(illustration: Robert Nyberg) Det är något som jag har funderat på sedan jag läst en debattartikel i Dagens Nyheter, som Jens Magnusson välfärdsekonom på SEB har skrivit och som tar upp att det kommer att behövas mer privat finansiering i den generella välfärden framgent eftersom de gemensamma pengarna som vi betalar in via skatten inte räcker till för att täcka de ökande behoven av exempelvis äldrevård och sjukvård. Vilket i och för sig inte är så konstigt eftersom just skatterna har sänkts med drygt 100 miljarder kronor och att det då blir resursbrist i den generella välfärden är inte så konstigt. Men det kan man inte utläsa av Magnussons debattinlägg, som istället talar sig varmt för mer privata inslag i den numera sargade gemensamma välfärdssektorn. Det är ju som så att allt här i världen hänger på ett eller annat sätt ihop och Roger Jönsson skriver följande om just det och konsekvenserna av gammalt 1900-tals tänkande som högern sitter stenhårt fast i:
Den första åtgärden borde vara att vi skapar ett arbetsliv och arbetsmiljö som gör att alla orkar och kan arbeta till de är 65 år. Arbetsgivare måste sluta upp med åldersnojan och inse att äldre arbetskraft är mycket produktiv och med rätt arbetsmiljö bli ännu mer produktiva. Tyvärr dominerar även här gammalt 1900-tals tänkande. En annan sak som det måste satsas på, och som varken Jens Magnusson, Annie Lööf (hennes tal berörde inte detta), Fredrik Reinfeldt och Anders Borg inte bryr sig om, är att få ned massarbetslösheten rejält. Genom att fler människor arbetar, allra helst heltid och med en lön och förmåner som går att leva på, desto mer pengar kommer in både i välfärdssektorn men också i den privata sektorn. Vi måste knäcka massarbetslösheten och få människor i arbete. Tyvärr pratar inte alliansen inte längre om detta.Det är en mycket klockren analys som Jönsson gör då han knyter samman de uppenbara bristerna i högerns politik med det som vi nu ser ute i Europa där skuldkrisen härjar i det närmaste helt fritt och den debatt om hur vi ska finansiera vår gemensamma välfärd. Det som Magnusson tar upp i sitt debattinlägg i DN är skrivet, som jag ser det, utifrån aspekten att det som är vårdkrävande och tungt gott kan ligga under det offentligas ram med sina alltmer mindre anslag medan det vinstgivande det lilla extra ska kunna köpas till av de som har råd och som är friska nog förstås. Det handlar i grund och botten om; ska vi fortsätta med att betala till vår gemensamma välfärd efter bärkraft och få ta del av t ex sjukvård och äldrevård efter behov eller ska det vara så att tjockleken på ens plånbok ska avgöra vilken typ av vård man ska få när man behöver den?
Extra lästips: SR:s granskning om vård på olika villkor...
Bloggat: Alliansfritt Sverige 1 vad är egentligen solidarisk grundtrygghet, 2 om att alla har ansvar för sitt eget liv särskilt skolbarn, Peter Andersson om ett försäkringsbolags krossade drömmar, Johan Westerholm om politikens gräns, Nemokrati om makten och media - klarspråkets motpol, fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se
Media: SvD, Ab
Intressant?
0 kommentarer:
Skicka en kommentar