Om att splittra eller ena ett samhälle.....

Det är för tillfället ordentligt oroligt i Storbritannien och då främst i den delen som utgörs av England där det under den senaste veckan har fyllt mediernas första sidor med den ena nyheten efter den andra om skadegörelse, våld och otrygghet. Först var det London stadsdelen Tottenham, sedan spred sig oron till andra städer som Birmingham och Nottingham m fl och den borgerliga koalitionsregeringen ledd av premiärminister David Cameron har nu att hantera ett mycket spänt läge ja ett samhälle som är i fritt fall. Vad gör man då? Daniel Swedin skriver på Aftonbladets ledarsida idag:

Storbritannien är ett av Europas tuffaste klassamhällen. I inget annat industri­land är chanserna till social rörlighet så små som här, enligt OECD. I Tottenham, där kravallerna startade, är arbetslösheten uppe i 8,8 procent och barnfattigdomen är utbredd. Strejker, protestmarscher, universitets­ockupationer och studentprotester har kantat Camerons tid som premiär­minister. Aktionerna har varit människors svar på regeringens tuffa ned­skärningspolitik. Vill man förstå kravallerna kan det vara värt att komma ihåg det. Hela svaret finns kanske inte där, men höger­falangen i Camerons parti verkar tro att kravallerna bara handlar om kriminalitet.

Det är en analys som är riktig och som premiärminister Cameron och dennes koalition mellan de konservativa Torries och liberaldemokraterna har att förstå och utifrån det agera. Men icke det är klassisk högerpolitik som vi får se som svar på kravallerna, med ökad repression i form av fler poliser med tyngre beväpning, hårdare tag i form av längre straff m m det kommer att ge lugn på ytan men under den kommer missnöjet att fortsätta att koka tills det når kokpunkten igen. Därför behövs det en politik som istället enar ett samhälle och det skriver Staffan Lindström om:

I Norge har man sett att hatets eldare har ställt undan skyffeln, åtminstone tillfälligt, i Storbritannien tog David Cameron igår fram en bulldozer full med bränsle och slängde på brasan. Oförmågan att se politikens roll i den kris som inträffat, ovilligheten att ta ansvar för den sociala utsatthet som finns i stora delar av sitt land kommer att fortsätta att elda på de motsättningar som nu öppet manifesteras. Min förutsägelse är att högerextrema rörelser kommer att vilja skörda lagrar på det som sker. Min förhoppning är att folket istället för upplopp kan organisera sig i demonstrationer mot makten som de anser missbrukas mot dem.

Där ligger en mycket avgörande skillnad i synsätt, som jag bestämt känner är det som gör om man på lång sikt kan få ett tryggare och mer sammanhållet samhälle. Ett samhälle där utanförskap, klyftor minskar något som gör att grogrunden för det som vi får se i England där bilar med mera sticks i brand. Att ropa efter hårdare tag är lätt, som högern och dess stödtrupper i högerns ekokammare gör även i vårt land; det svåra är att verkligen ta tag i de allt snabbare ökande klyftor som kännetecknar ett brittiskt samhälle som är på väg att splittras istället för att enas...

Bloggat: Peter Johansson om att kravaller är ett tecken på ett samhälle som rasar samman, Helena Ericson om Cypern nästa?, Sandro Wennberg om London idag och Stockholm imorgon?, Peter Högberg om medicin mot monster, Johannes blogg om oroligheterna i England, Jonas Sjöstedt om vad gör vi med bankerna?, Kristian Krassman om vilket ansvar har du själv?, Thomas Böhlmark om en folklig markering, fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Media: GP, Ab, SVT, DN, SvD, SR

Intressant?