Det har hänt något med det sätt som media numera presenterar nyheter eller ska jag säga s k nyheter på för nu finns det i stort sett inga hämningar för vad som kan bli en "skandal" vilket visade sig å det tydligaste för drygt en och en halv vecka sedan när socialdemokraternas partiordförande Håkan Juholt utsattes för ett sällan skådat och vansinnigt mediedrev som baserats på rena falsarier. Det är något som professor Bo M Malmberg skriver om på Newsmill idag:
Tidningens agerande framstår alltså som mycket anmärkningsvärt. Man har utpekat Juholt för att överträda regler på ett sätt som, givet uppsåt, kan föranleda straffansvar. Att utpeka någon som brottslig, klandervärd eller lämna uppgifter som är ägnade att väcka andra missaktning är kriminaliserat som förtal. Ett sådant utpekande är försvarligt om det handlar om t ex riksdagsledamöter som begått brott. Men man måste också kunna visa att uppgiften är sann. Det är ytterst tveksamt om Aftonbladet under flera dagar hade skälig grund för att utpeka Juholt för att ha överträtt riksdagens regler när både riksdagsförvaltningen, åklagaren och Juholts advokat snabbt genom läsning av offentliga handlingar kunde konstaterandet att så inte var fallet.Jag rekommenderar varmt att du läser hela Malmbergs inlägg för det ger en föga smickrande bild av det medielandskap, som under de senaste årtiondena vuxit fram och som inte tar hänsyn till om de "anonyma" tips m m som kommer in till redaktionerna verkligen är med verkligheten överensstämmande. Det som kommer i dess spår där en majoritet snabbt kommer fram till, utifrån de medieuppgifter man slukar utan att ens ägna en tankes källkritik om det som man läser är sant eller inte, att den som är i skottgluggen är skyldig till det som läggs denne till last är också det skrämmande. Sedan har vi den politiska faktorn som inte heller den kan bortses ifrån och det tar Kulturbloggen fasta på i ett inlägg. För det verkar som om när det rör sig om borgerliga partiföreträdare/partiledare är det inte så noga att granska det och lämna över ärendet till folkdomstolen för en snabb fällande dom. Kulturbloggen skriver:
Statsråden Eskil Erlandsson (C) och Göran Hägglund (KD) bor kvar i sina riksdagslägenheter – trots att de lämnade riksdagen för fem år sedan. Efter påtryckningar flyttar Erlandsson ut. Men Hägglund stannar. Det rapporterar Aftonbladet. Och Hägglund har alltså brutit mot Riksdagskansliets regler i fem år. Sedan valet 2006 är Göran Hägglund tjänstledig från sin post som riksdagsledamot. Han blev ju minister då. Därmed har han inte rätt att bo kvar i riksdagens övernattningslägenheter. Han bryter mot Riksdagskansliets regler. Riksdagsförvaltningens föreskrifter säger tydligt att en ledamot som är ledig från sitt uppdrag i mer än en månad är "skyldig att upplåta bostaden" till sin ersättare.Det som Kulturbloggen skriver om ställer verkligen saken på sin spets för det handlar om att kristdemokraternas partiledare Göran Hägglund uppenbart valt att åsidosätta de regler som faktiskt finns i skriven form. Moral och etik heter det ja att KD står för, men det går att tänja på det lite hur som haver, men mediedrevet uteblir. Det sötsliskiga sensationsjournalistiken sillar med andra ord mygg och sväljer kameler, vilket framgår när jag läser Lena Mellins inlägg i Aftonbladet...
Bloggat: Kristian Krassman om vilket värde har Mellins bevis?, Mario Matteoni om kan man lita på mediedrev?, Annarkia om att alliansen får bakläxa, Alliansfritt Sverige om högerns osvikliga känsla för liknelser, Heléne Björklund om att nya landshövdingen är på besök i Sölvesborg, fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se
Media: LO-tidningen, NSD, SVT, Folkbladet, Gotlands folkblad 1, 2, GT, Expr
Intressant?
0 kommentarer:
Skicka en kommentar