Moderaterna är nu väldigt måna om att klä sig själva och den politik som de för i så fina termer och betydelser som det bara går, men hur trovärdigt är det? Både Alliansfritt Sverige och Johan Ulvenlöv har i två väldigt bra postningar rett ut hur det står till med denna moderata makeover och visat på att det är inte alls trovärdigt. Johan Ulvenlöv skriver bl a så här:
Anders Borg och Schlingman arbetar med att ge en bild av Moderaternas och regeringens politik som rättvis (ja, du läste rätt!), en politik där ingen lämnas utanför. Viktigast för att nå rättvisa är att nå full sysselsättning.
Detta går stick i stäv med utvecklingen under den gångna mandatperioden. Den rikaste procenten har av regeringen med Anders Borg i spetsen fått lika mycket som 25% av de som tjänat minst. Enligt finansdepartmentet, det vill säga Anders Borg själv, har inkomstskillnaderna ökat till förmån för de som redan har en hög inkomst. Anders Borg försvarar själv (om än på ett väldigt dåligt sätt) att klyftorna ökar i SRs lördagsintervju.
Jag delar Johans uppfattning till fullo, det går inte att bara prata om att man ska stå upp för rättvisa, att Sverige är ett föregångsland när den förda politiken talar ett annat och mycket avskyvärt språk nämligen att klyftorna i samhället ökar! Jag mår faktiskt illa av att se hur moderaterna ånyo ikläder sig rollen som försvarare av ett samhälle och en modell som de aldrig har velat se förverkligat och inte ens nu anno 2010.
Det är bara att se på hur bland annat allt fler pensionärer får leta pant i papperskorgarna för att ha råd med en limpa bröd och smör, så borde alla inse att trovärdigheten i moderaternas kampanj är lika med noll. Så varför nöja sig med en blek och svag moderatkopia när det finns ett original som inte bara pratar rättvisa utan också genomför det i politiska reformer, den 19 september röstar jag (s) för ett rättvisare och varmare Sverige!
Karin Bergh om att det finns ingen rättvisa i moderaternas Sverige, Peter Andersson om att moderater rättvisa döms ut som oborgerlig, Johan Ulvenlöv om frihet&rättvisa på riktigt, Ulrika Falk ställer en fråga om rättvisa, Fredrik Lundh Sammeli om att det måste vara ett skämt, Peter Andersson om Mona Sahlins utmärkta debattartikel på DN Debatt om målen för framtiden, fler blogginlägg på netroots, politometern, bloggar.se
intressant?
Vi måste få ner skatterna, förtrycket av företagsamma människor måste stoppas. Om jag som enskild företagare i Sverige tjänar in 1 miljon kronor under ett år, får jag behålla ca 250 000 kronor. Det säger sig självt att man tänker efter innan man drar igång...
SvaraRaderaProblemet är att "den rikaste procenten" har tröttnat på att försörja de där andra 25 procenten. Jag ser det som att man går i helt rätt riktning, där jag som hårt arbetande "rik procent" skall betala samma procentsats i skatt som en "vanlig" arbetare, som går hem kl 5. Mina 70-timmars arbetsveckor har jag inte mycket ut av i Sverige, och det är faktiskt därför jag redan sökt mig ur landet för att hitta en mer sund ekonomi med en rättvisare skattepolitik. Jag ser helt enkelt inte varför jag ska få ut mindre per arbetad timme bara för att jag råkar arbeta lite mer och hårdare än andra.
Sverige har redan idag världens högsta skatter, med en inkomstskatt som börjar på minst 37% redan vid 18200kr, och sedan stiger upp till 62% redan vid 44164kr per månad, inräknat allmän löneavgift, som faktiskt inte är någon avgift, utan bara ytterligare en skatt. Man ser den inte direkt, eftersom arbetsgivaren betalar den. Den dyker upp i jämförelser med andra länder, eftersom svenska löner blir lite lägre i förhållande till andra länders dito.
Jag bor numera i Österrike, som inte heller är något lågskatteland, men här har vi ett platt grundavdrag på 11 000 EUR, något som är jättebra för de som tjänar minst. Vid 44164kr per månad skattar man här totalt 33%. Den högsta marginalskatten är ganska hög, 50%, vid en inkomst på 60 000EUR per år. Vi har ju också 5% lägre moms här, och vad gäller social trygghet så är den rakt av bättre. T.o.m. gratis tandvård.