Det avslöjande om att svenska olje och prospekteringsbolaget Lundin Oil bedrivit affärer i Sudan på ett sätt som strider mot folkrätten och de mänskliga rättigheterna har kommit ikapp Carl Bildt som är Sveriges utrikesminister. Det inmålade hörn som Bildt befinner sig i blir allt mindre och mindre, trots att han nu tagit bladet från munnen. Det återkommer jag till längre ner i min postning men för att förstå bakgrunden; vad handlar då konflikten i Sudan om, Johan Westerholm skriver så här (utdrag):
Konflikten i Sudan är i många avseenden en konflikt som speglar den nya typen av krig. En konflikt där inte länder krigar mot varandra utan där olika etniska grupper – i detta fall araber och afrikaner av samma statliga tillhörighet – ställs mot varandra. En yttre betraktare skulle kalla det för inbördeskrig men det är att göra det för lätt för sig. Det är en stat i fragmenterinig men med en finansiering av konflikten som kommer utifrån. Konflikten är beroende av finansiering ”utifrån” och i detta fall är den Sudanesiska staten beroende av ekonomiska medel från sådana som Lundin Oil, Kina och i viss mån Ryssland.
Där kommer alltså Lundin Oil in i bilden och som styrelseledamot i bolagets styrelse som fattar de strategiska besluten har Carl Bildt haft klar inblick i det som pågått men utan att av någon outgrundlig anledning agera för att sätta p för det. Vad som är lika pikant i sammanhanget är att det också råder en riktigt oroväckande tystnad från regeringsbloggarna, vilket bl a Stefan Wikén postat om och det svar som till sist Carl Bildt väljer att publicera på sin blogg är mer en upprepning av Lundin Oils/Lundin Petroliums partsinlaga och frågan då blir; står verkligen Lundin Oils åsikter för Sveriges utrikespolitiska linje? Thomas Bodström gör en föredömlig analys av det inträffade sett från juridisk synvinkel och skriver (utdrag):
ECOS (European Coalition on Oil in Sudan) har nu publicerat en 100 sidor lång rapport där man beskriver att tusentals civila dog, bostäder brändes ner, kvinnor våldtogs och över tvåhundratusen människor tvångsförflyttades när Sudans regering gick in och "säkrade" och tog kontrollen över de oljefält som man tillsammans med Lundin Oil skulle exploatera.
Enligt rapporten begicks övergreppen i Sudan mellan 1997 och 2003.
Carl Bildt var styrelseledamot i Lundin Oil mellan 2001 och 2006.
Frågan som nu måste ställas är: finns det anledning att anta att ett folkrättsbrott har begåtts i Sudan. Är svaret på frågan ja skall en förundersökning inledas i första hand mot VD och styrelseledamöter under den aktuella perioden.
Förutom att jag och många med mig vill ta del av vad regeringsbloggarna har för uppfattning, ställer jag frågan har statsminister Fredrik Reinfeldt förtroende för en utrikesminister som utan vidare använder sig av ett underlag från det företag som ertappats med att ha bedrivit affärer på ett sätt som starkt kan misstänkas bryta mot folkrätten? Jag emotser både svar från regeringsbloggarna och från Reinfeldt och då utan att göra som Carl Bildt har gjort d v s inga krusiduller tack.....
Kulturbloggen med en utmaning till regeringsbloggarna, Ulrika Falk om Carl Bildt och ansvar för oljans effekter, Peter Andersson om Carl Bildt i försvarsblogg om folkrättsbrottsmålet, Annarkia om misstanke om krigsbrott, Peter Johansson om vilken grundsyn på mänskliga rättigheter visar Bildts praktik, Peter Högberg om kamouflage och herr Bildt del 2, fler blogginlägg på netroots, rödgrön.se vår samarbetsblogg, politometern, bloggar.se
Media om Carl Bildt, Lundin Oil och Sudan: Örnsköldsviks allehanda, Karlskoga Kuriren, Veckans affärer, Aftonbladet 1, Aftonbladet 2, E 24, Svenska Dagbladet.
intressant?
Jag är f.d. aktiägare i Lundin Oil och har därför följt bevakningen av provborrningen i Sudan block 5a relativt noga sedan 1998. Givet att Lundin inte har ingått några oheliga allianser med förtryckare eller själva utsatt människor för förtryck tycker jag det är rätt att investera i mer eller mindre instabila länder som Sudan. Investeringar leder på sikt till ökat välstånd och att människor får arbete.
SvaraRaderaInbördeskriget i Sudan började långt innan Lundin Oil började med sina provborrningar och fortsatte efter att Lundin lämnade landet. Frågan är alltså om Lundins närvaro bidrog till ökat lidande för civilbefolkningen eller om det till och med var tvärtom. Lundin Oil byggde trots allt en 8 mil lång väg samt betalade för färskt vatten, sjukvård och byggnader till lokalbefolkningen.
Om det finns bevis för att Lundin har begärt att få civilbefolkningen förflyttad/terroriserad ska det givetvis utredas och behandlas av domstol men om det inte är så utan att Lundin istället har agerat korrekt och i enlighet med avtal och regler ska ingen skugga falla över företaget. Investeringar är viktiga, i synnerhet i fattiga länder, och företag som vågar ta risken som det innebär att investera i fattiga och härjade länder ska istället uppmuntras.
Frågan om Lundins provborrningar i Sudan är nu starkt politiserad, inte minst pga att det snart är val. Men ni som tillhör vänsterfalangen bör ha i åtanke att socialdemokraterna med Göran Persson i spetsen under 90-talet uppmuntrade investeringar och handel med kommunistdiktaturen Kina. Är det någon som ifrågasätter det idag? Att Göran Persson sedan kallade regimen i Kina för ”stabil” är en annan sak.