Jag ska så i dagens sista inlägg lyfta ett inlägg som jag har läst under förmiddagen och som handlar om socialdemokraternas eftervalsanalys som pågår just nu. Det är nämligen så att kriskommissionen har hållit ett seminarium under två dagar där bl a Lena Sommestad och Anne-Marie Lindgren medverkade med riktigt utmärkta anföranden. Marika Lindgren Åsbrink som bloggar på bloggen Storstad skriver så här:
Vi pratade om politik, om samtiden och framtiden, de stora frågorna. De riktigt stora frågorna. Det var öppna, prövande samtal mellan fruktansvärt kloka, resonerande människor. Jag lärde mig massor. Medias rapportering handlade dock om något hela annat – de vanliga spekulationerna kring vem som ska bli partiledare. Håhåjaja. Media – det är inte där det händer, om man säger så.Jag instämmer till fullo i det som Marika skriver, vill man vara med där det just nu händer saker skulle man alltså ha varit på Rönnebergaseminariet. Men om du nu mot förmodan liksom jag tyvärr har missat att följa intressanta diskussioner om politik, ideologi och värderingar; samt hur vi ska kunna tackla de utmaningar som vi kommer att tvingas ta itu med ja då kommer ett klipp här. Det är Sandro Scocco som talar om tillväxten i tjänstesamhället (klipp inlånat från Marikas inlägg om Rönnebergaseminariet):
Extra lästips: Peter Andersson har postat om en granskning av (sd) som är värd att följa (vilket jag instämmer i).
Bloggat: Veronica Palm om att det behövs en bred skatteutredning, Peter Andersson om är bränslet slut för Reinfeldts allians, Göran Johansson under uppmuntringar och glada tillrop, Peter Johansson om kommer Fi och PP att överleva sina skapares avhopp, fler blogginlägg på Öppna kriskommissionen, Netroots, Politometern, Bloggar.se
Intressant?
Efter valet så talar medierna om socialdemokratins totala förfall, men för egen del så känner jag för första gången i mitt tjugofemåriga liv att socialdemokratin börjar bli intressant. Äntligen känns det som att socialdemokratin vill någonting, och har idéer om hur detta ska kunna ske.
SvaraRaderaJag tror att många med mig varit less på en trött,livlös och visionslös socialdemokrati utan tro på sin egen ideologi. Nu när jag läser bloggar som ex. Lena Sommestads och SSU:s tidsskrift Tvärdrag så märker jag att något äntligen börjar hända.
Samtidigt händer saker inom Vänsterpartiet och MP kommer snart att få Gustav Fridolin som nytt språkrör. Sammantaget så bäddar det för en helt ny rödgrön samling som faktiskt kan engagera folket på riktigt och bädda för en verklig förändring efter 2014.
Nu funderar jag på att verkligen engagera mig i något rödgrönt parti, någon sådan lust har jag inte haft tidigare trots att jag avskytt Alliansen. För oppositionen har ju inte varit någon verklig opposition, skillnaden mellan Alliansen och de Rödgröna i valet 2010 var ju i princip bara bensinskatt och lite annorlunda fastighetsskatt, vem fan kickar igång på det?