Jag ska så i det andra inlägget för dagen ta upp ett ämne som jag kunde se prydde Dagens Nyheters första sida i dess pappersformat då jag var i mataffären i morse. Det stod om att den nuvarande statschefen kungen Carl-Gustav Bernadotte vars förtroendesiffror har sjunkit till historiskt låga nivåer efter alla de skandaler som han direkt eller indirekt varit inblandad i. Nu skriks det om att han ska avgå och låta nästa generation ta över men är det verkligen så klokt? Peter Högberg skriver en eminent analys om detta:
Jag är republikan ur grunden att jag är demokrat och därmed anser att det aldrig kan vara förenligt i ett öppet samhälle att man ärver titlar och yrken. Varken för den som ärver eller vi som står utanför.Tyvärr så kommer denna diskussion alltid igång just när det hänt en skandal i kungahuset. Denna diskussion borde komma när det är "lugnt" i huset. Cecilia Åse skriver på SvD Brännpunkt idag ”Den svenska författningen bygger alltså på tanken att medlemmar av kungaätten – på grund av sin härstamning – kan företräda en neutral position höjd över politiska strider. I sig själv kan det framstå som upprörande och otidsenligt att ett av författningens fundament bygger på föreställningen om ”kungligt blod”. Att människors samhällsställning varken beror av deras kön, blod eller hudfärg är ju annars en central princip i demokratin. Genom att statschefsämbetet förs vidare genom arv sätts denna princip på undantag.” Jag ställer som sagt helt upp på detta resonemang.Det gör jag också eftersom det är min bestämda uppfattning att vi istället för att låta detta handla om en personfråga låter det handla om institutionen kungahuset. Det är inte alls förenligt, vare sig med den tid som vi lever i eller med de grundläggande demokratiska principer som vi bygger vårt lands styre på, att låta en ätt ha monopol på statschefsämbetet som är det i rang högsta i Sverige. Nej nu räcker det och ja det är dags att ta steget in i det 21:a århundradet på riktigt....
Bloggat: Peter Johansson om att det är dags att ge kungaskrället sluffen, Annarkia om en skendebatt om en kungs liv och levene, Victor Zetterman om att vara tveksam rojalist, fler blogginlägg på Öppna kriskommissionen, Netroots, Politometern, Bloggar.se
Media: Ab 1, 2, Expr, SvD 1, 2, DN 1, 2, 3
Intressant?
Tycker det låter sunt det du säger. Förutom att, statschef för vår del inte är den högsta titeln. Statsminister är det. I och med att vi har avskaffat monarkin redan så som den var, med Kungar som har makt och bestämmer, och förändrat den till att bara bli en neutral del i, levande historia eller vad man nu vill kalla det för, så har den dragit med sig titeln statschef neråt i rang. Statschef har följt med Kungen nedåt alltså. Statsminister är det enda du bör tänka på som högsta titel och rang. Vi bör absolut inte gå republikens väg, där vi får presidenter på löpande band som är valda av företag med lobbyister och pengar och som köpt sig reklamtid i tv till förbannelse. Som senare drar oss in i konflikter som också används av samma president till att utöka hans makt under hans regeringsperiod (vilket sker i krig eller allvarliga konflikter, eftersom det ska underlätta för presidenten att fatta snabba beslut) vilket leder till att presidenterna mer eller mindre är Kungar, om än valbara sådana. Men dom kan lik förbannat förstöra landet så in i bängen. Så du har absolut samma sak där. Vi bör behålla status quo, som det ser ut nu alltså. Det har fungerat i snart 100 år? Och kommer fungera 100 till. Kungen försvagar Statsministerns makt så till den grad att det föds äkta demokrati ur detta tillstånd. Paradoxalt nog.... Ren demokrati, på svenskt sätt, fött ur att ha kvar något som för länge sen var förknippat med envåld.
SvaraRaderaKungar, Drottningar, Prinsar och prinsessor hör till förgången tid och sagor.
SvaraRadera