Idag är det den 31 december, vilket i almanackan också benämns som nyårsafton; jag ska så i årets sista postning med drygt en och en halv timme kvar tills tolvslaget bjuda på ett klipp som jag tror många känner igen. Det är nämligen Grevinnan och betjänten eller som den heter på originalspråket (engelska) Dinner for one:
Jag hoppas innerligt att det trots allt blir ett gott nytt År för er ty förutsättningarna ser tyvärr olika ut; vilket Ett Hjärta Rött postade om i ett mycket bra och läsvärt inlägg för några dagar sedan. Nu laddar jag upp för det som komma skall, så på återhörande igen nästa år.....
Jag ska så här på årets sista dag faktiskt komma med ett lästips som är hämtat från Tvärdrags nummer 6 2010 med temat Det här är socialdemokrati och det är en artikel som är skriven av Lena Sommestad med anledning av den eftervalsdebatt som följt på det miserabla valresultatet för (s). Den finns inte på nätet men återfinns i pappersutgåvan av Tvärdrag 6/10 på sidan 22 och 23. Titeln är Socialdemokratin svek sina värderingar (utdrag):
Hur är det möjligt för ett parti som Socialdemokraterna att svika sina egna värderingar? Mitt svar är att partiets ledning befinner sig i ett förödande intellektuellt underläge. Nils Karlsson och hans kolleger i högerns många tankesmedjor har efter år av hårt arbete uppnått sitt mål. Socialdemokraterna har inte bara accepterat den verklighetsbild som högern har valt. Man har också underlåtit att ens försöka formulera någon egen.
Ja den analysen delar jag till fullo och även resten av Lenas eminenta artikel i ämnet tar fasta på det som är en av många orsaker till att det gick åt pipsvängen den 19 september. Så jag rekommenderar varmt att du skaffar Tvärdrag nummer 6 2010 och i morgon den 1 januari kommer ett lästips till, Gott Nytt År :-)
(youtube klippet är från ett seminarium arrangerat av Statsvetenskapliga föreningen vid Uppsala universitet den 8 december 2010)
Jag ska ta upp ett förslag till vilken person som ska pryda den kommande 200 kronors sedeln, det är något som Peter Johansson lade fram för några dagar sedan. Det är att Olof Palme ska föräras detta vilket jag lägger min röst på :-) Någon gång under 2011 vet vi vem som har valts ut. Nedan följer ett anförande av Olof Palme i riksdagen 1980 om den svenska modellen:
Likheten i det här fallet mellan dessa två företeelser är att båda smetar sig fast och är svåra att få bort. Varför denna rubrik, jo jag syftar på företaget Botrygg som försöker att tysta bloggaren Calle Fridén, som har bloggat om dålig arbetsmiljö på byggen där just Botrygg har haft ansvaret, med en stämningsansökan om förtal.
Nu får Botrygg allt mer av riktigt dålig PR förknippat med sitt företagsnamn och Peter Johansson har uppmärksammat detta faktum. Läs också mer på bloggen Nike Index, som gör en superb genomgång av hur läget för Botrygg blir alltmer negativt; hur länge ska man framhärda sin ogrundade talan mot Calle??
Extra lästips: Fastighetskungen Thomas Olsgården från Malmö tar verkligen det här med dålig PR till en riktigt låg nivå, då han tokskäller ut en journalist från tidningen Ångermanland. (Lyssna gärna på delar av intervjun, obs varning för riktigt obscent och fult språk!)
Jag ska så ta upp det faktum att den moderatstyrda minoritetsregeringen och dess högste politiske företrädare statsminister Fredrik Reinfeldt (m) för ett tag sedan stack ut hakan i debatten kring kvinnors sysselsättningsgrad. Fredrik menade att det där med ofrivillig deltid är ett problem för många kvinnor, tala om att slå in en öppen dörr! Men att ta till sig redan lagda förslag som skulle göra läget bättre är det sämre ställt med; för Kommunal har lagt fram ett superbt fempunktsförslag:
1) Rätt till heltid. Den enskilt viktigaste reformen är att ge de kvinnor som idag arbetar ofrivillig deltid rätt till heltid. Arbetsmarknadens parter har inte löst problemet. Därför behövs det en lagstiftning om en stärkt rätt till heltid i lagen om anställningsskydd, så att heltid blir en rättighet och deltid en möjlighet.
2) Barnomsorg på obekväm arbetstid. Många arbetar regelmässigt både kvällar och helger. Det gäller i många traditionella industrijobb, men det gäller också i den växande servicesektorn. Samtidigt visar Skolverket att 6 av 10 kommuner inte erbjuder barnomsorg utanför kontorstid. Det är hög tid att lagstifta om en tidsneutral barnomsorg som finns tillgänglig när föräldrarna arbetar.
3) Fler anställda i förskolan. Många föräldrar upplever att det är för stressigt för barn att gå heltid i förskolan, och känner sig därför tvingade att hämta sina småbarn tidigt på dagis – och därför gå ned i arbetstid. Att vissa föräldrar själva väljer att tillbringa mer tid med barnen och därför jobba deltid under småbarnsåren är självklart inget att orda om. Men när föräldrar upplever att personaltätheten är så låg så att barnen inte kan gå heltid i förskolan då har ett av förskolans grundläggande uppdrag – att ge föräldrar möjlighet att kombinera arbete och familj – misslyckats.
4) Bygg ut äldreomsorgen. Många kvinnor axlar, utöver sitt ansvar för sina egna barn och hem, också ett stort ansvar för omsorgen om sina föräldrar, men också ofta för sin makes föräldrar. Under senare år har flera forskare uppmärksammat att anhörigas omsorgsinsatser för äldre har ökat i takt med att den offentliga äldreomsorgen når allt färre av de äldre, och att det är främst kvinnor som har fått ta detta ansvar.
5) Slopa vårdnadsbidraget och tredela föräldraförsäkringen. En jämställd arbetsmarknad förutsätter ett jämställt familjeliv. Regeringen har stannat av processen med fler och fler pappamånader och i stället infört ett vårdnadsbidrag – ett bidrag som aktivt uppmuntrar kvinnor att inte arbeta och cementerar traditionella könsroller. Ska man stimulera ett jämställt föräldraliv behöver vårdnadsbidraget rivas upp och föräldraförsäkringen tredelas.
Där har du de nödvändiga verktygen Fredrik för att genomföra en förbättring för alla de kvinnor som befinner sig i en ofrivillig deltid och som vill gå upp till heltid. Detta skriver Annelie Nordström ordförande i Kommunal och Emma Lennartsson tillträdande chefsekonom på Kommunal i en debattartikel i Aftonbladet, men frågan är om den politiska viljan finns där hos den moderate statsministern och hans regering?? Jag menar att tyvärr snackas det mycket och sker ytterst lite verkstad från Reinfeldt i en av de mest centrala välfärds och jämställdhetsfrågorna denna sida millennium skiftet....
Jag ska nu grotta ned mig i den betydelse som väljarbasen har för att ett parti överhuvudtaget ska kunna fortleva, denna grupp brukar också kallas för kärnväljare. Det har under de senaste veckorna kommit flera opinionsmätningar, som visar att exempelvis centern har det riktigt tufft just nu men icke att förglömma det har också vi socialdemokrater. Sandro Wennberg skriver i ett mycket bra inlägg:
Men kan man verkligen påstå att Socialdemokraterna på lång sikt har förlorat väljare? Nej, egentligen inte. Partiet har inte förlorat väljare, utan en stor del av dem som har röstat på Socialdemokraterna under partiets livstid har de facto dött. Det är ju inte så konstigt. Väljare föds och väljare dör. Problemet är istället att Socialdemokratin inte har vunnit de nya väljare som har kommit att utgöra den så kallade väljarkåren, eller rättare sagt – det svenska folket. (...) Skälet till att S inte har vunnit de nya väljarna är att S sedan en längre tid inte längre har det där framtidsprojektet. Där där nya folkhemmet som alla fortfarande talar om som Det Stora Projektet. Och därför är det dags för S att återigen börja titta på sin ideologi och hur denna kan utgöra stommen i det nya projektet. Ett projekt som utgår från människan och där siktet är högt ställt inför framtiden. Där djärva mål sätts och där tangentens riktning bara ses av dem som ska ta ställning till partierna – morgondagens väljare.
Jag rekommenderar således varmt att du läser resten av Sandros inlägg och jag avslutar med ett youtube klipp som är från Statsvetenskapliga föreningen vid Uppsala universitet som den 8 december i år bjudit in progressiva debattörer och politiker till ett seminarium. En av dessa Lena Sommestad (s) redogör mycket ingående för vad som är utmaningen för socialdemokraterna men också möjligheterna att åter ta taktpinnen från högern:
Jag läste om det i förbifarten igår eftermiddag på nyhetswebben att fem personer hade anhållits misstänkta (därav tre svenska medborgare) för att ha varit på väg att attackera både Jyllandspostens och Politikkens redaktionslokaler i Köpenhamn. Det är förstås inte alls ok att försöka att kväsa den fria debatten och yttrandefriheten genom att tillgripa våldshandlingar i form av terror, bara för att visa att det inte är ok att avbilda profeten Muhammed.
Det kan man framföra ändå utan att kallblodigt döda journalister på en tidningsredaktion, men det leder också fram till en fråga vad blir följderna av detta gripande? Riskerar inte majoriteten av Sveriges muslimer som inte överhuvudtaget har med saken att göra nu utsättas för starkt främlingsfientliga och islamofoba yttringar? Jo den risken finns där och kan mycket väl förvärras men hur stor den är kan jag inte sätta fingret på. Jag läser så Annarkia som skriver:
Det är en ny tendens att svenska medborgare skulle planera och utföra terrordåd i Norden menar Magnus Norell, terrorismforskare. Personligen tycker jag att det är skrämmande om så är fallet då samhällsklimatet kommer att bli ännu kallare och ger utrymme för ökad främlingsfientlighet och rädsla.
Ja det är något som jag också är rädd för att vi får se mer av nu efter det här gripandet och frågan är vad är det för människosyn som poppar upp? Det finns redan nu politiska mörkerkrafter som har kommit in i Sveriges riksdag med ett starkt islamofobiskt och främlingsfientligt budskap, som sorgligt nog kan vädra rejäl morgonluft just nu. Alla våldshandlingar ska beivras å det bestämdaste, men det måste vara tydligt varför man från polisiära myndigheter agerar på ett visst sätt. Risken är annars att vi får ett samhälle som liknar det George Orwell tar upp i boken 1984, detta tar Kulturbloggen upp i ett mycket bra inlägg:
Ja, det är förfärligt och det är vidrigt med terrorism. Men det är vidrigt med alla våldsbrott. Och jag tycker vi har rätt att kräva mer transparens. Jag säger inte att det inte finns människor som planerar sådana våldsbrott som idag kallas terrorbrott. Men jag säger att jag är orolig för att jakten på terrorister gör att våra lagar ändras så vi förlorar personlig integritet och får ett Storebrorssamhälle. Jag säger också att vi bör ha mer transparens när det handlar om polisens jakt på terrorister. Vi får inte tappa rättsäkerheten i jakten på terrorister.
Jag har via HBT-sossen fått se följande klipp i den politiska satirens tecken; det är SVT:s humorgäng Grotesco med bland andra Henrik Dorsin som medverkar:
Jag har sysslat med politik i en eller annan form sedan mitten på 1990-talet och det har blivit allt tuffare för den som ger sig in i politiken; då tänker jag inte främst på att man kan få mothugg från politiska meningsmotståndare för det hör liksom till när man sticker ut hakan. Det handlar om de allt fler hot och våldsdåd som riktas mot politiker något som Johan Westerholm tar upp i en postning:
Det öppna samhället innebär tyvärr att de som väljer att inneha ett förtroendeuppdrag förr eller senare utsätts för obehagligheter på det ena eller andra sättet av personer eller organisationer som har allt annat än respekt för andras åsikter eller demokratiska grundvärderingar för ögonen. De som tycker att prislappen är omotiverad eller att ens förekomsten är relevant gör livet för enkelt för sig. Jag har tyvärr personlig erfarenhet av konsekvenserna av ett politiskt engagemang. Såväl inom familjekretsen som rent yrkesmässigt. Och få förstår vad det innebär att leva med anonyma hot, obehagliga försändelser och den ständiga känslan av att vara övervakad. Bara för att den personen vågar stå upp för sina och andras åsikter.
Men att låta bli att hålla säkerhetsnivån uppe för de politiskt engagerade för det måste få kosta eller att ta detta i intäkt för att i samma andetag också kränka den enskildes integritet med omfattande massövervakning är precis som Johan skriver en mycket farlig väg att ens beträda. Därför finns det all anledning att vara på alerten i denna mycket viktiga fråga för både demokratin och vår personliga integritet hänger på det....
En hektisk dag är nu till ända och jag läser så direkt bloggrollen och här finns det faktiskt en del att sätta tänderna i, ta exempelvis det här med den moderatstyrda minoritetsregeringen som före valet lovade att inte höja dieselskatten för det skulle ju slå mot Sveriges åkerinäring. Men nu verkar sagda regering och den sakpolitiskt ansvarige finansminister Anders Borg ha glömt det storvulna löftet, vilket Roger Jönsson har postat om:
I valrörelsen lovade Fredrik Reinfeldt att inte höja bensin- eller dieselskatten under den mandatperiod som nu har startats. Vad händer? Jo, detta vallöfte bryts nu av alliansen. Dieselskatten ska höjas med 25 öre nästa år och sedan med 25 öre till. Alltså 50 öre på två år, förutom den årliga indexuppräkningen. Det är ett svek mot landets åkare och lantbruket. För samma argument som Anders Borg använde sig av skulle man kunna använda sig av nu. Högre dieselpris kommer att fördyra för åkerinäringen. Åkerinäringen måste ta igen de ökade kostnaderna och det sker genom att dels avskedas personal samt att nyanställningar hålls på en mycket låg nivå, dels som priserna höjs på frakten. Högre fraktkostnader leder till att andra som får sina varor transporterade måste hämta hem detta genom att i sin tur höja priset på sina varor och tjänster. Vi konsumenter får betala.
Men det verkar som om det inte alls bekymrar statsminister Fredrik Reinfeldt (m) och finansminister Anders Borg (m) och vad gör väl lite dyrare skattekostnader för de svenska åkerierna? Det är tyvärr inte den första gången som alliansen, som de vill att vi ska kalla dem för, bryter ett vallöfte och jag undrar också hur i all friden tror man sig kunna komma undan med detta?
Jag ska ta upp ett mycket angeläget ämne och det är den sjuka sjukförsäkringen som tyvärr fortsättningsvis kommer att vara precis lika sjuk som förut; beslutet i riksdagen (scrolla ned till paragraf 15) blev det att de rödgrönas förslag till fundamentala förbättringar röstades ned och därmed får de utförsäkrade sjuka fortsättningsvis gå till socialkontoret för att där ansöka om socialbidrag. Jag läser nämligen oroväckande nyhetsartiklar om att socialbidragsberoendet ökar runt om i landet; det är något som Eva Hillén Ahlström uppmärksammar mig på hur det ser ut i Jämtlands län. Det ser inte alls bra ut i Bräcke och Länstidningen skriver så här:
Hårdast drabbat är Bräcke kommun. Under det tredje kvartalet betalades 1 221 000 kronor ut i socialbidrag. Det är en ökning med 24 procent jämfört med förra året. – Det handlar om de nya reglerna för sjukförsäkringen och a-kassan i kombination med lågkonjunkturen, säger Lennart Liljedahl, socialchef på Bräcke kommun. (...) Under 2011 tror Lennart Liljedahl att socialbidragen kommer ligga kvar på samma höga nivå. – Jag ser ett delat rike. De som har ett jobb och försörjning. Men det blir fler och fler som inte tillhör de som har jobb, säger han.
Jag vill egentligen bara skrika rätt ut av ilska över hur den moderatstyrda minoritetsregeringen och dess sakpolitisk ansvarige socialförsäkringsminister Ulf Kristersson (m) river ned en av hörnpelarna i den svenska modellen som sjukförsäkringen de facto är. Dessa cyniska och iskalla nypor får Jan Gustafsson svårt njursjuk med grav synnedsättning och till det rullstolsburen verkligen känna på:
Men det tyngsta ansvaret för att det ser ut som det gör för just Jan Gustafsson och drygt tiotusen utförsäkrade sjuka åvilar statsminister Fredrik Reinfeldt (m) som än så länge bara duckar för detta. Men det hjälper inte att bara hålla sig undan och låta Ulf Kristersson ta all svidande och berättigad kritik; någon gång kommer också ansvar att utkrävas också av dig Fredrik.....
Jag har under morgonen läst en del tidningsartiklar och till det några blogginlägg som handlar om den socialdemokratiska förnyelsen och vem som ska bestämma hur när och var den ska ske. För det finns många som tycker till även från det borgerliga lägret om hur vi ska göra för att förnya oss, men jag ser helst att vi sköter detta själva för den gamla ordstäven ju fler kockar ju sämre soppa gäller också här. Det finns som sagt också kloka och insiktsfulla inlägg i debatten och jag läser så ett sådant inlägg av Johan Westerholm:
Så, hur vi ska gå tillväga är i min värld rätt klart. Vi förhåller oss till vår ideologi, samhällsutvecklingen och väljarna när vi mejslar fram vår politik för valen 2014 och 2018. Vi väljer en partiledare som kan klara av att bryta igenom mediebilden och vi utnyttjar Fredrik Reinfeldts svagheter från och med nu. Ungefär så. Och på våra villkor som sagt, inte moderaterna och inte Fredrik Reinfeldts villkor vilket mången S-debattör verkar tycka. Gör vi som dessa säger, då är (S) slut som politisk kraft i svensk politik.
Jag delar Johans analys för socialdemokraterna har verktygen att ta sig ur den mycket djupa svacka som vi befinner oss i just nu och att då snegla för mycket åt moderaterna och ta "hjälp" därifrån kommer att göra hela arbetarrörelsen en klassisk björntjänst. Jag har själv varit inne på det flera gånger; genom att fokusera på och använda oss av den socialdemokratiska ideologin och värderingarna, sätta samman en berättelse som väljarna av idag och imorgon kan ta till sig kan vi få till en politik för ett Sverige där ingen ställs utanför vilket sker idag....
Extra lästips:Lena Sommestad har postat om vilken verklighetsbild ska bära socialdemokratisk politik och Eva Hillén Ahlström har postat om att fattiga Bräcke toppar Länstidningen med en trist nyhet....
Jag har noterat att utrikesminister Carl Bildt (m) har ylat om att hans blogg måste ha utsatts för en hackerattack då det förekommit reklam för förmedling av ryska fruar med mera. Men det har nu visat sig vid en närmare granskning att den blogg som Bildt använder (Wordpress) har reklam insprängt mellan inläggen, som exempelvis Metrobloggen också gör och för att slippa detta måste man betala den höga avgiften på knappt 300 kr om året (!!) Jojomen detta har inte Bildt råd med och jag läser så Alliansfritt Sverige:
Peter Sunde reder ut den så kallade hackerattacken genom att lyfta fram bloggverktygets användarvillkor:
”To support the service we may occasionally show ads on your blog, however we do this very rarely. You can remove ads from your blog for a low yearly fee. We also have an option for high traffic blogs to show their own ads.”
Så i klartext: Bildt har inte blivit hackad. Han är bara för snål för att betala mindre än 300 kronor per år för annonsfritt Wordpress. Därför varvas Sveriges utrikespolitiska ställningstaganden med annonser för ryska fruar.
Ja där ser man vad det i slutändan handlar om d v s om en gniden mycket välbetald och kapitalstark utrikesminister som inte har läst användarvillkoren för Wordpress ordentligt.....
Det är genom att backa med aktern in i framtiden, som den moderatstyrda minoritetsregeringens högste politiske företrädare statsminister Fredrik Reinfeldt (m) tror sig kunna få Sverige att stå pall inför de allt tuffare utmaningar som väntar oss. Att backa är alltid riskfyllt och gör man det med fart är det etter värre; för det kommer alltid något som man inte räknar med och så kraschar det. Jag läser så en klockren analys av Roger Jönsson:
Fredrik Reinfeldt och moderaterna vill gärna framstå som framtidens parti som är ”nya” och har tolkat samtiden på rätt sätt. En politik har presenterats och fåtts att framstå som fräsch och nytt. Vid en närmare titt går det att se att så är inte fallet. ”Nya moderaterna” bygger sin politik på gårdagens lösningar, även om den är uppdaterad till vissa delar.
Det är samma gamla beprövade och dyra skattesänkningar som de s k nya moderaterna går fram med. Det håller inte om vi ska kunna tackla det faktum att vi får allt fler äldre och allt färre i yrkesverksam ålder. Här har vi socialdemokrater en jättechans att göra något, men det gäller att knyta samman den socialdemokratiska ideologin och värderingarna med den tid som vi lever i. Således en utmaning som heter duga men ska Sverige vändas på rätt köl och möta framtiden på rätt sätt; ja då gäller det att undvika kostsamma och föråldrade genvägar á la Reinfeldt.....
Jag har många gånger skrivit om den sjuka sjukförsäkringen därför att jag upprörs mycket över hur den moderatstyrda minoritetsregeringen har agerat och agerar, genom att utförsäkra tiotusentals sjuka rätt ut i fattigdom med tillhörande socialbidragsberoende. Dock har inte detta nått fram till alla och många reagerar inte längre över det som sker, vilket kanske Fredrik Reinfeldt (m) säkerligen förnöjsamt gnuggar sina händer åt. Jag läser så ett inlägg av Marika Lindgren Åsbrink som bloggar på bloggen Storstad:
Det är en bild som jag också delar de som har fått det bättre ser bara att man har fått det och bryr sig inte att det är pengar som kommer från de sjuka, de arbetslösa eller från landets pensionärer. För vi lever i ett form av zombieliknande samhälle där vi trampar på och trampar på utan att ens ägna en sekund åt eftertanke eller reflektion. Berättelserna har tystnat har ni tänkt på det? Så länge som en diskussion eller berättelse fortgår är det ett tecken på att en relation från familjenivån och uppåt till hela samhället är sund och vital; när det blir tyst betyder det att något är inte som det ska vara. Detta är något som HBT-sossen spinner vidare på i sin postning:
Vi socialdemokrater måste skapa en sammanhållen berättelse som tar sitt avstamp i vår ideologi och våra värderingar, men som är anpassade till vår samtid. Vi kan skapa hundratals lapptäcken, vi kan komma med lösryckta citat, men den där stora, episka romanen saknas...
... men, vad jag även har insett, är att vi saknar berättare. Inte bara en (läs partiordförande) utan fler berättare.
Jag ska slutligen anknyta till rubriken, som kommer från Joe Hills Luffaren eller som den heter på engelska The tramp och så ser det tyvärr ut i dagens iskalla och moderatstyrda Sverige. Så är det ta mig f*n dags att snacka mer ideologi och värderingar och binda samman detta med den tid vi de facto lever i för så här kan vi inte ha det:
Jag skrev för ett tag sedan om att bloggaren Calle Fridén hade fått en stämningsansökan riktad mot sig efter att han helt i enlighet med den grundlagsskyddade yttrande och åsiktsfriheten postat ett inlägg om arbetsmiljön på byggen där företaget Botrygg haft ansvaret. Det var min fromma förhoppning att man från Botryggs sida skulle ta reson och göra en pudel, men icke sa Nicke vilket framgår av följande inlägg som Calle Fridén har skrivit. Men Calle har också fått ett starkt stöd från alla håll och kanter:
Jag måste tacka för allt stöd jag fått - det här rörde upp en del kan jag säga. Helt plötsligt var mitt namn och Botrygg de mest sökta på knuff.se, och från att ha varit en blogg med ett par hundra besökare om dagen blev det ETT PAR TUSEN! Och stödet kommer från alla politiska håll kan vara värt att betona; det här kom att handla om vad man får tycka. (...) Däremot finns det all anledning att återkomma till VAD man kan skriva, vad man får säga och hur man får yttra sig. Att bli stämd är inte farligt. Det är när man slutar tycka saker som det blir farligt.
Jag instämmer helt i det som Calle skriver om vad som är viktigt i sammanhanget och när jag läser Peter Johanssons postning i ämnet nickar jag instämmande i hans avslutade fråga:
Så när mörkret lagt sig över ett snötäckt Ronneby ska jag ta upp en fråga som så här i juletider är högaktuellt ja egentligen är det så även under resten av året. För det är den moderatstyrda minoritetsregeringen och dess sjuka sjukförsäkringspolitik, som har lett till att tiotusentals sjuka har fått lämna sjukförsäkringen fattiga och desperata. Det är ett nytt fattig Sverige som växer fram och Ett Hjärta Rött skriver:
Ja, Reinfeldts regering har sannerligen gjort ”inbrytningar brett i välfärdsfrågor”….. Man har, på bara fyra år, lyckats bryta loss och rasera de mest grundläggande byggstenarna i den svenska välfärdsmodellen; a-kassan och sjukförsäkringen. I ”arbetslinjens namn” har man kastat oss ned mot botten i de flesta välfärdsligor.
A-kassan – har halkat ned till en jumboplats bland OECD-länderna. Fortsätter det på samma sätt i två år till kommer färre än 25 procent av alla arbetslösa att ha någon a-kassa alls.
Sjukförsäkringen – Sverige har numera de hårdaste reglerna av alla OECD-länder för sjukersättning (förtidspension) och bara Mexico har i dag ett lägre inflöde i förtidspension än Sverige av OECD-länderna.
Vi ser alla fram emot ett Gott Nytt År… låt oss bara hoppas att Regeringen Reinfeldts ”inbrytningar brett i välfärdsfrågor” är över nu – för alltid!
Ja det hoppas jag också av hela mitt hjärta, för jag har sett med egna ögon i ansökningsbreven till Svenska kyrkan i Ronnebys fondkommitté; att ropen efter hjälp från utförsäkrade sjuka/arbetslösa och pensionärer med skamligt låga pensioner bara har blivit fler och fler under de senaste åren. Snart är det nytt år och vägen mot ett Sverige som sätter solidaritet, medmänsklighet och jämlikhet är tyvärr väldigt lång; men för var dag som går kommer vi ett litet steg närmare nästa val. Jag bjuder så avslutningsvis på några klipp som är från en långfilm om Emil i Lönneberga då Emil tog saken i egna händer och bjöd in traktens fattighjon på ett riktigt annandag juls kalas eller som avsnitten heter i sin helhet det stora tabberaset i Katthult:
Jag läser så om att Vellinges största parti moderaterna nu ämnar göra som sina partikompisar i Täby redan har gjort och fällts för i rättsliga instanser; det handlar om att sälja av kommunala skolor utan budgivning vilket strider mot lagen. Men den skiter de styrande moderaterna i Vellinge i och går fram med förslaget ändå och laglösheten á la wild wild west har så slagit rot i Skånes sydvästliga hörn Peter Johansson skriver:
Moderaterna skriver i sitt handlingsprogram ”Grundprinciperna ska vara att svensk lag gäller lika för alla”, men det gäller tydligen inte när det gäller ”avknoppningar”. Då finns det andra hänsyn som skall tas. Jag hoppas någon Vellingebo har ryggrad nog att överklaga ”avknoppningen”.
Det hoppas jag också för det får inte vara så att man, som i det här fallet ett politiskt parti, självsvådligt väljer vilka lagar man ska följa eller inte. Ja det är rent av ett mycket dåligt föredöme eller vad säger du om detta uppenbara lagtrots Lars-Ingvar Ljungman (m)??
Under julhelgen tog så Ylva Johansson bladet från munnen och ställde sig till förfogande för att vara en del av socialdemokraternas ledning efter extrakongressen i mars månad nästa år. Det känns ur en aspekt bra att hon har gjort det för det är inget fel att säga att man är intresserad av att ställa upp; men det får inte leda till att vi får primärliknande val där de mest kapitalstarka kandidaterna får fördel framför dem som inte lyckas lika bra med pengainsamlandet. Jag läser flera blogginlägg i ämnet och så här skriver Johan Westerholm:
Jag läste att du vill vara med och leda partiet i framtiden. Jättekul, jag trodde nog att du skulle vara en av dom som vill göra det. Tyvärr tror jag att alla 60 som idag leder partiet vill det dom med, de kommer inte vilja flytta på sig frivilligt – de flesta kommer slåss med näbbar, klor och alla smutsiga trick som finns i boken för att kunna komma ifråga. Men som sagt, jättekul. Tyvärr ser jag ett jättestort problem för dig och alla andra som ser sig som självklara politiska ledare. Vi andra som ska tycka till om er vet inte vad ni vill. Ja, förutom att ni vill leda partiet och ha makt. Makt är inte fel i min värld, men för att jag ska känna mig trygg i att ge dig den makten så måste jag veta lite mer.
Just det för det är en sak att säga ja jag ställer upp i valet till socialdemokraternas partiledning och en helt annan att också lika öppet tala om vad man står för och vilka tankar med mera som man har. För säger man A så kommer det obligatoriska förhållandet att man också måste säga B och än så länge har inte Ylva gjort det sistnämnda och klargjort sin politiska programförklaring men det kanske kommer på hennes blogg? Så kom igen nu Ylva, bollen ligger på straffpunkten och vi är många som väntar.....
Jag läser så på eftermiddagskvisten om att det fortgår minst sagt uppseendeväckande sätt som ledande befattningar inom primärvården i Region Skåne tillsätts; är du en broder i frimurarlogen så är det raka vägen in före alla andra och kanske mer lämpade kandidater.
Det finns mer att läsa i följande artikel i Skånska Dagbladet; men mycket fundersam blir jag och hoppas verkligen att detta inte är legio i övriga landsting.....
Det är tydligt att man ifrån de amerikanska storbankernas sida är riktigt byxis inför de kommande dokument som Wikileaks ämnar lägga upp på nätet lagom till nyår, för nu agerar man på alla fronter med att på alla sätt försvåra för Wikileaks att finansiera sin verksamhet. Det är också så att de redan läckta dokumenten har retat upp mäktiga ekonomiska intressen, som också leder till att banksektorn drar åt tumskruvarna kring Wikileaks. Det är med andra ord upplagt för en batalj lagom till nyåret och Kulturbloggen skriver om detta:
Men det finns förstås mycket oroväckande i detta. Wikileaks är ännu inte fällda för något brott. Att en av deras frontfigurer är misstänkt för ett brott är självklart inte något argument i sammanhanget. Bankerna har låtit sexförbrytare använda banktjänster så länge bankväsenden har funnits. Fast bankerna struntar förstås i om Julian Assange begått något sexbrott eller inte. Det är de avslöjanden som Wikileaks gjort som sticker i ögonen. Och helt klart har amerikanska multinationella storföretag satt nageln i ögat på sina kompisar bankerna och tvingat dem till att strypa Wikileaks.
Det rör sig förstås om mycket mer än bara ekonomiska sanktioner mot Wikileaks. För det handlar om hur USA agerar på den internationella scenen och drar i tåtarna, för att andra länder som exempelvis Sverige ska agera för att man från amerikanskt håll ska bli nöjda. Det handlar om den alltmer sofistikerade massövervakningen, som sker i vår vardag vilket kan vara alltifrån var, när och hur vi använder Internet till "gammal hederlig" kameraövervakning på allt fler ställen. Kampen står nu mellan de som sitter på den ekonomiska makten och yttrandefriheten/demokratin; en hård kamp där du och jag befinner oss mittemellan....
Jag ska så i det första inlägget för dagen uppmärksamma att Svenska Dagbladets ledarskribent Per Gudmundsson åter är i gasen med ett riktigt klavertramp om Broderskapsrörelsen där de kristna socialdemokraterna är organiserade. Det är ett ledarinlägg som tydligt tar sin utgångspunkt i misskrediterandets "ädla" konst; då Per gör en alltför enkel, farlig och dito ytlig analys av skillnaderna mellan synen på HBT-frågor i Broderskapsrörelsen och muslimska vänsterkretsar. Jag läser så ett svarsinlägg av Peter Weiderud:
Det är förmodligen första gången som Svenska Dagbladet försöker angripa Broderskapsrörelsen från vänster på ledarplats. Det är modigt, på gränsen till dumdristigt, av den ledarplats som genom åren haft klackarna djupast i marken vad gäller utvecklingen av mänskliga rättigheter, att försöka slå en politisk rörelse som sedan vi bildades 1928 tillhört frontlinjen för MR-utvecklingen i vårt land. Gudmundsons resonemang visar på stor okunnighet om vad religion är, en statisk syn hur politik formas och total oförståelse om vad folkrörelsearbete är. I detta känner vi igen oss i Svds ledare.
Jag rekommenderar läsning av hela Peters svarsinlägg och kan till sist konstatera att det mycket viktiga och dito superba arbete som Broderskapsrörelsen driver i HBT-frågor på sikt kommer att göra skillnad till det bättre också i de religiösa samfund, som fortfarande inte fullt ut respekterar HBT-personers fri och mänskliga rättigheter....
Idag är det söndag den 26 december och det innebär att det är annandag jul; då är det ofta så att man ska äta upp det, som återstår av julbordets alla läckerheter förutsatt att man har något över från julaftonens julbord vill säga. Det har nu blivit dags för den tredje och sista delen av Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton:
Imorgon är jag åter tillbaka med inlägg som på ett eller annat sätt knyter an till det som står på agendan, god fortsättning på julhelgen!
Idag är det den 25 december och det är juldagen. Klockan har slagit tolv och jag ska nu bjuda på ännu en digital julklapp i form av den andra delen av Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton:
Jag önskar mina läsare en fortsatt god fortsättning på julen och i morgon publiceras den tredje och sista delen av Karl-Bertil Jonssons jul.....
Idag är det inte bara juldagen det är faktiskt lördag också; det betyder att det ska bli ett humoristiskt klipp med anknytning till den helg vi är mitt uppe i. Det blir ett klipp med gänget bakom humorserien Kvarteret Skatan och vi får se ett minst sagt skruvat och galet julfirande:
Idag är det julafton och datumet som skrivs in i kalendern är fredagen den 24 december. Jag kommer inte att blogga i någon större omfattning under helgen eller kolla mailen heller för den delen; men ändå ska jag bjuda på en julklapp fast i digital form. Det blir den första delen av klassikern Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton av Per Åhlin och Tage Danielsson; med den önskar jag förstås mina läsare en riktigt riktigt god jul:
Del två i "serien" om Karl-Bertil Jonssons julafton publiceras på juldagen och den tredje och sista delen kommer att publiceras på annandag jul. Så till sist vill jag rikta en liten maning så här på självaste julafton; tänk på att det är samvaron med och vänligheten gentemot varandra som i slutändan är just det som julen i grund och botten handlar om. Men det är också icke att förglömma barnens stora högtid, vilket de föräldrar som är utförsäkrade sjuka och/eller utförsäkrade arbetslösa bistert får känna på:
