Massarbetslöshet, ökat socialbidragsberoende och en svunnen folkrörelse....

(illustration: Robert Nyberg)

Jag satt precis för en stund sedan och läste de lokala morgontidningarna, då jag slog upp Sydöstran fanns det en artikel på sidan två i del A och en intervju med Jan-Anders Lindfors ordförande IF Metall Östra Blekinge. Den fångade direkt mitt intresse. Det handlar om att det ökade socialbidragsberoendet till den största delen inte beror på sociala problem som man kan förledas att tro utan om att arbetslösheten är så fruktansvärt hög:

Hälften av alla blekingar som får socialbidrag får det på grund av arbetslöshet, inte sociala problem. Ronneby har den största andelen.
Sex av tio som får socialbidrag i Ronneby är arbetssökande. Andelen som inte kan försörja sig på grund av sociala problem är bara sju procent. (...) – Siffrorna speglar det som hänt i trygghetssystemet de senaste åren och den tuffa arbetsmarknaden. Den som blir sjuk eller mister sitt jobb hamnar ofta i en mycket besvärlig ekonomisk situation. När det gäller de unga är det många som inte hunnit kvalificera sig till a-kassa över huvud taget. Det är inte ovanligt att föräldrarna måste fortsätta försörja sina barn även när dessa fyllt 20. (Jan-Anders Lindfors, egen notering)

Det Sverige som har tagit form under de senaste åren har blivit allt kallare och tuffare; det beror i mycket hög utsträckning på beslut som den moderatstyrda minoritetsregeringen har fått igenom i riksdagen, men en del faller faktiskt på oss socialdemokrater från den tid vi satt i regeringsställning. Det finns all anledning att idka självkritik också nu i dessa eftervalsanalyserande tider och Peter Högberg har i ett bra och dito läsvärt inlägg skrivit om varför det är essentiellt att göra det:

Socialdemokratin var en folkrörelse när det bildades och vi byggde ett samhälle på sidan av det borgerliga samhället. Vi skapade Arbetarkommunen som ett alternativ till den borgerliga kommunen. Arbetarrörelsen byggde kooperativa företag som såg till medlemmarnas intressen fram för kapitalets. Vi startade organisationer so skulle bevaka och lobba för arbetarens intressen. Vi byggde samlingspunkter för både nöje och det politiska samtalet. VI startade insamlingar för att stödja våra sjuka och arbetslösa kamrater. Men sakta, vart efter vi fick inflytande och makt, så fördes mer och mer över på staten som vi blev en del av. Staten blev vi och de som vi tagit ansvar för i kvarteret fördes över till en tjänsteman någon annanstans. Vi behövde inte längre engagera oss. Någon annan gjorde det. Här så började också socialdemokraterna tappa mark.

Bloggat: Peter Andersson om att det är bra om SSU bidrar till den politiska förnyelsen också, Johan Westerholm om socialdemokratisk förnyelse, Peter Högberg om en organisation för medlemmarna och inte för de försuttna, fler blogginlägg på Netroots valanalyser, netroots, rödgrön.se vår samarbetsblogg, politometern, bloggar.se

Media: Aftonbladet, Vimmerby Tidning

Intressant?