Det är lätt att bara rakt av skälla på den moderatstyrda minoritetsregeringen och dess politik, men för att det ska bli tyngd i de verbala snytingarna så måste man gå till botten med den förda politiken och förstå vilken människosyn och ideologi som ligger till grund för alltsammans. För ideologi och värderingar spelar en avgörande roll för hur politiken utformas och hur den sedermera slår i form av ökande klyftor och utanförskap, vilket man ser då svårt sjuka utförsäkras och långtidsarbetslösa kastas in i Sveriges största vuxendagis fas 3. Just detta eminenta arbete som kräver en hel del letande i olika nyhetsmediers arkiv med mera har Ett Hjärta Rött satt ihop till en sammanställning, som är en av de bästa jag har sett. Jag rekommenderar förstås varmt att du läser hela inlägget, men jag vill framhålla följande om den moderatstyrda minoritetsregeringens finansminister Anders Borg (m) som hittills kunnat glida fram i debatten utan att ifrågasättas. Men det verkar nu vara över, ja verkligheten har helt enkelt kommit ikapp firma Reinfeldt&Borg:
Finansminister Anders Borg skryter gärna med hur fantastiskt väl han har skött den svenska ekonomin under sin tid vid makten – hur ”försiktig” och ”ansvarstagande” han varit. Men man behöver inte gräva särskilt djupt för att konstatera att det vare sig handlar om ”försiktighet” eller ”ansvarstagande”. Det handlar istället om ren stöld. Mångmiljardbelopp som var avsedda att betala våra sociala försäkringar – bland annat vår sjukförsäkring, vår a-kassa och våra pensioner – används istället för att kunna betala de stora skattesänkningar som regeringen har genomdrivit sedan 2006. (...) Men nu mörknar det vid Borgs budgethorisont – nu återvänder de utförsäkrade till sjukförsäkringen (idag ca 60% - och ju längre tiden går desto fler blir det). Sjukförsäkringens dagar som en stor kassako för staten kanske snart är över.Det är en genomgripande och utmärkt analys som jag helt och hållet delar för det är så att det som är drivkraften i den moderatstyrda minoritetsregeringens politik, är att ta så mycket som möjligt från de som har det knapert ställt som det är och ge de resurserna till de moderata kärnväljarna som återfinns främst i de fashionabla förorterna runt våra största städer. Det har till dags dato kostat de offentliga finanserna drygt 100 miljarder kronor och med de föreslagna skattesänkningarna som restaurangmomsen tickar den notan iväg till 105 miljarder (fast moderaterna gärna skulle vilja se tiotalet miljarder till och då har vi Bo Lundgrens skattesänkarlöfte på 130 miljarder inför valet 2002 som i en liten ask). Det är alltså det mest genomgripande systemskifte som jag har skådat och då har jag regeringen Bildt i minnet som mellan 1991-94 lade beslag på löntagarfonds miljarderna och stoppade undan dessa i en mängd mer eller mindre insynsskyddade stiftelser. Men frågan är om inte trollandet med knäna nu har nått sitt Waterloo...?
Bloggat: Ellen Aguirre om hur ska (M) ha det?, Helena Ericson om året när skolan fick underkänt av oss väljare, Peter Johansson om att där sket Erik Almqvist i det blå skåpet, Bengt Silfverstrand om att det är dags för (S) att säga ifrån på skarpen, Alliansfritt Sverige 1 om en ny tea-party rörelse, 2 om att snökaos väntar - Trafikverket sneglar på tidtabellsambitioner, Heidi Laine Lundgren om att gränsen är nådd för stadstrafiken i Malmö, Jonas Sjöstedt om Calmfors, Jinge om kristdemokraternas svek mot pensionärerna, Annika Högberg om så gott som tomat, fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se
Media: Folkbladet, Ab 1, 2, 3, 4, 5, Sourze, SvD 1, 2, 3, 4, 5, 6, DN 1, 2, 3, 4, 5, Expr 1, 2, Arbetarbladet 1, 2
Intressant?
0 kommentarer:
Skicka en kommentar