Färre riksdagspartier samt ett (s)kepp som ligger i torrdocka...

Jag har under morgonen läst om en opinionsmätning av Synovate, som visar att riksdagspartierna skulle kunna vara bara sex stycken, eftersom både kristdemokraterna och centerpartiet guppat under vattenytan och numera får sälla sig till gruppen partier utanför riksdagen. Nåja det är ju en mätning, men ändå är det en trend som än så länge inte brutits. Fast nu ska jag åter ta upp den socialdemokratiska eftervalsdebatten; ja hur står det till med vår stolta skuta, som just nu ligger i torrdocka? Peter Högberg gör en eminent analys:

Tjänstemännen lämnar nu skeppet kan man läsa i media. Det är inte bra och orsakerna är säkert flera. Visst kan det vara bra att slänga ut de gamla. Men är de rätt personer som lämnar och vilka blir kvar? Många gånger så är det de eftertraktade som sticker medan de mediokra blir kvar. Det är inte konstigt men det är inte bra. Det kommer ta tid att bygga en ny besättning som lär sig manövrera det socialdemokratiska skeppet. Ett skepp som ligger i docka med stora förväntningar kring hur den ska se ut när den i slutet på mars åter, om det går enligt planerna, ska segla ut och börja jaga. Men jag känner mig inte helt säker på utvecklingen. Det känns som om de finns de i laget som hellre sätter hela rasket på spel för att klara sin egen livhanke.

Det är något som jag också funderat på i svallvågorna efter alla utspel som kringgärdar det socialdemokratiska partiordförandevalet och det behöver inte vara särdeles positivt att så många av de socialdemokratiska tjänstemännen nu ser sig om efter andra jobb. Så vad ska då göras? Att alla de som vill vara med i vår partiledning ska tydligt säga detta och bifoga en programförklaring är en förutsättning men det finns en dimension till. Peter Johansson tar fasta på följande i en utmärkt postning:

Jag har funderat över detta ända sedan jag var på förtroenderådet 4 december förra året och det är krävs helt klart en förändring. Mina tankar kan sammanfattas i nedanstående punkter

* Minska partistyrelsen till 15 personer, inklusive ersättare. Låt PS sammanträda med samma frekvens som dagens VU. På det sättet kan PS bli en arbetande styrelse
* Avskaffa VU
* Transformera om Förtroenderådet till ett bollplank för distriken med en eller två personer per distrikt. En bantad PS behöver det regionala bollplanket.

Det finns en hel del att ta tag i som synes och jag ser det som en icke omöjlig men bastant uppgift för (s) så de tankar som Peter Johansson framför tycker jag är värda att faktiskt realisera i en ny fräsch partiorganisation med fokus på den socialdemokratiska ideologin och värderingarna. Om en månad ska en ny partiordförande och partiledning (??) väljas, som jag ser det det första steget att ta skutan ur torrdockan. Steg nummer två är att se till att den nya och slimmade besättningen vet mot vilka som man bär ansvaret och tar detta på allvar.....



Bloggat: Eva Hillén Ahlström med ett kort konstaterande, Johan Westerholm om stadgevidrig maktglidning och folkrörelsedemokrati, Staffan Lindström om en cirkus som visade sig vara herrens hus, Sandro Wennberg om att partikongressen lika gärna kan ställas in, Olas tankar om ointressanta opinionsmätningar och intressanta fakta, Stig-Björn Ljunggren om gnällvänstern och Olof Palme, Enn Kokk om ett seminarium om Olof Palmes politiska gärning, Staffan Lindström om den samlade kunskapen i Netroots, (S)ebastians tankar om en titt åt höger, fler blogginlägg på Öppna kriskommissionen, Netroots, Politometern, Bloggar.se

Media: Ab, SvD 1, 2, Expr 1, 2, 3, DN, SVT

Intressant?