om vi står utanför euron. År 2011 säger Carl Bildt att vi riskerar en sämre utveckling om vi ställer oss utanför de 17 euroländernas uppgörelse, som i praktiken bygger på att Sverige småningom går med i EMU. Ska vi lyssna på honom den här gången? Eller ska vi backa upp Storbritannien och David Cameron, som i dag står rätt ensam?Jag delar faktiskt Lundbäcks analys i detta ämne och jag minns som sagt de fagra locktoner från den samlade ja-sidan där ledande socialdemokrater och moderater gått samman, något som kombinerades med skrämskott om det svenska "utanförskapet" under den valkampanj som föregick folkomröstningen i september för åtta år sedan. Nu ser vi att det var mycket bra att vi inte tog steget in i den valutaunion, som är på god väg att ta in vatten och sjunka likt en gisten eka i full storm. Frågan som jag ställer inledningsvis i rubriken, är sannerligen väl värd att fundera på nu när eurokrisen blir allt mer påtaglig? Men hur den moderatledda minoritetsregeringen med statsminister Fredrik Reinfeldt (m) ämnar agera återstår att se, det velas hit och dit när det egentligen är mycket lätt att avgöra huruvida Sverige ska ställa sig till ett inträde i EMU:s tredje fas bakvägen, alltså ett lika klart nej som 2003...
Bloggat: Annarkia 1 om agerar Björklund murbräcka åt Reinfeldt?, 2 om lämnar Reinfeldt wo till EU?, Alliansfritt Sverige 1 om ingen bryr sig om regeringens splittring i eurokrisfrågan, 2 om arbetstillstånd som säljs för 100 000 kronor, Johan Westerholm om London calling, Jonas Sjöstedt om europakten dålig för EU dålig för Sverige, Mattias Lundbäck om att det startar inte med Swedbank, Eva Hillén Ahlström om ta dig i kragen - känns det igen?, fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se
Media: Ab 1, 2, Västerbottens folkblad, Dagbladet, Länstidningen, Värmlands folkblad 1, 2, Dalademokraten, Sydöstran, Folket 1, 2, 3, Piteå-tidningen, Dagens Arena, Expr, DN 1, 2, 3, SvD 1, 2, SVT 1, 2, Nyhetskanalen 1, 2, SR 1, 2
Intressant?
0 kommentarer:
Skicka en kommentar