Lördagskrönika; Därför blev jag socialdemokrat

Jag har ofta tänkt på vad det är som en gång i tiden gjorde att jag tog steget och blev medlem i socialdemokraterna, och jag fick all anledning att ånyo göra det efter att Ronneby socialdemokratiska arbetarkommun idag haft sin första valarbetarträff på Brunnsparkens restaurang och café. Det var nämligen en viktig påminnelse som vi fick till dels, innan det var dags att vandra ut i den vårvintriga Brunnsparken. För vad handlar det egentligen om i det kommande valet, jo bl a om att bygga ett samhälle där alla får möjlighet att förverkliga sina idéer och drömmar och får misslyckas en gång, en gång till o s v. Det var det bärande elementet i vår partiordförande Mona Sahlins avslutningstal på jobbkongressen:



Men det handlar också om att ett samhälle som tillåter att klyftorna växer, där de som har de fetaste plånböckerna har de allra bästa av förutsättningar medan de som har det riktigt knalt i kassan får sitta där med Svarte Petter inte alls leder till något bra ens för de allra rikaste. Alla oavsett vilken social och ekonomisk status tjänar således på att klyftorna minskar och socialdemokraterna har den politiken som gör det möjligt!

När jag som artonåring fick frågan vid ett besök på Kockumvillan här i Ronneby om "vill du Martin gå med i socialdemokraterna?" hade jag först få läsa hela det digra och välskrivna valmaterial som (s) gick till val på 1994. Då hade den vid den tiden moderatstyrda regeringen med Carl Bildt (m) som statsminister under åren 1991-1994 spätt på klyftorna i samhället under parollen den enda vägens politik, och effekterna av det hade jag sett i form av människor som bara lämnats åt sina egna öden och jag mådde direkt illa av att se det! Därför dröjde det inte ens en sekund innan jag svarade ja och allt sedan dess har jag fortsatt sagt ja till socialdemokraterna.

Nu är det drygt 200 dagar kvar tills det är val, det sitter en moderatstyrd regering vid makten liksom 1994 och den för precis samma gamla klassiska högerpolitik som regeringen Bildt och ja den misslyckas lika illa med jobben också. För mig är valet lika enkelt som det var när jag röstade för första gången 1994 som artonåring, jag vill se ett möjligheternas land där alla inte bara får en ärlig chans att komma igen utan får flera. Jag vill se ett möjligheternas land, där det skapas fler och riktiga jobb och där man kan vidareutbilda sig för att kunna ta de jobb som kommer. Därför är jag socialdemokrat och därför kommer jag att arbeta för att Sverige byter både politisk kurs och regering den 19 september!

Peter Högberg om vad vore vi utan kollektivet, Johan Westerholm med en lördagskrönika om fegheten, HBT-sossen om en vanföreställning om oss socialdemokrater, Johan Ulvenlöv om att inte ta något för givet, Martin Moberg om den stora betydelsen av första maj, fler blogginlägg på Netroots, Politometern och Bloggar.se

intressant?