Om ett saknat och engagerande ledarskap, när det som mest behövs.....

Det är så förmiddag och jag ska åter ta upp den svenska utrikes och säkerhetspolitiska linjen som på båda sidor om blockgränsen har en hel del övrigt att önska främst vad gäller ledarskap. Här syns det inte mycket och medan det sker stora omvälvningar i Mellanöstern med den ena revolutionen efter den andra och den allvarligaste konflikten av dem alla den mellan israeler och palestinier tillåts fortgå utan åtgärd och här hade det behövts en tydlig svensk röst. Men det är inte bara där som det brister på flera avgörande punkter, så är också fallet vad gäller EU-politiken också. Det är just nu tal om att bilda en mer federativ statsbildning på EU-nivå efter den senaste tidens mycket allvarliga ekonomiska krisen och vilken linje står Sverige för? Just detta skriver Johan Westerholm om i ett mycket bra inlägg:

Varför så tyst från regering och opposition? Vad vill ni? Och i vilken takt? Är marknaden herre eller tjänare? Det börjar bli dags att ta bladet från munnen. Jag köper inte att ni baserar era analyser på vad CNN eller BBC säger längre. För att vara ett politiskt ledarskap så präglas såväl regeringens som oppositionens företrädare av ett alltför reaktivt beteende som oroväckande ofta låter som ett eko från vad journalister och medias analytiker kommer fram till. Det saknas intellektuell spänst och öppenhet i debatten. En passivitet som faktiskt skrämmer mig när nu oppositionsledaren är nästan lika osynlig som regeringschefen. Den enda vi ser i media, även han som sällsynt gäst i verkligheten, är Anders Borg. Och det är inte tillräckligt enligt mitt sätt att se på det. Anders Borg har gjort sig känd för att prata mycket och göra desto mindre – regleringen av banksektorn under förra krisen är ett exempel av många.

Så det finns minst sagt en hel del att ta tag i för både Bildt och Ahlin, för än så länge är det lika mycket aktivitet vad gäller ledarskap och handlingskraft i den svenska utrikespolitiken som i en klubbad Blekingesill. Det är inte hållbart i längden och det kan riskera att solka Sveriges goda renommé och därför är det bara för regeringen och oppositionen att ta tag i det och visa det ledarskap som nu behövs mer än någonsin i en tid av stora omvälvningar både i Europa och annorstädes. Jag vill också slutligen rekommendera läsning av dagens ledare i Aftonbladet som Eva Franchell har skrivit och som tar upp att den tysta och misslyckade diplomatin, som utrikesminister Bildt driver för att de två fängslade svenska journalisterna Martin Schibbye och Johan Persson i Etiopien ska släppas. Tyvärr fungerar inte detta och återigen hade en stark och tydlig svensk röst med ett ledarskap värdigt namnet varit till större nytta för Schibbye och Persson än tyst och verkningslös diplomati...

Bloggat: Johan Westerholm om Israel, Shai Dromi och något om en död sill från Blekinge (läs!), Ola Möller om att Anders Borgs expertis kan vara direkt farlig för Sverige, Monica Green om ett pågående besök i Shanghai, Alliansfritt Sverige 1 om sänkt finsk krogmoms som vart en flopp, 2 om att Lööfs farmor är utrensad, Peter Johansson om varför ska staten subventionera grisar?, Löntagarbloggen om Postens förseningar - en föraning om framtiden?, fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Media: SR 1, 2, 3, SVT 1, 2, Nyheterna, DN 1, 2, SvD

Intressant?