NATO och Afghanistan två svåra knäckfrågor för alliansen...

Den moderatstyrda regeringsalliansen har i två frågor, som har med försvaret att göra, det riktigt svårt fast på lite olika sätt. I det ena fallet som är relaterat till NATO är det nästintill omöjligt att få besked om var står egentligen Fredrik Reinfeldt och hans regering för slags linje? Alliansfritt Sverige har under dagen haft koll på moderaternas presskonferens om försvaret och nej det kom inget besked om NATO (utdrag):

Alliansen är överens om att det inte blir nya anslag till försvarsmakten trots att samtliga borgerliga partier under sommaren har försök plocka röster på just detta.

Alliansen kan inte meddela om Sverige ska gå med i NATO eller inte.

Alliansen berör inte det faktum att Folkpartiets försvarspolitiske talesperson Allan Widman är av åsikten att försvaret försämrats rejält under fyra år med borgerligt styre.

Likadant är det i frågan om Afghanistan fast här har man från alliansens sida i och för sig levererat ett besked om att Sverige ska förbli kvar med trupp och t o m utöka (!!) insatsen. Men det är mot allt sans och vett då det afghanska samhället behöver byggas upp i civilt avseende med allt vad det innebär i form av utbildningsmöjligheter för barn och unga och infrastruktur; men det har således den moderatstyrda regeringen valt att bortse ifrån. På kort sikt kan man eventuellt vinna en del på att gå in med militära medel men på längre sikt krävs det att civilt bistånd sätts in annars kommer kriget bara fortgå och fortgå. Johan Westerholm skriver följande om alliansens Afghanistan besked och hans kritik har en annan men likväl mycket intressant vinkel (utdrag):

Vad Alliansens representanter vill göra är då att okritiskt sända mer trupp inom ramen för nuvarande kostnads- och budgetnivå. Utan analyser av vare sig de globala eller lokala skeendena - att hänvisa till ett försvarsbeslut 2013- 2014 är att negligera problematiken och att inte ta ansvar för det kaos som nu råder i Försvarsmakten. Ett kaos där Alliansen allena bär ansvaret. Och det är nu, exakt här, jag allvarligt måste ifrågasätta kompetensen hos dess representanter. Sten Tolgfors (M) bär ansvaret för en försvarsreform där slopad värnplikt (sedan 1. Juli) nu ska ersättas av en personalförsörjning som inte är operativ förrän tidigast 2012. Det juridiska ramverket för att kunna rekrytera som Riksdag och Regering med Allliansmajoritet beslutat om är nämligen inte klart förrän dess. Det finns alla skäl i världen att nu ta ett djupare spadtag. Regeringen är nära att knäcka ryggraden på Försvaret genom att samtidigt som personalförsörjningen är kaosartad besluta om att organisera om Försvaret till fyra regionala myndigheter. Detta borde vara en varningsklocka om något för alla de som säger sig vara försvarsvänner eller intresserade av ämnet.

Istället för att ta reson och ta det politiska ansvaret ägnar sig moderaterna åt att helt och hållet förvränga argumenten och siffrorna; allt i syfte att försöka svartmåla de rödgrönas politik. Det har förnämliga gänget på Alliansfritt Sverige noterat och mer om det kan du läsa här. Det är tydligt att det är oerhört tungt rent av mödosamt för borgarna att regera Sverige; om 46 dagar ska vi entlediga dem och istället välja en socialdemokratiskt ledd rödgrön regering med Mona Sahlin som statsminister. I klippet nedan framstår behovet av ett regeringsskifte med all tydlighet; vi ska inte idka affärer med diktaturer:



Bloggat: De rödgrönas hela försvarsöverenskommelse, Peter Johansson 1 om var det en vägbula eller det överkörda folkpartiet, Peter Johansson 2 om att USA drar sig ur Afghanistan medan den svenska borgerligheten vill fortsätta att kriga, Emil Broberg om att ta hem trupperna, Friederike Gerlach om biståndshjälp istället för soldater, fler blogginlägg på netroots, rödgrön.se vår samarbetsblogg, politometern, bloggar.se

Intressant?