I morse var det så dags för den moderatstyrda regeringens statsminister, Fredrik Reinfeldt (m) att äntra SVT:s morgonsoffa för att där bli intervjuad till en början av programledaren Lotta Bouvin-Sundberg, som tyvärr lät Reinfeldt sitta där och verka som en mysfarfar för hela svenska folket. Men så kom det frågor från TV-publiken och då blev det genast mycket mer tydligt vilken ideologisk syn som de s k nya moderaterna står för. Följande fråga rörde det sig om (utdrag från Kulturbloggen):
- Vad vill du göra åt att de är stora socio-ekonomiska skillnaderna gör att det är stor skillnad i kvalitet mellan skolor i Stockholm?
Svaret från Reinfeldt blev det här:
Nu har man möjlighet att välja skola. Det är viktigt att föräldrar har makt att välja bort alternativ som inte fungerar.
Jag hade en kopp varm te framför mig och den lilla klunk som jag tog var på vippen att hamna i fel strupe då jag hörde Reinfeldts svar. Så det är på det viset man kommer till rätta med de ökande klyftorna mellan de fattiga och de andra som är mer lyckligt lottade, med vanlig hederlig borgerlig segregerande valfrihet. Att man genom adekvata politiska åtgärder kan minska klyftorna det finns således inte med i Reinfeldts och högerns föreställningsvärld. Inte heller det tydliga faktum att jobben faktiskt är valets viktigaste fråga var något som kom upp för någon större diskussion under utfrågningen, det var mest tyvärr som en behaglig joggingtur för statsministern. Att drygt 25 000 anställda i "välfärdens kärna" redan har blivit arbetslösa och att drygt 20 000 till riskerar att bli det, ja det ser Fredrik Reinfeldt som att den offentliga sektorn har klarat sig riktigt bra genom krisen. Jag ser det för vad det verkligen är nämligen som ett fundamentalt jobbfiasko, som slår mycket hårt mot den sektor som moderaterna numera säger sig värna så mycket. Det är istället andra saker som de värnar så mycket mer än något annat och det är skattesänkningar, och skattesänkningar och skattesänkningar och så har det alltid varit och kommer så att förbli:
Tur då att det finns en alldeles utmärkt möjlighet att om exakt 122 dagar byta politik och regering, så att vi får en politik för ett mer sammanhållet Sverige, för ett Sverige som är ett möjligheternas land med vår partiordförande Mona Sahlin som statsminister. Nu kör vi!
Ett Hjärta Rött om att fattigdom för utförsäkrade inte är någon solskenshistoria, Krassman om ett initiativ för hållbar utveckling, Johan Westerholm om vägen ut ur fyra pro(c)entszonen, de rödgrönas utmärkta överenskommelser för ett mer sammanhållet Sverige, Mats Knutsson och Margit Silberstein kommenterar Reinfeldts insats, fler blogginlägg på netroots, politometern, bloggar.se
intressant?
0 kommentarer:
Skicka en kommentar